Här på rättspsyk i Öjebyn tvångsvårdas Camilla, 19. Dagen efter sin 18-årsdag skickade BUP henne till kliniken som i första hand tar emot dömda män. Det var över ett år sedan nu och Camilla har ingen aning om hur länge hon blir kvar. Läkaren har sagt att det kan ta flera år.

– Man tappar framtidstron, säger hon.

När jag och Camilla pratar i telefon är hon uppgiven. Sedan i november är hon placerad på intaget, hon sover i häktesrummet. Avdelningen har hög säkerhet, det finns ett fönster på hela avdelningen, berättar Camilla. Det vetter mot en rastgård.

Camilla har inte haft permission sedan i höstas, hon har begränsad tillgång till sin mobiltelefon och dator. Men Camilla har inte begått något brott, hon vårdas på rättspsyk för depression, ångest och självmordstankar.

 

Socialstyrelsen har kritiserat vården av Camilla, bland annat det system med så kallad ”tecken ekonomi” som går ut på att belöna positivt beteende. Socialstyrelsen anser att det är en svår balansgång, i stället är DBT den metod som har bäst resultat på självskadebeteende, skriver tillsynsmyndigheten.

Chefsöverläkaren på kliniken slår tillbaka:

– Min uppfattning är att vår vård är tillräckligt god och säker, har han sagt till Piteå-Tidningen.

 

Camilla är inte den enda unga kvinnan jag har haft kontakt med som vårdas inom rättspsykiatrin för självskadebeteende eller självmordstankar. Flera har mejlat mig och berättat om hur psykiatrin gett upp – i brist på annat har de placerats på högsäkerhetskliniker bland grova våldsbrottslingar.

Enligt tidningen Dagens Samhälle har rättspsyk i Växjö, som vårdar flest av tjejerna, just nu 28 självskadepatienter. Författarna Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har bevakat placeringen av tjejer och kvinnor som inte är dömda för brott i flera år.

Tillsammans har de skrivit boken ”Slutstation rättspsyk” som beskriver en vård med tvång och oproportionerligt hög säkerhet. Med bältesläggning, tvångsmedicinering och otillåten användning av tvångshandskar och hjälm.

– De allra flesta är mellan 20 och 30 år, de yngsta vi kommit i kontakt med var 15, säger Sofia Åkerman.

Även hon är uppgiven.

Under många år har hon och Thérèse kämpat för att placeringarna ska upphöra. Men på grund av att allmänpsykiatrin saknar kunskap och resurser att hjälpa svårt självskadande patienter fortsätter unga tjejer att läggas in på rättspsyk, säger Sofia och Thérèse.

– Kvinnorna som hamnar på rättspsyk har ofta hamnat i en ond cirkel av institutonsvård, som snarare har försämrat deras tillstånd. Med andra insatser i ett tidigt skede tror jag att sådana onda cirklar kan förhindras, säger Sofia.

– Just de här åren i en ung männsikas liv är så viktiga. Det säger sig självt att det blir svårt att komma tillbaka till ett ”vanligt” liv om du i stället tillbringat flera år i en sjuk miljö på rättspsyk, säger Thérèse.

 

I dag träffar jag en 21-årig tjej som vårdas inom allmänpsykiatrin på en sluten avdelning. Även hon känner att vården står handfallen inför hennes problem. Jag berättar mer om vårt möte senare.