Vi vaknade på morgon,
klockan var ju bara fem.
Jag mörda väckarklockan,
och så la vi på en rem.
Ner till receptionen för att hänga med,
en bussresa till Kairo för och se.
Öken.
Öken.
Fan, ja va ju knappast vöken.
Det va öken!
Känslan efter att ha suttit tio timmar i en tv-studio och väntat på att det skulle hända något. Till sist flyttade Tottenham sitt nyförvärv Son från mittfältsleden till anfallslinjen på hemsidan och med det var transferfönstret stängt.
Kvar stod Saido Berahino och skrek sitt allra högsta avgrundsskrik på Twitter.
Det fanns röster om att det var en sund utveckling att handlandet var så bromsat på deadline day men vi vet alla att det knappast är sanningen. Pengar var redan spenderade. Transferrekorden redan slagna. Men som ett sista slag i ansiktet på alla de som nu börjar få dåliga vibbar av miljardrullningen inom fotbollen kastade Manchester United iväg en halv miljard ur bankvalvet på en 19-årig fransman vars Wikipedia-sida måste varit den mest googlade i Europa de senaste dygnen.
Vi fick för första gången sedan jag på allvar började bevaka silly season ett fönster utan en riktigt, riktigt stor profilaffär. Men varför då?
Barcelonas transferstopp var en förklaring. Real Madrids redan överfulla offensiv en annan. Sedna måste vi också peka på bristen på flyttbara profiler. Men var bara lugna. Det här bäddar egentligen bara för mer.
Paul Pogba ska fortfarande göra sitt livs största övergång. Chelseas knackiga start kanske får Eden Hazard att börja fundera på samma sak. Sedan kvarstår också en ofrånkomlig sanning: Åren går och framtidsfrågan kommer snart även väckas hos en Cristiano Ronaldo. Kanske till och med hos en Leo Messi.
Och då har jag inte ens nämnt Zlatan…
Så har vi tröttnat: Knappast. Vill vi ha mer: Absolut. I vinter är vi tillbaka med full kraft och jag hoppas verkligen att ni kommer fortsätta vara med oss. Alla ni som läst bloggen, följt poddarna och tittat på tv-sändningarna. Ni räddade mitt transferfönster med ert otroliga arrangemang och jag hoppas verkligen att vi inte skiljs åt här. För silly season kommer bara bli galnare och galnare.
Även fast vi nog är många som tycker att pengarullningen hade kunnat må bra av att bromsas lite. Eller som den saknade Robert Broberg uttryckte det:
Ja, då har vi rest färdigt, då har vi kommit hem igen,
och det sägs att man får perspektiv på sitt liv när man kommer hem, med alla sina vykort å sortera dem.
Öken!
Fan det e en öken!
Hejdå!
