Den breda fotbollspubliken noterade förmodligen knappt när Anthony Mounier i fredags presenterades som Saint-Etiennes spelare.
Men lita på att den franska klubbens fans noterade det.
Fyra dagar senare har de jagat bort 29-åringen igen.
Anthony Mounier är en av många fotbollsspelare som fastnat i det där breda mellanskiktet. En pålitlig spelare i högstaligorna men utan att lyckas ta det där sista steget till den absoluta eliten.
29-åringen har sedan debuten för Lyon 2007 också hunnit representera Nice, Montpellier och Bologna men är nu återigen på jakt efter speltid sedan förtroendet brustit i Bologna. Därför kunde inte Mounier tacka nej när franska Saint-Etienne lovade just det.
Anthony Mounier vient d'arriver en salle de presse pour être présenté et répondre aux questions des journalistes #Mercatopic.twitter.com/Poycnay4sc
Avtalet med Bologna skrevs som ett lån säsongen ut med option på en permanent övergång i sommar och i fredags satt Mounier i den gröna tröjan och talade om sin glädje över att vara tillbaka i Ligue 1.
– Att komma till Saint-Etienne som 29-åring är en stor möjlighet. Klubben litar på mig och jag kommer göra allt för att betala tillbaka för det förtroendet. Jag är hungrig och vill spela, sa Anthony Mounier.
Men när laget mötte Toulouse på söndagen var 29-åringen inte ens med i truppen. Kort före hade han i samråd med tränaren Christophe Galtier tagit beslutet att det var bättre att avstå spel.
– Efter diskussionen tog jag beslutet att inte ta ut honom. Den sammantagna bedömningen var att det var bättre för honom att inte spela, sa Galtier enligt 20Minutes.
Men varför spelade han inte?
– Det är ett beslut som inte handlar om det sportsliga.
Det var inte särskilt svårt att läsa mellan raderna. Kort efter att Anthony Mounier presenterats för Saint-Etienne välkomnades 29-åringen till klubben med banderoller på lagets träningsanläggning och utanför hemmaarenan. ” Mounier, våra färger kommer aldrig att bli dina”, stod att läsa.
Avsändare var supporterfraktionen GA92 och bakgrunden handlar om Anthony Mouniers förflutna. Om ungdomsåren och genombrottet hos Saint-Etiennes rival Lyon och de gamla uttalandena om att “Saint-Etienne knappast är en klubb som jag gillade speciellt mycket som ung”.
Mounier förstod också kontroversen när han i fredags presenterades i samma gröna tröja som han tidigare talat illa om. Då gjorde 29-åringen ett försök att försöka lugna känslorna hos supportrarna som inte hade glömt.
– Jag är beredd att förklara mig själv för supportrarna. Jag gjorde några ungdomliga misstag, sa yttern.
Även sportchefen Dominique Rocheteau vädjade då om förståelse.
– Det viktigaste nu är att Anthony får träffa fansen och förklara sig.
Inför och i samband med söndagens match blev det dock uppenbart för alla att det var en fredspipa Saint-Etiennes supportrar inte hade något intresse av att röka.
Så fort laget kom till arenan skanderade fansen skällsord riktade mot Mounier. Då hade Saint-Etiennes tränare som tur var redan insett vad som var på väg att hända.
Hade Anthony Mounier spelat matchen hade han inte fått byta klubb igen det här transferfönstret – detta då en spelare inte får representera mer än två klubbar under samma säsong. Nu har 29-åringen fortfarande chansen att packa sina saker och lämna Saint-Etienne igen.
Det är också vad som är på väg att hända. Enligt L’Equipe har parterna sedan söndagskvällen sökt en gemensam lösning som innebär att låneavtalet med Bologna bryts och Anthony Mounier hittar en ny klubbadress. Nu påstås de också ha funnit en.
Anthony Mounier tillhörde Saint-Etienne i fyra dagar. Sedan hade fansen jagat bort honom igen.
***
Få alla nyheter om ditt favoritlag/liga direkt i mobilen: Skaffa vår nyhetsbot
Memphis Depay lämnar Manchester United efter 1,5 år och häcklas nu öppet av såväl fans som gamla storspelare.
”En fattigmans Neymar” vräker förre Arsenal-spelaren Charlie Nicholas ur sig i Sky Sports.
Men Manchester United då?
Vilket ansvar har de?
Manchester United får tillbaka 240 av de 275 miljoner kronor de betalade för Memphis Depay för 1,5 år sedan. Trots förlusten på 35 miljoner firar United förmodligen med tårta på kansliet.
Men när de jublat färdigt över att Lyon betalar 240 miljoner kronor för en spelare som gjort mindre avtryck i Uniteds a-lag än Anderson så hoppas jag att klubbledningen verkligen sätter sig ner och gör sin läxa. För det vi utan insyn i klubben kan ana från utsidan oroar.
Hur fungerar talanghanteringen?
