Klockan närmar sig midnatt och vi kanske ska ge oss på att försöka sammanfatta en av de märkligare kvällarna under sommarens transferfönster. För när Reals supertabbe där de råkar avslöja världsrekordaffären med Gareth Bale på förhand hamnar i skuggan så har det hänt något extra.
Det extra stavas Willian.
När vi vaknade i morse hade brassen fortsatt sin läkarundersökning hos Tottenham och var i praktiken klar. När vi gick på lunch rapporterades det att 25-åringen ”övervägde sina alternativ” och det talades om Arsenal. Sedan satte vi middagen i halsen.
Sky Italia beskriver hur Willian satt på Tottenhams huvudkontor och väntade på att de sista detaljerna skulle lösa sig mellan Anzhi och ”Spurs”. De diskuterade då petitessen vem som skulle betala de fem procent av övergångssumman som tillfaller Willians tidigare klubbar – när telefonen ringde. Först i Dagestan.
Enligt ”transfergurun i Italien” Gianluca Di Marzio ringde Chelseas ägare Roman Abramovitj personligen upp Anzhis motsvarighet Suleyman Kerimov och meddelade att Chelsea bjuder motsvarande 320 miljoner kronor för Willian. 15 miljoner mer än Tottenham precis skulle betala.
Sedan ringde telefonen hos Willian med beskedet att affären med Tottenham var lagd på is då brassen nu hade ytterligare ett bud att ta ställning till.
Stjärnan som var på väg till Liverpool och sedan i praktiken klar för Tottenham kan nu alltså hamna hos Chelsea. Detta efter att han själv suttit hos sina nya klubb Tottenham, med sina nya chefer och bara väntade på att få skriva på avtalet.
Vi har fått se kontrakt som kastas in genom fönster, spelare som hamnar hos ärkerivalen till klubben de trodde sig ha skrivit på för och anfallare som tar bilen till sin nya klubb bara för att få vända i grinden. Men frågan är om inte det här är den värsta kuppen vi någonsin hört talas om i silly seasons galna värld.
Som avslutning på kvällen, och för att sätta Willian i sitt numera historiska sammanhang, tänkte jag publicera en ranking vi gjorde åt tidningen Café i början av sommaren sedan den här bloggen blivit Sveriges största. Njut av de här sjuka händelserna så hörs vi i morgon igen – med nästa vändning i Willian-soppan?
Diego Milito (Zaragoza-Inter 2008)
Sista dagen på varje transferfönster samlas klubbarna från Serie A och B på hotell ATA i Milano. 2008 jobbar Genoa mot klockan för att få klart de sista detaljerna kring Diego Militos övergång från Zaragoza. När allt är i hamn slänger sig agenten Federico Pastorello mot kansliet med dokumenten – men dörren har stängt. Pastorello ser då ett öppet fönster, siktar och kastar in övergångshandlingarna. Ligan godkänner affären, Milito ansluter och gör succé.
Peter Odemwingie (West Bromwich – – 2013)
Det är sista dagen på transferfönstret vintern 2013 och Peter Odemwingie är klar för Queens Park Rangers – tror Peter Odemwingie. 31-åringen har själv kört till Loftus Road och berättar genom bilrutan hur lycklig han är. Men när anfallaren styr upp till grinden släpps han inte in – då QPR inte fått igenom något bud och, säger managern Harry Redknapp senare, knappt ens försökt köpa Odemwingie.
Robinho (Real Madrid-Manchester City 2008)
Sheikh Mansour bin Zayed Al Nahyan köper Manchester City under transferfönstrets sista dagar 2008 och skickar bud till alla storklubbar i Europa för att få över världsspelare. En klubb nappar: Real Madrid som släpper Robinho för över 365 miljoner kronor. När brassen får höra att han ska till Manchester skriver han på direkt. ”Jag trodde att jag hade gått till Manchester United. Jag blev lurad. Jag visste inte att det fanns fler lag i Manchester”, erkänner Robinho senare.
