Robin Olsen ska spela för sin sjätte klubb på fyra år och aldrig har han på förhand känts så långt från kontinuerlig speltid som nu.
Samtidigt som ännu en engelsk lånesejour ska påbörjas är det värt att fråga när den svenske landslagsmålvakten till slut ska hitta det hem han borde vilja hitta.
Minns ni när AS Roma-övergången blev ett faktum sommaren 2018? Då var Robin Olsen en målvakt i ropet. En målvakt som precis gjort ett strålande VM-slutspel för Sverige och som mer eller mindre kunde välja och vraka när han skulle lämna FC Köpenhamn.
Valet av Roma kändes spännande, kittlande och rätt på alla sätt och vis.
När svensken nu går in på det de sista 1,5 åren av hans femårsavtal han då skrev på så känns det med facit i hand som ett mardrömsbeslut.
Som andraslips i Aston Villa, på sitt totalt fjärde lån sedan det där Romakontraktet skrevs på. Ivägskickad från Sheffield United efter att otur, oflyt och marginaler på fel sida återigen grinat den svenske landslagskeepern i ansiktet.
När det för en gångs skull kändes som att han valt helt rätt efter upprepade snedsteg.
Flera år som backup
För att sammanfatta Robin Olsens resa:
- Inledningen av tiden i Roma gick precis som planerat. Men efter en rad skrala insatser och tappat förtroende så fanns inget annat än att leta sig vidare på lån för speltid.
- Valet faller då på ett Cagliari som egentligen enbart vill ha in Olsen som en ersättare på kortare sikt till den skadade Alessio Cragno. När lånet avslutas så har Cragno hunnit vara frisk ett tag och även återtagit sin förstaplats i målet.
- Nästa lån – Everton. Visst är Jordan Pickford ett förstaval på pappret, men på förhand känns det som det finns potential att faktiskt konkurrera ut engelsmannen. En handfull matcher blir det också – men aldrig något snack om att Pickford är ett ordinarie val.
- Och sedan vidare till Sheffield efter ännu en mellanlandning i Rom. Ett val som kanske kändes mer rätt än någon av de två tidigare utlåningsdestinationerna på förhand.
Förstå mig rätt, Sheffield United i Championship är inte direkt det hetaste alternativet på marknaden. Men det var ett alternativ som på förhand garanterade något som Olsen, när flytten gjordes i somras, var i behov av.
Nämligen speltid och förtroende.
Ett halvår senare har en revbensskada från en landslagssamling gett doldisen Wes Foderingham chansen att glänsa i en skadad svensks tomrum. Så pass att ett ekonomiskt ansträngt ”Blades” inte ser anledningen att behålla en välbetald och inhyrd Olsen på lönelistan något mer.
Och därmed alltså Aston Villa.
Emiliano Martinez blir förstaval
Samtidigt som både Cagliari och Evertonsejourerna åtminstone inbjöd till en någorlunda realistisk chans att ta en förstaplats mellan stolparna så känns sex månader Aston Villa som en krislösning för alla parter. Emiliano Martinez må ha tabbat sig i helgen mot Manchester United – men det råder ingen tvekan om att argentinska landslagets förstamålvakt alltjämt är ett förstaval även i Villa.
Visst ska man absolut inte underskatta en utmanande träningsmiljö, att få spela i en klubb med ambitioner och en vardag i en fotbollförening som vågar satsa och känns allmänt välmående.
Visst kan Aston Villa mycket väl varit det allra bästa alternativet som fanns på bordet. Visst ska aldrig konkurrens vara en skrämselfaktor för en målvakt på elitnivå. Visst har man inte så mycket val när man fortfarande är kontrakterad och oönskad i ett Roma som vill ha ersättning vid en eventuell försäljning.
Men fundersam blir man.
Vad händer i sommar?
Fundersam på när Robin Olsen ska få det orubbliga förtroende som en målvakt av den kalibern förtjänar att ha (för det handlar faktiskt om en i mitt tycke väldigt underskattad skottstoppare). Fundersam på hur hans matchstatus kommer vara efter han spenderat mer tid på Villa Parks bänkar än framför hemmalagets målbur. För allt annat än ett sådant scenario hade överraskat.
Fundersam på vad som händer i sommar.
I sommar kommer Robin Olsen ha ett år kvar på sitt Romakontrakt. Och Aston Villa uppges ha en köpoption inbakad i sitt lån där de för 3,5 miljoner euro kan göra övergången permanent. Så klart våren som väntar har en stor del i huruvida Villa aktiverar den – och huruvida Robin Olsen själv vill att optionen ska aktiveras.
Och i Birmingham talar som sagt allt för att han kommer vara ett andraval.
Hans status som förstamålvakt i landslaget är i alla fall orubblig än så länge. Frågan är hur många lånesejourer med osäker status som krävs för att även den blågula statusen ska hamna i gungning.