Memphis Depay var Nederländernas mest lovande spelare men lyckades inte göra något avtryck alls i United. Anthony Martial var Frankrikes kanske mest lovande spelare men har tappat både formen och startplatsen efter sin imponerande inledning i United. Och nu stirrar alla på Marcus Rashford.
Hur fungerar egentligen Manchester Uniteds talanghantering? Får de unga spelarna tillräcklig stöttning för att hantera alla prövningar vardagen som stjärna i ett av världens största fotbollslag kräver?
Memphis Depay fick tidigt kritik för att han lade större fokus på sitt extravaganta leverne utanför planen än sina insatser på densamma. Samtidigt presenterade United honom som just en färdig stjärna och hängde omgående på den då 21-årige holländaren den legendariska tröja nummer 7. Ett arv från George Best, Bryan Robson, Eric Cantona, David Beckham och Cristiano Ronaldo med allt vad det innebär.
22-åringens ego har också sett lika uppblåst ut som Roberto Carlos vader. Under fredagen fortsatte Depay på inslagen väg när han hann med att publicera inte mindre än åtta tweets om övergången till Lyon innan någon av klubbarna presenterat affären. Den första föreställande en gigantisk lejon-tatuering, en symbol för Lyon, på Depays rygg.
Men holländaren är inte ensam om att ha fått den här typen av kritik.
Det vi borde prata om
Brittiska tyckare har även förklarat Anthony Martials fallande form med fransmannens förehavanden utanför planen. 21-åringen har sedan övergången till United lämnat sin tidigare flickvän, som han har två barn tillsammans med, för en känd tv-stjärna. Exet skyllde senare (i en välbetald intervju med The Sun) kraschen på flytten till United och beskrev då hur Martial sugits in i det glamourösa livet som fotbollsstjärna.
Hur mycket man ska tro på de orden får var och en bedöma men Martials fallande form och försäljningen av floppen Depay motiverar oavsett att vi ställer oss frågan hur väl United formar sina fotbollsspelare?
När klubben mötte Liverpool på hemmaplan satt gamle demontränaren Sir Alex Ferguson på läktaren. På raden intill legendaren David Beckham. Samme Beckham som Ferguson en gång släppte från klubben när engelsmannens åtaganden utanför planen började påverka hans insatser på densamma. ”Jag kunde se hur han blev uppäten av media och hans PR-agenter. Då förlorade han också möjligheten att bli en spelare av absolut världsklass. Han släppte blicken på bollen”, skrev Ferguson i sin självbiografi.
Framför dem kunde båda nu se hur United klädde hela arenans reklamskyltar med mittfältaren Paul Pogbas nya emoji.
Det går att ironisera i evigheter över vad Ferguson måste ha tänkt men till Uniteds försvar ska sägas att fotbollen i dag lever i en ny verklighet. PR-agenterna är snart lika viktiga som spelarna när pengarna styr allt mer av spelet.
Frågan är bara var de unga talangerna hamnar i allt det här, hur de klarar av att hantera situationen och vilket stöd de egentligen får av sina klubbar? Det tycker jag är viktigare att diskutera än att turas om att byta omdömen som ”en fattigmans Neymar” om en redan fallande spelare.
För vem har egentligen misslyckats mest när en spelare för 275 miljoner kronor säljs igen 1,5 år senare? Spelaren eller klubben?
Dimitri Payet vägrar spela för West Ham inte ens ett år efter att han förlängde sitt kontrakt med klubben. Det är ett svinigt agerande av en bortskämd fotbollsmiljonär. Men det är ett monster fotbollen själv skapat.
I februari 2016 förlängde Dimitri Payet sitt kontrakt med West Ham. Han lovade då att vara klubben trogen till 2021 och belönades för besväret med en ny veckolön på 1,4 miljoner kronor.
Ett knappt år senare vägrar 29-åringen att spela för klubben sedan West Ham har nobbat ett bud från hans gamla klubb Marseille. Det är också lätt att kritisera Payets beteende.
Vägrade spela efter VM
Han är av eget val bunden till London-klubben som också gjort allt för att få fransmannen att trivas. De räddade honom från ett Marseille i ekonomisk kris i juni 2015 och gav honom mer eller mindre en fri roll i laget. Ett förtroende som gjorde att Payet kunde få ut maximalt av sin kapacitet vilket gav en nominering som årets spelare i engelsk fotboll och en plats i den franska EM-truppen till mästerskapet på hemmaplan.
Ett Europamästerskap där Payet inledningsvis frälste den pressade hemmafavoriten och själv blev så rörd över sitt mål att han grät öppet på planen.
Nu är det andra typer av känslor som bubblar i Payet. De av besvikelse mot West Ham för att han inte får chansen att återvända till Marseille. Han är knappast den första spelaren att känna sig sviken och inte heller den förste att ta till så drastiska åtgärder som en strejk.
Resultatet av de tidigare viskar om vad som även kommer att ske nu.
