Brun, utan att sola, kan man faktiskt bli. Så vad är brun utan sol?

Som vanligt när det gäller olika innovationer inom skönhets- och läkemedelsbranschen är det tillfälligheter som gör att en upptäckt får en helt ny funktion än vad man först tänkt sig. Brun utan sol (BUS)-effekten är en sådan upptäckt.

Redan 1912 publicerade läkaren Louis Camille Maillard i en forskningsrapport, att ”aminosyror som reagerar med socker ger en färgförändring som är bronsfärgad eller gyllenbrun”. Flera år senare upptäckte andra forskare att sockerarter som reagerar med aminosyror i det yttersta hudlagret ger en solbrun effekt på de döda hudcellerna. Denna nu sedan gammalt kända reaktionen döptes till ”Maillardreaktionen” efter läkaren som först upptäckte fenomenet. Resten är ett stycke skönhetshistoria. Men det skulle ta ett bra tag innan man skulle komma att använda upptäckten inom kosmetikaindustrin.

Det var först på 50-talet när diabetesläkaren Eva Wittgenstein, som behandlade barn med ämnesomsättningsstörningar på ett barnsjukhus i Cincinatti i USA, som det gick upp ett ljus vad ämnet DHA (Dihydroxylacetone) kunde användas till. Wittgenstein lät barn svälja den söta DHA-lösningen och de barn som kräktes upp lösningen, där upptäckte man att huden färgades brun på ställen man inte lyckats torka rent. Wittgenstein blev nyfiken och testade lösningen på den egna huden och efter några timmar fanns den bruna tonen där. Brun -utan -soleffekten var uppfunnen!

Först med att använda ämnet dihydroxylacetone i skönhetsprodukter var det amerikanska företaget Coppertone på 60-talet. De marknadsförde den revolutionerande krämen med slogan ”bli brun medan du sover”. Men krämen var svårapplicerad, tjock som tandkräm och huden blev mer orange än brun.
1997 kom nästa genombrott. Det var en kemist på Estée Lauder som lyckades göra en formulering som inte lade sig på ytan av huden utan gick djupare ner i hudlagret där ämnet reagerade med ett större antal döda hudceller. Hudtonen blev jämnare brun och Estée Lauder tog det första patentet på ämnets kosmetiska formulering så som vi känner det idag.

Källor: New York Times, Wikipedia och Science direct

Man kan beskriva processen som en liknelse med oxidationen i en frukt (tänk dig ett skuret äpple som får reagera med syre = brunt). Reaktionen mellan hudens proteiner och sockerarterna anses som helt ofarlig, däremot uppstår en mer eller mindre trevlig odör när sockerarterna möter de döda hudcellerna. I förlängningen är det samma ämne som alla bus-producenter använder i sina preparat. Och det handlar om vem som är bäst på att kamouflera doften.

Norska motsvarigheten av Konsumentverket, Förbrukarrådet, har granskat årets nyheter bland solkrämerna. Av 35 solkrämer godkände Förbrukarrådet bara 11 solkrämer. Jag hade önskat att någon oberoende instans i Sverige gjort samma sak. Och som vanligt ”tvistar di lärde” om vad som är sant och falskt, bra eller dåligt. Hormonstörande eller ej. Sydsvenska Dagbladet i Malmö lät Gunnar Guzikowski ansvarig utredare på Läkemedelsverket uttala sig om den norska granskningen.

”Solkrämer är en väldigt viktig produktgrupp som skyddar oss. Att vara så kritisk som Forbrukerrådet är inte riktigt bra. Det vetenskapliga underlaget för det är svagt, inget tyder just nu på att nanopartiklar skulle vara farliga”, förklarar han i artikeln.

Förbrukarrådet har valt bort ämnen som står på EU:s kandidatlista över hormonstörande ämnen. Kemister i Sverige brukar av någon anledning som jag bara kan ana, tona ner riskerna, med de listade ämnena. Så där får ni själva göra en avvägning om ni vill följa EU- listan eller lita på kemiexperter som inte tycker att forskningsrapporter håller (experter hävdar att hormonmudulerande är ett bättre namn). Ämnena på EU-listan är Ethylparaben, Methylparaben och Ethylhexyl methoxycinnamate. De tre konserverar vatten och förhindrar att mikroorganismer börjar växa i produkten.

Inte heller de s.k. ”hormonstörande ämnena”  tycker Gunnar Guzikowski att man ska oroa sig för eftersom mängderna är försvinnande små. Det bästa sättet att skydda barnen är att undvika att vara i solen mellan klockan 11 och 15 och att klä på dem tunna kläder som skyddar huden.
”Om man ändå måste vara i solen ska solskyddsprodukter användas rikligt”, summerar Guzikowski i Sydsvenskan.

Nanopartiklarna som Förbrukarrådet fann i produkterna var följande:

Silica nano (som just nu är under utredning i EU:s Vetenskapliga Kommité (SCCS) om huruvida det penetrerar in i cellerna eller ej,

MBBT (Metylene bis-benzotriazolyl tetramethylbutylphenol): Utreds av SCCS huruvida det kan påverka människans arvsmassa.

Titaniumdioxid nano:  Utreds av SCCS om ämnet är skadligt om det kommer in igenom hud som är rispad eller skadad.