Yasmine behandlades under oräkneliga diagnoser med tunga läkemedel under många år. Men till slut skickade BUP en remis till psykosavdelningen inom vuxenpsyk. Redan som barn hade hon tvångstankar, i skolan blev det svårare för varje år att ha bra kompisrelationer. Ingen vuxen ingrep.

I sjuan brakade det ihop fullständigt, Yasmines tvångstankar utvecklades till anorexia och hon började skada sig själv. På BUP visste de inte vad de skulle göra, så de provade allt, berättar hon.

Nu är Yasmine 19 år och försöker fokusera mindre på sin sjukdom och mer på det som är friskt.

– Jag kom till BUP i åttan och det tog väl ungefär tre år innan jag fick bra hjälp. Det var första gången jag verkligen blev trodd och hjälpt, jag har fått så bra terapi på psykosenheten.

I dag är hon engagerad i den ideella föreningen SHEDO som hjälper dem med ätstörningar och självskadebeteende, stöttar anhöriga och sprider kunskap.

– Det är väldigt viktigt att unga människor får veta att de inte är ensamma. Det är många som lever med självmordstankar och självskadebeteende och det inte behöver vara så – de ska söka hjälp. Det finns en utväg, man ska inte tänka att man är ett hopplöst fall, säger Yasmine.

Hon är ledsen över att ingen reagerade tidigare.

– Det ska inte behöva gå så långt att man hamnar inom psykiatrin och att det är första gången man får hjälp. Skolan måste bli bättre på att se, man ska starta grupper, tjejer ska peppa varandra. Mitt problem innerst inne var att jag hade så dålig självkänsla, säger Yasmine.

Känner du igen dig i Yasmines berättelse? Har du känt att ingen förstår eller tror på dig? Har du fått kämpa för rätt behandling? Skriv till mig och berätta! Jag ligger efter lite i att svara er, men jag läser alla mejl och svarar så snart jag kan. Tusen tack för att ni delar med er.