Efter VM 1998 vägrade Pierre Van Hooijdonk spela för Nottingham Forest sedan flera av klubbens bärande spelare lämnat klubben. Efter tre månader tvingades holländaren återvända men blev då utfryst av den övriga truppen som vägrade fira med honom när han gjorde mål. Efter säsongen åkte Forest ur och Van Hooijdonk lämnade laget.
2001 protesterade Paul Scholes mot Manchester Uniteds manager Sir Alex Ferguson, efter att skotten ställt över mittfältaren i 1-3-förlusten mot Liverpool, genom att strejka från Ligacupmatchen mot Arsenal. United förlorade med 0-4 och Scholes har senare medgett att han hade tur som inte fick sparken från klubben där och då.
2007 trotsade Dimitar Berbatov Tottenham och vägrade spela i Ligacupmatchen mot Newcastle efter att inledningsvis ha placerats på bänken. Ett år senare strejkade bulgaren igen i ett försök att tvinga fram en övergång till Manchester United – vilket också lyckades.
2010 vägrade Sebastien Squillaci spela mer för Sevilla efter att Arsenal lagt ett bud. Spanjorerna tvingades sedan släppa fransmannen.
I september 2011 nonchalerade Carlos Tevez managern Roverto Mancinis order att han skulle värma upp för ett inhopp i Champions League-matchen mot Bayern München. Tevez ville lämna och fick tillåtelse att diskutera med andra klubbar men blev ändå kvar i City i ytterligare 18 månader. Efter två veckors avstängning blev han också förlåten.
Ingen av karriärerna påverkades
Det gemensamma med alla spelare är att ingens karriär blev speciellt påverkad. Ingens rykte svärtades ner nämnvärt trots oacceptabelt uppträdande mot de klubbar som betalade deras lön och de fans som hade tagit dem till sina hjärtan. Därför kan utgången för Dimitri Payet också förutspås.
West Hams manager Slaven Bilic är visserligen bestämd på punkten att Payet inte ska säljas men faktum är att London-klubben sitter i en omöjlig sits. Det går inte att ha kvar en spelare som inte vill spela och väldigt lite talar för att Payet kommer ändra inställning oavsett hur mycket West Ham bönar och ber.
EM i somras gjorde Dimitri Payet till en superstjärna på fotbollshimlen och 29 år gammal är det här mittfältarens sista chans till en stor övergång. Jag tror inte heller att det bara handlar om pengar utan det verkar snarare vara en återkomst till Marseille som lockar. Det går också att förstå.
Payet har hela tiden varit tydlig med hur bra han trivdes i den franska klubben 2013-2015 och ville egentligen aldrig lämna när flytten gick till West Ham 2015. Istället var det Marseille som tvingade mittfältaren ut genom dörren.
– Till sist var det så ja. Presidenten sa att jag skulle säljas. Jag fanns med på en lista av spelare som tränaren ville behålla men när mötet med DNCG (den nationella organisation som har som uppdrag att bevaka de franska fotbollsklubbarnas finansiella kontroll) närmade sig förstod jag att jag skulle vara tvungen att gå, har Payet berättat för L’Equipe.
Då spelade det ingen roll att Dimitri Payet hade kontrakt med Marseille. Den franska klubben var så ekonomiskt pressad att de helt enkelt sa åt mittfältaren att han skulle bort. Mot såväl hans som tränarens vilja.
Det är så fotbollsklubbar agerar. Kontrakt är bara bindande så länge det gynnar dem själva. Då är det svårt att begära att spelarna ska uppträda på något annat sätt. Så fungerar den moderna fotbollen. Tyvärr.
Annat var det i december 1974 när George Best hade tröttnat på Manchester Uniteds allt sämre spelarmaterial och genomförde en ”sittstrejk” i tre dagar – på sin egen nattklubb. Best återvände visserligen till träning i april men spelade aldrig på allvar för United igen och lämnade klubben – och den riktigt professionella fotbollen – samma sommar för att förvandla sig själv till en resande fotbollsnomad.
George Bests strejk blev slutet på hans gyllene fotbollsdagar. Dimitri Payet strejkar för att försöka förgylla sina sista fotbollsår.
Få alla nyheter om ditt favoritlag/liga direkt i mobilen: Skaffa vår nyhetsbot
En jämförs med Luis Suárez, en hyllas av Riquelme – och en har redan en utköpsklausul på över 400 miljoner kronor. Här är Sydamerikas största talanger. Tio stjärnskott som snart kan erövra Europa.
Joaquín Ardaiz, 17, anfallare, Uruguay
Det är inte för intet som storklubbar som Real Madrid, Barcelona, Chelsea, Liverpool och Manchester City har spanat in denna råtalang. Uruguayska fotbollsexperter har redan pekat ut Ardaiz – som spelar i Montevideo-klubben Danubio – som ”näste Luis Suárez”. Han bär smeknamnet ”el pájaro” – ”fågeln”. Återstår att se hur högt han kan flyga…
Chans till Europa-flytt nu: 1/5 Inte obefintlig, men långt ifrån stor. Killen är fortfarande bara är en pojke och Fifas regler om att värva utomeuropeiska spelare under 18 år komplicerar en eventuell flytt.
