Fria radikaler sägs vara boven i dramat till de flesta rynkorna vi får i huden. Nu ska jag försöka förklara på ett enkelt sätt vad fria radikaler är för ngt. Enkelt kan man säga att fria radikaler gör många dumma grejjor i huden och därför ska man försöka undvika saker som skapar de här reaktionerna (sol, rökning, avgaser etc). Fria radikaler kan för det mesta delas  in i fyra olika grupper. Och inte sällan sätts det igång en kedjereaktion i huden som gör att åldrande och rynkor uppstår.

Nästa fråga. Hur motverkar man fria radikaler? Med antioxidanter. Men det är ett annat inlägg!

1. Reaktiva syreföreningar (ROS)
Uppkommer genom att enzymer reagerar på inre processer i kroppen men även genom yttre faktorer som UV-strålning. ROS gillar fett och dras till fosfatlipiderna, något som det finns gott om i cellmembranen. När de möts sker det en kemisk reaktion som kemister kallar för lipid peroxidation och som gör att proteiner, kolhydrater och DNA bryts ner.

2. Reaktiva karbonylämnen (Reactive Carbonyl Species – RCS)
Dessa fria radikaler bildas när ROS (reaktiva syreföreningar) reagerar på fetter – lipid oxidation och glykering av proteiner. (RCS är speciellt aggressiva och angriper DNA och proteinmolekyler och är mer giftiga än ROS)

3. Reaktiva kväveämnen (Reactive Nitrogen Species- RCN)
De här är molekyler bildade av kväveradikaler. De bildas när ROS reagerar på kväveinnehåll som exempelvis salpetersyra som lätt tränger igenom olika membran. Den här fria radikalen är inte speciellt aggressiva i huden eftersom den inte stannar kvar i huden utan lätt bryts ner
4. Reaktiva svavelämnen (Reactive Sulphur Species – RSS)
Den här fria radikalen kan uppstå när en ROS-elektron (se ovan) hakar på en sulfatatom i en organisk molekyl och bildar en svavelradikal. Låter knepigt va? Den här svavelatomen kan framkalla Thiol -radikaler (RS) genom oxidation av enzymerna metionin, cystein, glutation och proteiner. Dessa kan i in tur senare reagera med andra fria radikaler. Och det här här verkligen inte bra.

Varför blir vi rynkiga? Den gåtan har varit ett mysterium i flera tusen år. 2009 presenterade ett svenskt läkarteam från Uppsala universitet en upptäckt som har haft mångt och mycket mer influenser på utvecklingen av hudvårdsprodukter än vi kunnat ana.

Det var nämligen det året som två forskare för första gången lyckades påvisa att isoprostaner (ett slags prostglandiner) är tillförlitliga markörer för mätning av oxidativ stress. Oxidering och inflammation gör att cellerna dör fortare och att de inte orkar stå emot åldrande.

Upptäckten av isoprostanerna har öppnat ett helt nytt biomedicinskt forskningsfält som ger möjlighet att mäta antalet fria radikaler.

Just oxidativ stress och inflammation i kroppen tros vara orsaken till åldrande och flera sjukdomar,  men det har saknats en pålitlig metodik för att påvisa aktiviteten av fria radikaler in vivo (alltså inte i provrörsförsök utan i levande organism). Har man många isoprostaner i kroppen är det en markör på att man håller på att åldras.

Det finns en svag övervikt av studier som antyder att kvinnor generellt har något ökade nivåer av isoprostaner jämfört med män och att vita har något ökade nivåer jämfört med afrikanska amerikaner.

Käkar man för mycket transfettsyror (snabbmat) kan det leda till kraftigt ökade nivåer av isoprostaner. Isoprostaner bildas också efter exponering för olika gifter, pesticider, vissa läkemedel, miljögifter och strålning. Solar du så att du bränner dig (= inflammation) kan du räkna med att huden alltså kommer att åldras i förtid). Men det visste du ju redan? Rökare har mycket fler isoprostaner i kroppen är ickerökare.

Detta har alltså lett till att hudvårdsforskare runt om i världen just nu har fokus på antioxidanter som E- och C-vitaminer, olika fettsyror, ämnen som dämpar inflammation och solskydd. Allt för att förhindra att huden åldras i förtid.

Kosttillskott med fiskfettsyror hos både friska och i olika patientgrupper visar tydliga sänkningar av isoprostannivåer.  

Ett tips är att man försöker undvika inflammationer både på utsidan och insidan om man vill skjuta upp rynkorna. Basta!

Källa: Samar Basu. Docent och forskare Oxidativ stress och inflammation/Folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Johanna Helmesson med dr, AT-läkare, Gävle sjukhus, Centrum för forskning och utveckling, Landstinget Gävleborg;