Facebook får hård kritik för att inte göra tillräckligt.

Mobbning, hot och hat sprids i flödena och Facebook agerar lamt – ofta inte alls. Skitsnacket, rasismen och sexismen får stanna kvar trots att protesterna haglar.

Jag följer den svenska debatten från USA. Skillnaden i synen på yttrandefrihet och Facebooks ansvar blir oerhört tydlig. Åker ut till Berkely University på andra sidan vattnet och träffar  neuroforskaren och empatiexperten Emiliana Simon-Thomas, som ingår i Facebooks empati-team (japp, det finns ett sådant).

– Facebook vill inte agera polis och bestämma vad som är rätt och fel. Istället vill vi hjälpa människor att själva reda ut konflikterna, säger hon.

Facebooks respons till upprörda användare är hårddraget och enkelt: Sköt problemen själva!

Under de senaste åren har Facebook anlitat och anställt allt fler psykologer, etikforskare och beteendeexperter som ska hjälpa facebook-användarna att uppträda empatiskt och ansvarsfullt.

– När folk kränks och upprörs av inlägg vill vi ge dem verktygen att kommunicera så inläggen kan försvinna, säger Emiliana Simon-Thomas.

Facebook värjer sig för rollen som domare. I vissa fall som strider mot användarvillkoren – det kan handla om pornografi, terrropropaganda eller vapenförsäljning (och av någon obegriplig anledning amingsbilder) – griper Facebook in och suddar ut. Men det finns också exempel på hur grova påhopp får ligga kvar – och inte klassas som övertramp av Facebook.

Jag berättar om rubrikerna hemma i Sverige. Hur största dagstidningen på första sidan krävt att Facebook ska ta ansvar för att rensa bort hat och hot.

– Det är inte Facebooks uppgift. De vill att svenskar själva ska ta hand om andra svenskar som publicerar upprörande inlägg, säger Emiliana Simon-Thomas.

Hon är inte anställd av Facebook, utan anlitad som expert. Därför kan hon inte svara på varför inlägg som uppenbarligen strider mot Facebooks egna användarvillkor ändå får ligga kvar.

Men hon berättar om vad hon och hennes team gör på Facebook.

För några år sedan rullade Facebook ut en lathund till folk som rapporterar upprörande bilder på plattformen. Det rör sig ofta om enkla problem.

– Istället för att vända sig till sin facebook-kompis som laddat upp ett osmickrande foto på dig, så rapporterades fotot och problemet hamnar i knät på Facebook, säger Emiliana Simon-Thomas.

Facebook uppmanar anmälaren att själv ta tag i problemet. Först svara på en rad frågor: Finns du själv med på fotot? Varför gillar du inte fotot?

När man har klickat i sina svar dyker ett skräddarsytt meddelande upp, utformat efter alla konstens regler för hur konstruktiv kritik ska låta.

“Hej, det här fotot är lite genant för mej. Jag skulle föredra att mina vänner inte ser det på Facebook. Kan du snälla ta bort det?”

Anmälaren kan själv välja att skicka meddelandet till den som laddat upp fotot. De trevligt utformade meddelandena har tagit skruv. 85 procent av användarna som fick veta att fotot inte var önskvärt plockade ner det.

– Facebook är ute ur ekvationen. Användarna pratar direkt med varandra och det ger resultat, säger Emiliana Simon-Thomas.

– Men ni satt med i bakgrunden, som en slags osynligt terapeut?, säger jag.

Emiliana Simon-Thomas svarar att hon och hennes team, som utformade lösningen, inte ser sig som terapeuter. Men att de ständigt funderar på hur Facebook kan främja konstruktiv viral kommunikation.

Andra vanliga konflikter på Facebook handlar om inlägg som är kränkande för en, men humoristiska för en annan.

– Humor är en svår nöt för Facebook. De vill absolut inte plocka ner inlägg som kan klassas som humor och satir, säger Emiliana Simon-Thomas.

Facebook har intervjuat användare som blivit anmälda för kränkande inlägg. Frågan löd: Vad tänkte du när du la upp den här posten? 15 procent svarade att inlägget skrevs för att uppröra eller skapa konflikt. Resten förklarade till exempel att de ville vara roliga eller bara ville dela något intressant. Intentionen var inte alls att kränka någon annan. När de fick veta att andra reagerat negativt var de ofta villiga att ta bort inlägget.

 

Emiliana Simon-Thomas tror också att de nya känsloknapparna på Facebook är värdefulla. Hon har själv varit med och utformat de gulliga figurerna.

– Idag kan du inte bara tala om att du “gillar”. Inlägg kan kommenteras med en ledsen emoji eller en arg. Ser du att andra reagerar negativt på det du skriver kanske du tänker till och ändrar, säger Emiliana Simon-Thomas.

Arbetet Facebook gör för att hjälpa människor att kommunicera bättre viralt är intressant. Till och med beundransvärt.

Men något säger mig att råbarkade sexister, rasister och andra hatare inte självmant kommer att plocka bort foton och inlägg för att vi ber snällt eller pepprar deras kommentarer fulla med arga och ledsna emoji-figurer.

Det som finns kvar att göra för människor som drabbas av grovt hat på Facebook är att polisanmäla. Gör det.