Gustavo Scarpa, 22, offensiv mittfältare, Brasilien
Fluminenses bäste spelare den gångna säsongen med åtta mål och tio assist på 34 matcher. Kan spela på nästan alla mittfältspositioner och är extremt bolltrygg. Därtill har han en av hela Brasiliens bästa frisparksfot.
Chans till Europa-flytt nu: 2/5 Har inte fått det stora erkännandet han förtjänar, men flera brasilianska medier har under året rapporterat om ett intresse från Europeiska klubbar. Än så länge finns dock inget konkret bud.
Saúl Salcedo, 19, mittback, Paraguay
Ett av de stora guldkornen i Paraguay. En typisk ”modern mittback” som är blixtsnabb och som har en magnifik passningsfot. Det stora problemet? Skadehistoriken. Salcedo har varit förföljd av skador och återhämtar sig just nu för en svårare knäskada.
Chans till Europa-flytt nu: 1/5 Anderlecht har länge varit intresserat. Frågan är om skadorna har fått den belgiska klubben att tänka om?
Dudu, 24, offensiv mittfältare/ytter, Brasilien
Har redan testat på den europeiska fotbollen via en sejour i Dynamo Kiev häromåren. Lyckades aldrig slå igenom på allvar och återvände därför till Brasilien, då till undertecknads favoritlag Grêmio, där han gjorde stor succé. Flyttade vidare till Palmeiras där han har varit minst lika bra och var nu med och förde laget till Serie A-titeln som kronan på verket.
Chans till Europa-flytt nu: 2/5 Trivs väldigt bra i Brasilien, men om rätt klubb hör av sig så kommer han att lyssna…
Jorge, 20, vänsterback, Brasilien
Kom som något av en blixt från klar himmel den här säsongen då han konkurrerade ut prestigevärvningen Pablo Armero i Flamengos startelva. Snabb, teknisk och har en fin inläggsfot. Behöver dock, som många brasilianska ytterbacker, vässa defensiven. Är ändå tillräckligt bra för att ta steget över till Europa redan nu.
Chans till Europa-flytt nu: 3/5 Flera italienska, franska och Engelska klubbar ska ha aviserat sitt intresse. Däribland Manchester City…
Lincoln, 18, offensiv mittfältare/ytter, Brasilien
Grêmios överlägset största råtalang och en av hela Brasiliens mest omtalade framtidsman. Blev omskriven världen över efter ett Zlatan Ibrahimovic-liknande klackmålmot Ypiranga i våras. Har sedan dess gjort sporadiska framträdanden i Grêmio under hösten och har då blandat briljanta prestationer med totala bottennapp. Har vad som krävs för att bli en klassanfallare, men frågan är bara var han ska fortsätta utvecklas? Det pratas just nu om en utlåning inom Brasilien men det har tidigare ryktats om att Manchester United och Leicester har aviserat sitt intresse…
Chans till Europa-flytt nu: 2/5 Blir troligen kvar i Brasilien men det vore absolut ingen dunderskräll om en europeisk klubb kliver in redan nu.
Luís Henrique, 18, anfallare, Brasilien
Vid 17 års ålder tog han hela den brasilianska fotbollen med storm genom att göra storslagen succé i sin debutsäsong för Botafogo. Belöningen: Nytt kontrakt – med en utköpsklausul på över 400 (!) miljoner kronor. Säsongen 2016 blev dock inte lika rolig för anfallstalangen. Efter en längre tids skadefrånvaro lyckades han inte längre konkurrera till sig en plats i startelvan och frågan alla ställer sig nu är om han verkligen har det där lilla extra som alla trodde för ett år sedan? Mycket lutar nu åt en övergång till Atlético Paranaense, men enligt uppgift finns fortfarande intresse från Europa. Bland annat från Roma.
Chans till Europa-flytt nu: 0/5 Ingen europeisk klubb kommer att hosta upp 400 miljoner kronor i nuläget. Det kan vi nog slå fast här och nu. Men Luís Henrique är ändå ett namn vi ska hålla ögonen på framöver.
Rodrigo Bentancur, 19, mittfältare, Uruguay
Påminner om, jämförs med och har hyllats av självaste Juan Román Riquelme. Underbar spelfördelare. Varit upp och ner i Boca den här säsongen men det råder ingen tvekan om att Bentancur är en framtida stjärna. Juventus har förtur på en eventuell värvning eftersom man bakade in en klausul på Bentactur i Carlos Tevez-affären förra sommaren.
Chans till Europa-flytt nu: 4/5 Juventus vd Guiseppe Marotta har sagt att man troligen kommer köpa loss honom redan nu.
Maxi Romero, 17, anfallare, Argentina
Arsenal var i tät kontakt med Maxi Romeros agenter redan förra sommaren, när han var 16 år gammal, och supertalangen har fortsatt att utvecklas i Velez Sarsfield. Enligt uppgift vill Arsenal säkra upp Romera redan nu i vinter och ta över honom till norra London när han fyller 18, men parterna är ännu inte överens om prislappen som uppges ligga på mellan 40–60 miljoner kronor.
