Ulrikas dotter fick hjälp att sluta självskada
avDe allra flesta av er som hör av er berättar om svårigheter att få hjälp. Samtidigt som alla är överens om hur viktigt det är med tidiga insatser. Ulrika Ahlqvists dotter Lovisa, 16, är en av dem som fått bra hjälp.
Det började för ett och ett halvt år sedan. Lovisa tyckte att allt var tråkigt, hon var nedstämd och arg. Ulrika tolkade det som vanliga tonårsproblem, men tårarna blev fler och problemen ökade. Småsaker kunde få enorma proportioner.
I Ronneby ligger BUP bredvid skolan så en dag i åttan, när Lovisa blivit ledsen, gick hon själv till BUP.
– Hon fick en akuttid direkt, sen gick vi dit en gång i veckan. Ibland var jag med, ibland Lovisas pappa. Det var jättebra. Det var först då vi fick veta att hon skar sig, säger Ulrika.
Lovisa hade gömt såren under långa tröjkärmar och stora koftor. Ulrika hade inte tänkt tanken, de levde ett vanligt liv utan bakomliggande problem. I efterhand har de förstått att det sannolikt finns flera förklaringar till varför Lovisa har mått dåligt: hon var utstött i mellanstadiet, samtidigt separerade föräldrarna.
Efter ett halvår fick Lovisa börja i en DBT-grupp. Även föräldrarna gick åtta gånger i en egen grupp.
– Vi fick träffa andra föräldrar i samma situation, det var oerhört värdefullt. Lovisa gick 18 gånger och har sedan fått fortsätta i enskilda samtal med DBT-terapeuten.
Det är nu över ett år sedan Lovisa slutade skada sig själv, hon har fått verktyg att hantera sin ångest på andra sätt. Familjen har fått stöd och när Lovisas lillasyster hamnade i kläm och drog sig undan fångade BUP upp det och tog tag i situationen direkt.
Ulrika vill uppmana andra föräldrar att vara vaksamma på förändringar hos sina barn.
– Ett ändrat beteende kan mycket väl vara en depression. Börjar de ha långärmade tröjor och koftor – kolla armarna. Det säger jag till alla som har döttrar i den åldern. De blir så duktiga på att dölja, säger hon.
DBT, dialektisk beteendeterapi, är en behandlingsmetod som riktar sig till personer med självskadebeteende och upprepade självmordsförsök. Den bygger både på enskild terapi och på grupp- och familjeterapi.
DBT har visat sig framgångsrik. I Stockholm har BUP:s DBT-team utvärderat behandlingen av 42 patienter, mestadels flickor. 60 procent hade gjort självmordsförsök innan behandlingsstart. Efter åtta månader med DBT förekom det inte längre.
Jag har fått många mejl från barn och unga som står i långa köer för DBT. På andra håll finns det inte alls. Vad har ni för erfarenheter? Skriv och berätta!