Minns ni Ulrika, vars dotter Lovisa fått bra och snabb hjälp på BUP? Även om de flesta som har hört av sig till mig berättar om frustration och vanmakt, brist på vård, en känsla av att inte bli tagen på allvar, så finns det så klart fler exempel där familjer fått bra hjälp.

Ett av problemen som jag velat trycka på här är just bur olika det kan se ut. Och de goda exemplen visar hur det skulle kunna vara för fler. Hur det borde vara.

En tjej skriver:  ”Utan hjälp från BUP, hade jag inte klarat detta. Man får inte glömma att det finns riktigt bra psykologer/läkare/socionomer där ute som faktiskt KAN hjälpa till, och jag tycker att även dessa ska uppmärksammas!”

Det har hon så klart rätt i. Jag vill också passa på att säga att den kritik som framförts handlar om systemfel, besparingar och oklar ansvarsfördelning. Att det finns fantastiska eldsjälar, proffsiga läkare och engagerad personal inom vård och skola är de flesta jag pratat med överens om.

Så kom i håg: det går att få hjälp, ge inte upp! Och det hjälper att prata med en vuxen eller kompis.