Chans till Europa-flytt nu: 0/5 Romero kommer inte att flytta till Europa redan nu. Men räkna med att Arsenal kämpar stenhårt för att lösa affären tidigt till en så billig peng som möjligt.
Thiago Maia, 19, mittfältare, Brasilien
Napoli, Zenit, Schalke, Monaco och Liverpool. Det är bara ett par av de europeiska klubbarna som slåss med näbbar och klor om Santos supertalang. Thiago Maia har enfascinerade backstory; han kommer från extrem fattigdom och har trotsat alla odds på sin väg mot toppen. I somras blev han den första olympiern någonsin från Roraima, Brasiliens minst befolkade landsdel, och nu är han på väg att bli mångmiljonär. Maia själv har nämligen rätt till 30 procent av sin kommande övergångssumma och kommer då att casha in rejält eftersom prislappen förväntas landa på upp emot 200 miljoner kronor.
Chans till Europa-flytt nu: 4/5 Lär vara ett av detta transferfönsters hetaste villebråd.
Kina kan inte konkurrera om de bästa spelarna ännu men påverkar redan i dag den europeiska fotbollen. Köpet av Oscar från Chelsea visar hur pengarna österifrån nu också hotar den interna konkurrensen i Europa. Nu måste Fifa fastställa att samma regler gäller för alla klubbar i världen – annars kan Uefa tvingas riva upp FFP.
600 miljoner kronor för en bänkspelare från Chelsea som i sin tur dansar förbi alla andra fotbollsspelare i världen på lönelistan med motsvarande 243 miljoner kronor om året som ersättning för att slippa bänken i London. Det är många frågor som väcks när den kinesiska fotbollen nu återigen pumpar upp sin egen lönenivå: ”Vad är planen” och ”hur mycket pengar finns det egentligen”. Men låt oss stanna vid hur det här kommer påverka den europeiska fotbollen.
Den kinesiska ligan är inte en sportslig utmanare för någon europeisk storliga ännu men de har blivit en avgörande makthavare i transfervärlden. Inte för att de kan köpa de bästa spelarna men för att de kan möjliggöra för europeiska klubbar att göra det.
Det gäller inte minst Chelsea.
Redan 2014 såg dåvarande tränaren José Mourinho hur Chelseas roll i fotbollens näringskedja förändrats.
– Vi tjänar pengar för att kunna spendera pengar. I varje transferfönster förlorar Chelsea spelare. Vi säljer spelare. För tillfället är Chelsea ingen spenderare utan en klubb som måste tjäna pengar på försäljningar för att ha råd att värva, sa Mourinho.
Anledningen till Chelseas omställning från en klubb som pumpade in pengar i fotbollen till en klubb som var tvungen att hämta pengar ur den var Financial Fair Play. Roman Abramovitjs oljepengar sågs som dopning av Uefa som snabbt försökte strama till regelverket innan London-klubben hann bygga upp en lika stark kommersiell verksamhet som till exempel Manchester United.
Det hotade på allvar London-klubbens plats i Premier League-toppen.
Nu får Kina samma effekt som oljepengarna. Eftersom klubbarna där ligger utanför Uefas bevakningsområde behöver de inte anpassa sig till något finansiellt regelverk utan kan pumpa in pengar efter behov. Påverkan på Europa blir att de klubbar som har goda affärskontakter med Kina också kan skapa sig genvägar förbi FFP.
Genvägar som kan liknas vid de en stenrik ägare tidigare öppnade.
Det här skapar självklart svårigheter för fotbollen. För vad händer om Roman Abramovitj knyter goda försäljningsrelationer utanför fotbollen som sedan gynnar honom inom sporten? För att inte tala om alla kinesiska affärsmän som på senare år köpt ägande i europeiska klubbar. Vad kan Uefa göra om de börjar skicka spelare till klubbar i hemlandet i utbyte mot (för europeiska klubbar sett) överpriser?
Sponsorkontrakten värderas redan i dag av Uefa för att undvika dopning men hur ska förbundet avgöra vad en spelare är värd när den faktiska betydelsen för en klubb skiljer sig så radikalt?
För en kinesisk klubb med outtömliga resurser kan det ju kanske vara värt att betala 600 miljoner kronor för en 25-årig brasiliansk spelare med Premier League-aura men för en europeisk klubb som måste anpassa sig till FFP är det otänkbart för en reservspelare från Chelsea. Därför blir summorna orealistiska under FFP-taket och förvandlar Kina till en nyckelspelare eftersom de står utanför.
De blir ett hot både mot den europeiska fotbollen (i konkurrens om de bästa spelarna) och mot konkurrensen inom Europa (där enskilda klubbar gynnas något extremt av försäljningarna). Det finns signaler från Kina om att det samvetslösa investerandet snart kan vara över men tills dess kommer problemen kvarstå. Och vem säger att inte någon annan nation sedan kommer följa efter?
