Philippe Coutinho går på lån till Aston Villa och Barcelona har anledning att fira.
För de lyckades bli av med floppvärvningen de inte kunde bli av med.
Åtminstone för stunden.
Det gick. Till slut. Eller ja, helt och hållet har det ju inte gått än eftersom det bara är ett halvårslån.
Men när Philippe Coutinho går till Aston Villa så har Barcelona, åtminstone för stunden, löst ett av sina allra mest alarmerande bekymmer – nämligen att lyckas bli av med en av spelarna de desperat velat bli av med.
I flera år har den skadedrabbade brasilianske mittfältsvirtuosen känts mer eller mindre osäljbar, på grund av både lön och prislapp. Även om lånesejouren i Bayern München 2019/2020 inte var någon flopp så var den heller ingen dundersuccé. Framförallt var den inte succéartad nog för att få den tyska storklubben att utnyttja sin köpoption.
Inte bara Villafansen, utan kanske framförallt Barçafansen, lär hålla tummar och tår för att det blir braksuccé för brassen i Birmingham i stället.
För det finns en anledning att Barcelona propsade på att köpoptionen skulle vara obligatorisk snarare än frivillig.
Helt enkelt för att de aldrig vill se skymten av honom igen.
Det är egentligen sedan gammalt att Philippe Coutinhos övergång från Liverpool till Barcelona 2018 är en av de största floppvärvningarna i silly season-historien sett till prislapp, resultat och framtida effekter. Om inte den största. Coutinho gjorde egentligen aldrig fullkomligt bort sig rent sportsligt i Barcelonatröjan. Däremot var han heller aldrig bra nog – åtminstone inte för att ens vara nära att rättfärdiga den 1,6 miljarder kronor stora monsterprislapp som han bar med sig.
Redan i samband med Bayernlånet 2019 var Coutinho en belastning snarare än en tillgång. Primärt en ekonomisk sådan snarare än en direkt sportslig.
Och en belastning har han fortsatt vara. Flyttryktena om en återkomst till Premier League hade på slutskedet nästan fått något slentriant över sig. För vi visste egentligen redan på förhand att han inte skulle gå till Arsenal trots att han ville det. Vi visste att han nog inte skulle gå till Tottenham heller trots att han skulle kunna tänka sig det med.
Kunde vi någonsin tro att han skulle hamna i Aston Villa för en vecka sedan?
Det finns något anmärkningsvärt i att saker och ting löste sig så oerhört fort från rykte till officiell bekräftelse. Väl när det faktiskt hände något i en transfersaga som på senare år känts oerhört stillastående och händelsfattig.
Men visst verkar stjärnorna stått rätt här för samtliga berörda parter.
Framförallt i form av Coutinhos gamle Liverpoolvapendragare, och med facit i hand beundrade, Steven Gerrard relativt nyinsatt på Aston Villas tränarbänk. En Gerrard som såg möjligheten att göra en värvning som verkligen väcker tro hos Villafansen att klubben har högt ställda ambitioner och vill klättra i hierarkin. Och för Coutinhos del var då plötsligt ett tidigare otänkbart alternativ desto mer tänkbart.
Och med tanke på hur rätt de stjärnorna faktiskt stod där så skulle det väl inte förvåna om de står rätt även när den frivilliga köpoptionen (som uppges ligga mellan 35-45 miljoner euro) potentiellt kan aktiveras. För det är inte otänkbart att den lille magikern hittar tillbaka till gamla goda Premier League-nivåer i sin comeback, när han ska servera skickliga offensiva kollegor som Danny Ings och Ollie Watkins. I en miljö med mindre press och strålkastare. I en miljö med en tränare som både känner honom som en vän och tror på honom som en coach.
Men.
Vi ska verkligen heller inte utesluta att det blir en Gareth Bale-situation där spelaren likväl hittar tillbaka under ett sista kontraktsår till klubben som egentligen inte vill ha honom kvar. Philippe Coutinho kan mycket väl spela sin fotboll, eller åtminstone vara betald som fotbollsspelare, i Barcelona när det blir höst. Allt annat än en succéartad vår innebär med största sannolikhet just det scenariot.
Men här och nu firar Barcelona, och det med all rätt.
Inte bara för att de nu är ett stort steg närmare att kunna registrera prestigenyförvärvet Ferran Torres till truppen. Utan för att de lyckats bli av med spelaren de inte kunde bli av med.
Som sagt, åtminstone för stunden. Men den frasen går ju också hand i hand med allt annat en ekonomiskt krisande storklubb gör i sitt brandsläckningsarbete.
