Är du en biopirat utan att veta om det? Av tradition har forskare genom århundraden samlat in biologiskt material från ursprungsbefolkningars områden och tagit med sig hem för att studera. I bästa fall har det hamnat på museér, i sämsta fall har biopirateri inneburit att biologisk mångfald utarmats på grund av oaktsam uttag av unika biosfärer. Den här piratverksamheten har under många år förekommit inom skönhetsindustrin där storproducenter letat exotiskt innehåll till sina krämer och parfymer. Men nu vill FN sätta ner foten.

Mellan den 13:e och 24:e maj kommer Världsorganisationen för immateriell egendom (WIPO) – en Genève-baserad FN-agentur som övervakar immateriell egendom och innovation – att inleda förhandlingar för att slå fast ett avtal baserat på ett internationellt fördrag för att förhindra biopirateri.

Om avtalet godkänns kommer patentansökare att behöva avslöja landet från vilket de genetiska resurserna kommer som är involverade i uppfinningen, samt eventuellt vilka ursprungsbefolkningar som tillhandahållit den traditionella kunskapen.

Detta ska säkerställa ”effektiviteten, transparensen och kvaliteten” på patentsystemet, menar WIPO, enligt Cosmetics Design.

Vad innebär biopirateri inom just skönhetsindustrin?

Biopirateri, det vill säga ”otillbörlig exploatering av biologiska resurser från en region utan att tillhandahålla rättvis ersättning eller erkännande till de lokala samhällena”, har flera konsekvenser inom skönhetsindustrin:

1. Förlust av biologisk mångfald: Skönhetsindustrins efterfrågan på unika naturliga ingredienser kan leda till överutnyttjande av vissa växter eller mineraler, vilket hotar den lokala biologiska mångfalden. Om dessa resurser utvinns ohållbart, kan det resultera i att vissa arter utarmas eller försvinner helt från sina naturliga habitat.
2. Ekonomiska förluster för ursprungsländer: Länder som är rika på biologiska resurser förlorar potentiella ekonomiska fördelar när deras genetiska och biologiska rikedomar utnyttjas utan ersättning. Detta innebär en förlust av inkomster som kunde ha använts för att främja lokal utveckling och bevarandeinsatser.
3. Miljöpåverkan: Oreglerad exploatering av biologiska resurser kan leda till överutnyttjande av vissa arter, vilket hotar biodiversitet och ekosystemens hälsa. Detta kan innebära att medicinska växter och andra resurser utarmas, vilket påverkar både miljön och de lokala samhällena negativt​.
4. Kulturell appropriation: Användningen av traditionell kunskap om naturliga ingredienser utan att ge erkännande eller kompensation till de ursprungliga kulturerna kan ses som en form av kulturell appropriation. Detta kan leda till missnöje och konflikter mellan skönhetsföretag och de lokala samhällena.
5. Rättsliga och etiska problem: Företag som engagerar sig i biopirateri kan förvänta sig rättsliga utmaningar från länder som sätter upp lagar för att skydda sina biologiska resurser och traditionell kunskap. Detta kan inkludera internationella tvister och krav på skadestånd eller rättvisa licensavtal. Nagoyaprotokollet har utformats för att bekämpa biopirateri genom att kräva att företag som använder biologiska resurser och traditionell kunskap ingår avtal om rättvis fördelning av förmåner.
6. Förtroendeförlust bland konsumenter: Medvetenheten om hållbarhetsfrågor och etiska överväganden ökar bland konsumenter. Företag som anklagas för biopirateri kan uppleva en förlust av förtroende och goodwill, vilket kan påverka deras varumärkesvärde och försäljning negativt.

För att bekämpa biopirateri arbetar många företag nu med certifieringar och riktlinjer för hållbart utnyttjande av resurser samt med att etablera rättvisa handelspraktiker som gynnar både företaget och de lokala samhällena. Sammanfattningsvis, biopirateri påverkar inte bara de biologiska resurserna och den kulturella mångfalden hos ursprungsbefolkningar, utan även hela ekosystem.