Jag lutar mer och mer åt att vi i framtiden måste stadga upp fotbollen över kontinenternas gränser med gemensam lönetak och fastställda arvoden till agenter för att säkra en rättvis konkurrens och behålla pengarna inom sporten. Det är dock en rejäl utmaning att få spelare som till exempel Kina, som ligger efter i utvecklingen, att acceptera att behålla sin svaga plats i näringskedjan.
Det finns ingen lätt lösning på problemen men tills vi hittar en är den europeiska fotbollen som vi känner den i dag hotad. Påverkan från Kina är redan här och riskerar bara att bli större och större.
Händer ingenting kan resultatet snart bli att den europeiska fotbollen tvingas göra samma resa som Chelsea gjort. Från en köpande maktspelare till en säljande part i underläge. Det andra alternativet är att riva upp FFP-reglerna och låta pengadopningen flöda fritt.
Real Madrid får delvis rätt av Cas och har nu möjlighet att köpa spelare igen redan i sommar.
Det är ett beslut som framförallt är en prestigeseger för Real men visst kommer det även få direkta konsekvenser på transfermarknaden.
Framförallt tre spelare kan redan nu se en helt annan potentiell klubbframtid framför sig.
James Rodriguez
Den 25-årige mittfältaren sitter djupt inne i Zinedine Zidanes frysbox men Real har ändå varit motvilligt att släppa colombianen då de tidigare inte hade haft möjlighet att värva en ersättare förrän i januari 2018.
Det fick James själv att ryta ifrån efter segern i klubblags-VM i dagarna.
– Jag kan inte slå fast att jag kommer stanna här. Jag har flera anbud och nu har jag sju dagar på mig att fundera igenom dem. Jag trivs i Madrid, men jag måste också få speltid. Jag blir lite ledsen när jag inte får spela en enda minut i en sådan här final, men självklart gläds jag också åt laget, sa James.
Enligt AS finns också en stor beundran från anda klubbar för spelaren som kom till Real Madrid efter en succéartad VM-turnering 2014. Manchester United, Chelsea, PSG, Inter och Juventus ska alla ha uttryckt intresse för Rodriguez.
Nu kan en flytt också bli av, om inte redan nu så väl till sommaren, när Real nu har rätt att köpa spelare igen redan om ett halvår.
Pierre Emerick Aubameyang
Få spelare i fotbollsvärlden är så öppna med sin framtida förhoppning som Dortmunds anfallare. Så sent som i början av december upprepade Aubameyang återigen sin önskan.
– Jag vill fortfarande spela för Real Madrid eftersom jag lovat min farfar att en dag göra det. Just nu trivs jag i Dortmund men vi får se vad som händer i framtiden, sa Aubameyang då till BeIn Sport.
Dortmund har historiskt haft svårt att behålla sina bästa spelare och alla förväntar sig en rejäl ryktescirkus kring 27-årige Aubameyang i sommar. Klart är i alla fall vad huvudpersonen själv hoppas på ska hända.
Alexander Isak
Real Madrid förhandlar just nu med AIK om möjligheten att köpa loss Alexander Isak och även förutsättningarna för den affären förändras nu efter Cas dom.
Tidigare hade Real visserligen också kunnat köpa Isak från AIK men i så fall antingen tvingats låta 17-åringen spela kvar i den svenska klubben till januari 2018 eller lyfta över anfallaren utan att få använda honom i matchspel.
Nu är Real fria att värva Isak redan i sommar och placera honom i a-laget, reservlaget eller låna ut honom till en annan klubbadress för speltid. Återstår att se exakt hur det påverkar förhandlingarna med AIK – som uttryckt en önskan att ha kvar Isak i laget ett år till.
Enligt portugisisk press är det mer eller mindre klart.
Victor Nilsson Lindelöf är av allt att döma på väg till Manchester United i den näst dyraste svenska övergången genom alla tider.
Det är värt att tro på men är det verkligen en så bra idé?
Victor Nilsson Lindelöf var för 1,5 år sedan reserv i den svenska truppen till U21-EM, för ett år sedan en lovande bänkspelare i Benfica och för ett halvår sedan joker i den svenska EM-truppen. Snart kan han bli Sveriges näst dyraste fotbollsspelare genom alla tider om han i januari byter Benfica mot Manchester United för 440 miljoner kronor.
Bara Zlatan Ibrahimovic har kostat mer när han 2009 lämnade Inter för Barcelona i en affär värd motsvarande 650 miljoner kronor. Då hade Zlatan vunnit Serie A:s skytteliga och sågs som en av världens allra bästa anfallare. Victor Nilsson Lindelöf har alltså bara spelat ett års seniorfotboll.
Så är det här verkligen en bra idé?
För visst är det ett överpris United betalar för svensken och med det kommer både för- och nackdelar. Det innebär en stor press utifrån att gå in och omedelbart prestera men det ger också paradoxalt nog en arbetsro inifrån med garantier om såväl tålamod som förtroende. Det som gör mig lugn är namnet José Mourinho.
