Dimitri Payet vägrar spela för West Ham inte ens ett år efter att han förlängde sitt kontrakt med klubben.
Det är ett svinigt agerande av en bortskämd fotbollsmiljonär.
Men det är ett monster fotbollen själv skapat.
I februari 2016 förlängde Dimitri Payet sitt kontrakt med West Ham. Han lovade då att vara klubben trogen till 2021 och belönades för besväret med en ny veckolön på 1,4 miljoner kronor.
Ett knappt år senare vägrar 29-åringen att spela för klubben sedan West Ham har nobbat ett bud från hans gamla klubb Marseille. Det är också lätt att kritisera Payets beteende.
Vägrade spela efter VM
Han är av eget val bunden till London-klubben som också gjort allt för att få fransmannen att trivas. De räddade honom från ett Marseille i ekonomisk kris i juni 2015 och gav honom mer eller mindre en fri roll i laget. Ett förtroende som gjorde att Payet kunde få ut maximalt av sin kapacitet vilket gav en nominering som årets spelare i engelsk fotboll och en plats i den franska EM-truppen till mästerskapet på hemmaplan.
Ett Europamästerskap där Payet inledningsvis frälste den pressade hemmafavoriten och själv blev så rörd över sitt mål att han grät öppet på planen.
Nu är det andra typer av känslor som bubblar i Payet. De av besvikelse mot West Ham för att han inte får chansen att återvända till Marseille. Han är knappast den första spelaren att känna sig sviken och inte heller den förste att ta till så drastiska åtgärder som en strejk.
Resultatet av de tidigare viskar om vad som även kommer att ske nu.
Efter VM 1998 vägrade Pierre Van Hooijdonk spela för Nottingham Forest sedan flera av klubbens bärande spelare lämnat klubben. Efter tre månader tvingades holländaren återvända men blev då utfryst av den övriga truppen som vägrade fira med honom när han gjorde mål. Efter säsongen åkte Forest ur och Van Hooijdonk lämnade laget.
2001 protesterade Paul Scholes mot Manchester Uniteds manager Sir Alex Ferguson, efter att skotten ställt över mittfältaren i 1-3-förlusten mot Liverpool, genom att strejka från Ligacupmatchen mot Arsenal. United förlorade med 0-4 och Scholes har senare medgett att han hade tur som inte fick sparken från klubben där och då.
2007 trotsade Dimitar Berbatov Tottenham och vägrade spela i Ligacupmatchen mot Newcastle efter att inledningsvis ha placerats på bänken. Ett år senare strejkade bulgaren igen i ett försök att tvinga fram en övergång till Manchester United – vilket också lyckades.
2010 vägrade Sebastien Squillaci spela mer för Sevilla efter att Arsenal lagt ett bud. Spanjorerna tvingades sedan släppa fransmannen.
I september 2011 nonchalerade Carlos Tevez managern Roverto Mancinis order att han skulle värma upp för ett inhopp i Champions League-matchen mot Bayern München. Tevez ville lämna och fick tillåtelse att diskutera med andra klubbar men blev ändå kvar i City i ytterligare 18 månader. Efter två veckors avstängning blev han också förlåten.
Ingen av karriärerna påverkades
Det gemensamma med alla spelare är att ingens karriär blev speciellt påverkad. Ingens rykte svärtades ner nämnvärt trots oacceptabelt uppträdande mot de klubbar som betalade deras lön och de fans som hade tagit dem till sina hjärtan. Därför kan utgången för Dimitri Payet också förutspås.
West Hams manager Slaven Bilic är visserligen bestämd på punkten att Payet inte ska säljas men faktum är att London-klubben sitter i en omöjlig sits. Det går inte att ha kvar en spelare som inte vill spela och väldigt lite talar för att Payet kommer ändra inställning oavsett hur mycket West Ham bönar och ber.
EM i somras gjorde Dimitri Payet till en superstjärna på fotbollshimlen och 29 år gammal är det här mittfältarens sista chans till en stor övergång. Jag tror inte heller att det bara handlar om pengar utan det verkar snarare vara en återkomst till Marseille som lockar. Det går också att förstå.
Payet har hela tiden varit tydlig med hur bra han trivdes i den franska klubben 2013-2015 och ville egentligen aldrig lämna när flytten gick till West Ham 2015. Istället var det Marseille som tvingade mittfältaren ut genom dörren.
– Till sist var det så ja. Presidenten sa att jag skulle säljas. Jag fanns med på en lista av spelare som tränaren ville behålla men när mötet med DNCG (den nationella organisation som har som uppdrag att bevaka de franska fotbollsklubbarnas finansiella kontroll) närmade sig förstod jag att jag skulle vara tvungen att gå, har Payet berättat för L’Equipe.
Då spelade det ingen roll att Dimitri Payet hade kontrakt med Marseille. Den franska klubben var så ekonomiskt pressad att de helt enkelt sa åt mittfältaren att han skulle bort. Mot såväl hans som tränarens vilja.
Det är så fotbollsklubbar agerar. Kontrakt är bara bindande så länge det gynnar dem själva. Då är det svårt att begära att spelarna ska uppträda på något annat sätt. Så fungerar den moderna fotbollen. Tyvärr.
Annat var det i december 1974 när George Best hade tröttnat på Manchester Uniteds allt sämre spelarmaterial och genomförde en ”sittstrejk” i tre dagar – på sin egen nattklubb. Best återvände visserligen till träning i april men spelade aldrig på allvar för United igen och lämnade klubben – och den riktigt professionella fotbollen – samma sommar för att förvandla sig själv till en resande fotbollsnomad.
George Bests strejk blev slutet på hans gyllene fotbollsdagar. Dimitri Payet strejkar för att försöka förgylla sina sista fotbollsår.
Få alla nyheter om ditt favoritlag/liga direkt i mobilen: Skaffa vår nyhetsbot
Klicka på Messenger-knappen.
