Memphis Depay lämnar Manchester United efter 1,5 år och häcklas nu öppet av såväl fans som gamla storspelare.
”En fattigmans Neymar” vräker förre Arsenal-spelaren Charlie Nicholas ur sig i Sky Sports.
Men Manchester United då?
Vilket ansvar har de?
Manchester United får tillbaka 240 av de 275 miljoner kronor de betalade för Memphis Depay för 1,5 år sedan. Trots förlusten på 35 miljoner firar United förmodligen med tårta på kansliet.
Men när de jublat färdigt över att Lyon betalar 240 miljoner kronor för en spelare som gjort mindre avtryck i Uniteds a-lag än Anderson så hoppas jag att klubbledningen verkligen sätter sig ner och gör sin läxa. För det vi utan insyn i klubben kan ana från utsidan oroar.
Hur fungerar talanghanteringen?
Memphis Depay var Nederländernas mest lovande spelare men lyckades inte göra något avtryck alls i United. Anthony Martial var Frankrikes kanske mest lovande spelare men har tappat både formen och startplatsen efter sin imponerande inledning i United. Och nu stirrar alla på Marcus Rashford.
Hur fungerar egentligen Manchester Uniteds talanghantering? Får de unga spelarna tillräcklig stöttning för att hantera alla prövningar vardagen som stjärna i ett av världens största fotbollslag kräver?
Memphis Depay fick tidigt kritik för att han lade större fokus på sitt extravaganta leverne utanför planen än sina insatser på densamma. Samtidigt presenterade United honom som just en färdig stjärna och hängde omgående på den då 21-årige holländaren den legendariska tröja nummer 7. Ett arv från George Best, Bryan Robson, Eric Cantona, David Beckham och Cristiano Ronaldo med allt vad det innebär.
22-åringens ego har också sett lika uppblåst ut som Roberto Carlos vader. Under fredagen fortsatte Depay på inslagen väg när han hann med att publicera inte mindre än åtta tweets om övergången till Lyon innan någon av klubbarna presenterat affären. Den första föreställande en gigantisk lejon-tatuering, en symbol för Lyon, på Depays rygg.
Men holländaren är inte ensam om att ha fått den här typen av kritik.
Det vi borde prata om
Brittiska tyckare har även förklarat Anthony Martials fallande form med fransmannens förehavanden utanför planen. 21-åringen har sedan övergången till United lämnat sin tidigare flickvän, som han har två barn tillsammans med, för en känd tv-stjärna. Exet skyllde senare (i en välbetald intervju med The Sun) kraschen på flytten till United och beskrev då hur Martial sugits in i det glamourösa livet som fotbollsstjärna.
Hur mycket man ska tro på de orden får var och en bedöma men Martials fallande form och försäljningen av floppen Depay motiverar oavsett att vi ställer oss frågan hur väl United formar sina fotbollsspelare?
När klubben mötte Liverpool på hemmaplan satt gamle demontränaren Sir Alex Ferguson på läktaren. På raden intill legendaren David Beckham. Samme Beckham som Ferguson en gång släppte från klubben när engelsmannens åtaganden utanför planen började påverka hans insatser på densamma. ”Jag kunde se hur han blev uppäten av media och hans PR-agenter. Då förlorade han också möjligheten att bli en spelare av absolut världsklass. Han släppte blicken på bollen”, skrev Ferguson i sin självbiografi.
Framför dem kunde båda nu se hur United klädde hela arenans reklamskyltar med mittfältaren Paul Pogbas nya emoji.
Det går att ironisera i evigheter över vad Ferguson måste ha tänkt men till Uniteds försvar ska sägas att fotbollen i dag lever i en ny verklighet. PR-agenterna är snart lika viktiga som spelarna när pengarna styr allt mer av spelet.
Frågan är bara var de unga talangerna hamnar i allt det här, hur de klarar av att hantera situationen och vilket stöd de egentligen får av sina klubbar? Det tycker jag är viktigare att diskutera än att turas om att byta omdömen som ”en fattigmans Neymar” om en redan fallande spelare.
För vem har egentligen misslyckats mest när en spelare för 275 miljoner kronor säljs igen 1,5 år senare? Spelaren eller klubben?