Enligt Record är det Mourinho personligen som övertygat Uniteds klubbledning att betala nästan en halv miljard kronor för svensken då han ser 22-åringen som en kommande nyckelspelare i sitt lagbygge. Det känns uppenbart att det är portugisen själv som vill ha Nilsson Lindelöf och vi kan vara säkra på att Mourinho gjort sin läxa inför den här värvningen. Han är av förklarliga skäl expert på den portugisiska fotbollen och är därmed mer än kvalificerad att bedöma hur bra en spelare är utifrån vad han presterat i den inhemska portugisiska ligan. Det är bra.
Bra att summan är rejäl
Det gläder mig också att summan faktiskt blir rejäl. Det innebär att United, oavsett eventuella tränarbyten, kommer tvingas att verkligen ge Nilsson Lindelöf såväl förtroende som tid att ta den viktiga roll han nu förväntas få. Det garanterar också att det är just som en tilltänkt nyckelspelare svensken värvas och inte som någon billig chansning eller prisvärt komplement till andra. Det är också bra.
Det enda negativa med prislappen är den press det innebär.
Jag var riktigt kritisk när United värvade Anthony Martial från Monaco sommaren 2015 för en halv miljard kronor (uppgifterna om den exakta prislappen varierar) och det som oroade mig då var att Martial bara var 19 år, anfallare och dessutom kom i ett läge där Uniteds fans skrek efter en frälsare då klubben inlett säsongen haltande. Martial motbevisade mig inledningsvis men har i år fått ett rejält bakslag på planen samtidigt som brittisk media rapporterat om stora personliga problem utanför densamma. Kanske var det omställningen som till sist blev för stor.
Det som gör mig lugnare kring den här risken i Nilsson Lindelöfs fall är att han är äldre, mittback, känns mogen och dessutom ser ut att ha en ganska oproblematisk syn på fotbollen i allmänhet och sin egen förträfflighet i synnerhet. Han känns kort och gott som en ganska ovanlig personlighet i dagens fotboll.
När andra lovande talanger predikat om extraträning och dieter har Nilsson Lindelöf hela tiden känts mer avslappnad till sitt eget idrottande. Låt mig ta ett exempel från i somras.
Jag beskrev då i EM-bloggen skämtsamt en annorlunda episod som utspelade sig gömt bakom de rullande tv-kamerorna under en pressträff i Stockholm inför avresan till EM i Frankrike. Vi satt på Park Hotell i centrala Stockholm – intill restaurangen där en för spelarna förbjuden chokladkaka dinglade framför deras ögon. Där fick den stå orörd tills en fram tills nu anonym spelarna fick upp ögonen för den kladdiga skapelsen.
Förstod direkt
”Han glider först förbi bordet på väg ut men dröjer sig sedan plötsligt kvar. Backar ett par steg. Blickar mot entrén: Grönt ljus. Blickar mot terassdörren: Ledarfritt även där. Sen slår han till.
Med en snabb höger, värdig Ingo Johansson, trycker han iväg näven mot bordet. Bestämt låter han den inte dröja en sekund i luften utan sänker den snabbt likt en skenande lyftkran till bordsytan, greppar en bit av kladdkakan och halar lika snabbt girigt in handen igen med bytet väl gömt i näven.
’Lyckades jag?’. Man riktigt ser hur adrenalinet pumpar. Samma avsökande av rummet men i bakvänd ordning. Terassdörrren: Grönt ljus. Matborden: Ingen såg. Entrén: Helvete!
Likt Atlas i Gladiatorerna tonar den jättelika vakten upp sig. Med mörk uniform och på uppdrag av förbundsledningen vaktar han hotelldörren för att inga obehöriga ska smyga in i skydd av pressens närvaro. Nu har han fångat spelaren med fingrarna i syltburken.
Efter en sekunds panik vänder sig landslagsstjärnan om, tittar mot vakten, bränner av ett stort leende och sätter sedan pekfingret mot munnen. ’Schhhh’”
Efter att jag publicerat blogginlägget tog det inte lång tid innan Victor Nilsson Lindelöfs flickvän Maja Nilsson reagerade på Twitter: ”Behövde knappt fråga Victor om det var han, jag förstod på en gång.”
Finns utmaningar
Det finns många utmaningar med att efter blott en säsong som seniorspelare gå till Premier League som titeltörstande Manchester Uniteds dyraste backvärvning genom alla tider men det finns ännu fler möjligheter. Och någonstans måste du bara ta chansen, kasta dig ut på djupt vatten och hoppas att du kan simma.
Vi vet att Victor Nilsson Lindelöf har talangen som krävs för att utvecklas till en nyckelspelare i Manchester United och jag tror också att han har en personlighet som gör att pressen av prislappen kan bli ett lyft snarare än en belastning. Men det ger som bekant inga garantier.
Det återstår fortfarande att se hur han kommer tackla de motgångar som kommer komma och hur väl han kan hantera situationen i en av världens största klubbar.
