En studie som Greenpeaces filialer i Tyskland, Österrike och Italien har gjort visar att skönhetsprodukter idag innehåller mikroplaster i flytande form som i värsta fall hamnar i naturen. I studien (som du kan ladda ner här) har man valt ut 664 kosmetiska produkter tillgängliga på EU-marknaden från elva populära varumärken – och i 168 av produkterna hittade de mikroplaster, rapporterar sajten Chemicalwatch.com.
Studien som pågick mellan hösten 2020 och februari 2021 utvärderade INCI-listan för varje produkt och genomförde extra labbanalyser för elva av produkterna. Av de 664 produkterna innehöll 493 plast i minst en form, inklusive lösliga polymerer. I en kommentar till studien från Cosmetics Europe, betonar man att man beräknar att bara två procent av mikroplasterna från ”leave in eller stay on produkter” är något som hamnar i kretsloppet.
Rapporten, som publicerades den 22 mars 2021, visar att mikroplaster hittades i:
Puder (28% av produkterna)
Highlighter (25% av produkterna)
Foundation (15% av produkterna)
Mascara (13% av produkterna)
Läppstift och läppglans (40% av produkterna).
Varumärkena med den högsta andelen produkter som innehöll minst en plastform var: Maybelline med 85 procent, Deborah Milano med 84 procent, Sephora med 83 procent, Wycon Cosmetics med 78 procent och Lancôme med 77 procent.
En talesman för Deborah Milano skriver i en kommentar till Chemicalwatch.com att företaget ”ägnar största uppmärksamhet åt kvalitet och långsiktiga miljöeffekter och har arbetat i flera år med en plan för att förbättra sina produkters miljökompatibilitet”.
De påpekar att företaget rullade ut en miljövänlig produktlinje 2015, och minst 70% av produkterna i denna linje innehåller inte mikroplast, och tillägger att man planerar att omformulera de återstående produkterna i denna linje till 2022.
L’Oréal, som äger Maybelline och Lancôme, säger till Chemicalwatch.com att företaget ”har åtagit sig i flera år att eliminera eller minska användningen av mikroplast i sina produkter” och tillade att alla deras avsköljningsbara produkter har varit mikroplastfria sedan i början av 2020 och att de nu håller på att omformulera sina solvårdsprodukter och sminkprodukter”.
Sephora och Wycon Cosmetics svarade inte på förfrågningar om kommentarer uppger Chemical Watch.
Fast och flytande plast. Vad är skillnaden? menar Greenpeace som vill att även de flytande plasterna regleras.
Rapporten, tar fasta på flytande och lösliga former av plast i sina resultat, något som framkallar utmaningar av industrin, som hävdar att flytande och lösliga polymerer inte borde övervägas i samma kategori som fast plast och mikroplast.
Medan ECHAS begränsningsförslag endast innehåller fasta plastpartiklar kräver Greenpeace ett förbud mot ”plast i alla dess former och konsistenser” inom kosmetika på tysk och EU-nivå.
Viola Wohlgemuth från Greenpeace säger till Chemicalwatch.com att kosmetikmärken undviker peelingplaster och större plastpartiklar och tycker därmed att de kan marknadsföra sig som ”effektiva och mikroplastfria” vilket hon tycker ”gränsar till konsumentbedrägeri”. Hon tillägger att plastpartiklar hamnar i vattendrag och i livsmedelskedjan via avloppsvatten.
Nanopartiklar har länge varit en het potatis inom den kemikalieindustrin och inte minst hos solskyddsproducenter. Nu visar en studie från England att nanopartiklar tar sig genom blodbarriären och lagras i artärernas plack. Man blir helt enkelt inte av med de minimala rackarna, visar en ny studie från brittiska och nederländska forskare vid Universitetet i Edinburgh, det skriver Chemical Watch.
Studien gäller inandning av nanopartiklar… (stäng munnen om du använder solsprej med nanopartiklar alltså…) och inte upptagning genom hudytan.
Forskningsresultaten ger bevis på en koppling mellan nanopartiklarnas betydelse för hjärt-kärlsjukdomar och att de har ”stora konsekvenser” för de som kommer i kontakt med den här typen av ”manipulerade nanopartiklar”, säger de i rapporten.
I studien inhalerade 14 friska frivilliga personer guldnanopartiklar. Efter 15 minuter fram till 24 timmar efter exponeringen, uppträdde nanopartiklarna i blod- och urinprover och partiklarna kunde fortfarande detekteras i blodomloppet tre månader senare. Inhaleringen av mindre partiklar (5nm diameter jämfört med 30nm) resulterade i allt högre grad av mätbarhet i blodet.
Forskarna specialstuderade 12 patienter som väntade på att få opererat sina halsartärer. Tre inhalerade guldnanopartiklar före operationen och dessa visade sig senare sitta i patienternas artärer som plack.
Forskarna studerade nanopartiklarna ur ett luftföroreningsperspektiv men resultaten gäller även andra exponeringar, särskilt de på arbetsplatser, menar författaren av studien Mark Miller från Universitetet i Edinburgh.
”Vi har alltid misstänkt att nanopartikler kommer in i blodet”, säger Dr Miller. ”Detta hade tidigare visats i djurstudier men inte övertygande nog på människor. Dessutom hade förståelsen av hur dessa partiklar interagerar med blodkärl inte tidigare studerats.”
”Resultaten matchar de vi har från möss i tidigare studier. Eftersom nyare nanomaterial inte kan testas direkt hos människor är studier på möss fortfarande beroende av toxicitetsstudier”.
In vitro tester (provrörsstudier) är också begränsade. ”Det finns många olika in vitro-tekniker som kan ge dig en uppfattning om vad nanopartiklar kan göra, men de berättar bara en del av historien.” , förklarar de.
Inhalationsstudiefynden har ”omedelbar relevans” för nanoteknikindustrin, menar forskarteamet vid Univeristetet i Edinburgh. Exempelvis kan upptäckten även gälla andra nanomaterial, inklusive de som tillochmed är större”, skriver de iACS Nano. Studien hoppas de ska ge en bättre förståelse för hur nanomaterial korsa fysiologiska barriärer i människokroppen och säkra framställningen av framtida nanomaterial.
Forskarlaget studerar just nu hur nanopartiklarna går in i blodet. Inflammatoriska celler som kallas makrofager, kan transportera ut partiklarna ur lungorna, menar de. För att testa denna teori stimulerar forskarna en mild lunginflammation hos frivilliga personer. Om inflammatoriska celler faktiskt är involverade i bortförsel av partiklarna, förväntar de sig att se högre nivåer av guld i blodet.
Parallellt gör forskarlaget ett omvänt experiment på råttor, där de slår ut de inflammatoriska cellerna och letar efter en minskad passage av guld in i blodet.
Arbetet är resultatet av ett samarbete mellan University of Edinburgh, Holländska National Institute for Public Health and the Environment (RIVM), VU University och Utrecht University.
Journalisten Agneta Elmegård är skönhetsredaktör på Aftonbladet och vurmar särskilt för hållbarhet och grön kemi. 2019 och 2022 listades Agneta av den brittiska organisationen, Diversified Communication UK, som en av de mest inflytelserika personerna i Skandinavien inom ”Green Beauty”. Agneta är utbildad i hållbarhetsstrategier vid Cambridge University i England.