Men det är en bra övergång, en för Victor själv gynnsam prislapp, en passande ny klubb med backbehov, en perfekt ny tränare och en helt okej tajming för flytten (sommaren är alltid att föredra). Nu är det bara hoppas att affären går igenom och att Victor Nilsson Lindelöf kan simma.
När han var 13 år tvingades hans gråtande mamma välja mellan att ge honom mat eller en tågbiljett till träningen.
I somras blev Thiago Maia förste olympiern någonsin från klimatkaoset Roraima och nu står 19-åringen inför nya rekord.
Med Liverpool. Zenit, Schalke, Monaco och Napoli efter sig kan en ren utbetalning på 60 miljoner kronor vänta för supertalangen.
– Vi klarade prövningen och nu kan vi skörda det vi planterade då, säger Maia.
Tropiskt klimat men utan en torrsäsong. Med andra ord regn året runt. Lägg till ett land som består av en del dungel, en del savann samt en del vidsträckta gräsklädda fält och du har Brasiliens minst befolkade landsdel Roraima. Lika glesbefolkad som Mongoliet.
Det är knappast här du tror dig hitta nästa stora brasilianska fotbollsspelare men så är också Thiago Maia redan unik. När Santos defensive mittfältare sprang in med Brasiliens tröja under sommarens OS blev han den förste olympiern någonsin från Roraima – oavsett idrott.
19-åringen själv såg mest fram emot en enda sak med turneringen.
– Jag har redan fått ta massor av bilder tillsammans med Neymar. Jag ville träffa Douglas Costa också men tyvärr kunde inte han vara med.
Erbjudit 176 miljoner
Att Neymar är en av Thiago Maias största idoler behöver knappast förklaras. Men han har fler. Två är lagkamraterna Ricardo Oliveira (med ett förflutet i bland annat Milan samt flera spanska lag) och Renato (som spelade i Sevilla 2004-2011). Den senare är den som kanske haft störst betydelse för Maias sensationella genombrott det senaste året. Efter att ha debuterat för Santos redan som 17-åring i oktober 2014 har 19-åringen det gångna året etablerat sig som en av ligans bästa mittfältare vid sidan av sin idol Renato på Santos defensiva mittfält. Ett samarbete som lyft Maia och fått långt mycket större klubbar att få upp ögonen för honom.
Enligt brasilianska ESPN har italienska Napoli redan erbjudit motsvarande 118 miljoner kronor för Maia men fått nobben. Ryska Zenit ska ha försökt med 176 miljoner men även de avvisats. I kulisserna väntar tyska Schalke, Monaco från den franska ligan och engelska Liverpool med sina bud. Samtidigt är det precis den här situationen Maia och hans familj drömt om.
För det är ingen spikrak väg till fotbollstoppen om du kommer från Roraima. Maia inledde sin karriär i Extremo Norte i födelsestaden Boa Vista men flyttade redan som 13-åring tillsammans med sin mamma till Sao Caetano i Sao Paulo för att verkligen ge karriären en chans.
– Vi brukade bo på ett motell eftersom vi inte hade råd att hyra ett riktigt boende någonstans. Jag hörde många skrik och andra märkliga ljud då men förstod aldrig riktigt vad det var för något.
– Jag skrattar mycket i dag men det har varit tufft. Min mamma brukade gråta när hon tvingades välja mellan att köpa en varmkorv till mig på tunnelbanestationen eller ha råd att betala min tågbiljett till träningen. Men vi klarade av den prövningen och nu kan vi skörda det vi planterade då, säger Maia.
Thiago Maia är också präglad av uppväxten. Efter straffsegern mot Tyskland i OS-finalen i somras riktade Maia sina tankar till pappan och vännerna som fortfarande bor kvar hemma i Boa Vista. Med guldmedaljen runt halsen och Roraimas flagga över axlarna blickade 19-åringen mot himlen.
Stora pengar väntar
Han återkommer också i intervjuer hela tiden till sin starka tro på Gud och sin ödmjukhet inför de rikedomar han nu står framför. För klart är att stora pengar väntar.
Thiago Maia har rätt till 30 procent av övergångssumman vid en kommande affär. Med spekulationer om transfersummor på upp emot 200 miljoner kronor kan det innebära 60 miljoner kronor rakt ner i 19-åringens ficka.
Det är en svindlande tanke och det är något Thiago Maia själv helst vill ägna så lite energi åt som möjligt för tillfället.
– Jag är på semester efter ett år av hårt arbete. Nu vill jag vila och lämnar till Santos och mina företrädare att avgöra om det är dags för en flytt eller om jag ska stanna, säger Maia kort till ESPN om intresset.
Var han är på semester? Där han är varje år.
– Boa Vista, i Roraima. Det är här jag har mina rötter, min familj och mina vänner. Det är här jag laddar mina batterier.
Öppettiderna i det största ligorna:
Just nu är fönstren stängda, men i normala fall hade marknaden öppnat igen efter säsongernas avslutande och hålla öppet tills slutet av augusti. Hur coronakrisen påverkar i år är oklart.
