Rewild Your Routine – så heter brittiska Lush:s nya kampanj som uppmanar konsumenterna  till ökat skydd för jordens mångfald. Det är ingen hemlighet att skönhetsindustrin förbrukar naturresurser i sin framställning av produkter och då kommer växt- och djurliv i kläm. Och kan rent av försvinna, om producenter går för hårt fram i uttag av naturens begränsningar.
När efterfrågan på skönhetsprodukter växer skapas ett ökat tryck på jordens olika områden och vildlivet som finns där. Lushs ‘Rewild your Routine’-kampanj har som mål att ta itu med hur skönhetsindustrin sitter i en position där de faktiskt har makt att skydda och förbättra biologisk mångfald genom sina leveranskedjor och vidare hur kunder kan göra informerade val som främjar planeten.

”På grund av den mängd oljor, smör, essenser, doftmaterial, blommor och örter som traditionellt används i kosmetikaprodukter befinner sig skönhetsindustrin i en utmärkt position för att skapa leveranskedjor som jobbar med liv och inte emot det”, säger Ruth Andrade, ansvarig för Earthcare-strategier på Lush i ett pressmeddelande.

Lush spenderar över 90 miljoner pund på att köpa in råmaterial från grupper och leverantörer i 80 olika länder. Ett exempel är rapsolja från  Minamisona som är ett bondekollektiv i Fukushima som jag har rapporterat om här. Med denna inköpskraft kommer möjligheten att investera i regioner och organisationer som kan skapa positiv påverkan i sina områden. Lushs mål med inköp är att gå bortom “hållbarhet”, eller att aktivt inte orsaka skada, och mot regeneration och att bidra till hälsosamma funktioner i levande ekosystem. Inom Lushs produktsortiment finns 320 unika växtarter. Dessa ingredienser är beroende av pollinatörer, specifika mikroklimat och samarbeten med ursprungsbefolkningar.

Lush har byggt in detta i sin strategi för inköp. Under åren har Lush genomfört forskning kring nyckelplatser för biologisk mångfald och flyttfågelzoner för att undersöka hur det går att investera i de människor och samhällen som skyddar och återuppbygger dessa områden.

Erfarenheterna som Lush har fått av att leta efter ingrediensleverantörer är att ursprungsbefolkningar är de som står i framkant när det kommer till kamp mot avskogning och expansioner av monokulturer. Under de senaste åren har Lushs inköpsteam sett en ökad skogsskövling och människor som tvångsförflyttas på grund av vattenkraftsdammar, geotermisk schaktning och gruvdrift, samt monokulturplantager. I Sumatra har detta lett till att Leuserskogen har delats av precis på den plats där den närapå utrotade Tapanuli-orangutangen lever.

Har du ett badkar hemma? Grattis! Då kan du se fram emot en gratis badbomb från brittiska Lush nästa vecka. Närmare bestämt den 27 april kan du hämta den i en butik nära dig, så långt lagret räcker. Anledningen att Lush skänker en badbomb just den 27 april är att de utropar den dagen till den årliga World Bath Bomb Day. Det var just det här datumet 1990 som den fräsande bikarbonatstinna bollbomben uppfanns!

Över 100,000 badbomber kommer att delas ut och inte nog med det. Utöver att ge bort badbomber kommer Lush också erbjuda kunder möjligheten att få testa på att själv tillverka badbomber! Klockan 17.00 den 27:e april kommer alla svenska Lushbutiker hålla badbombsworkshops (begränsat antal platser).

Lush fick för första gången varumärkesskydd på badbomber den 27:e april 1990 efter de uppfunnits 1989 av en av Lushs medgrundare och produktutvecklare, Mo Constantine. Historien började med den enkla “Aqua Sizzler”, sedan dess har Lush utvecklat badbomben långt.

2018 introducerade Lush en helt ny teknologi i den första vattenfria butiken i Harajuku, Tokyo som möjliggjorde scanning av de förpackningsfria produkterna som ledde till digitala produktdemonstrationer.
Lush samarbetade också med filmskaparen Phoebe Arnstein för att skapa filmdokumentären “We The Bathers”, inspirerad av badhistorier runt om i världen. Här kan du läsa om Lushs unika projekt i Fukushima som jag gjorde för Aftonbladet 2018 , då jag även besökte Lushs fabrik utanför Yokohama.

Lush badbomber är färska och handgjorda, och om du vill ha en påminnelse av hur processen går till kan du kolla på denna How It’s Made-video som visar deras globala favorit, Intergalactic.

Raps har ersatt risodlingarna i Minamisoma, Fukushima i Japan. Den bördiga regionen drabbades hårt under tsunamin och efterföljande kärnkraftskollaps i Daiichi 2011. En radie på fyra mil utrymdes och fälten blev obrukbara. Jorden var kraftigt kontaminerad av radioaktivt avfall och det gick inte att odla någonting. Men 2015 startade ett projekt som jag skriver om i helgens Aftonbladet. Och nu undrar ni vad det här har att göra med skönhet? Jo, det är nämligen så att det brittiska tvålföretaget Lush köper rapsolja av de drabbade bönderna i Fukushima och låter det ingå i några av sina recept. (Kolla in reportaget när jag besöker Lushs fabrik i Tokyo och gör min egen Drop of Hope-tvål.)

Det var i början av sommaren som jag fick jag hjälp av Lush Japan att ta mig till till Minamisoma och träffa de tidigare risbönderna för att se projektet med egna ögon.

2007 upptäckte ett japanskt/ukrainskt forskarteam att cesium inte gör över i oljan i rapskärnan utan hellre binder sig med vattenmolekylerna i blasten. Och väl på plats i Minamisoma träffade jag professorn i molekulär biologi, Masaharu Kawata, mannen bakom upptäckten och personen som startade organisationen ”Association to Help Chernobyl” 1990.

”Vi fann att raps är den växt som drar upp cesium och stron-tium mest effektivt ur jorden. Cesium-jonerna dras till vatten som samlas i blasten som blir kontaminerad. Men rapsoljan blandar sig inte med cesium. Vi gjorde studier även på solrosor, men rapsen var överlägsen uppsamlare av cesium, upp till 3 procent per skörd”, berättar han.

I Ukraina och Tjernobylområdet vajar det även där massor med rapsfält numera, men där används oljan som bränsle. Ironiskt nog fick professor Masaharu Kawata anledningen att prova upptäckten i sitt hemland efter kärnkraftsolyckan 2011.

”Rapsen renar jorden och du kan använda oljan till matlagning eller som bränsle. Det kan ju inte bli bättre”,  säger han och ler.

Väl på plats i Minamisoma träffade jag även före detta risbonden Kiyoshige Sugiushi som sadlat om och startat ett projekt med rapsodling istället med stöd av Masaharu Kawatas upptäckt .

I början var det svårt att sälja rapsoljan eftersom folk i allmänhet var rädda för strålningen och det stigmat som fanns kring Fukushima-området. Men sakta men säkert ansluter sig fler och fler bönder till rapsodlingsprojektet.

Och när den brittiska hudvårdsjätten Lush kontaktade kooperativet och ville köpa rapsolja från Fukushima för att använda i sin tvål Drop of hope var det början på en affärsidé som nu ger flera bönder – just hopp.

”Det här projektet har förändrat vårt liv och många andras. Den största utmaningen har varit att lära sig hur rapsen ska skötas för att vi ska få ut det bästa av fälten vi odlar på. Vi kan inte idka växelbruk för vi kan ju inte odla någonting annat i regionen. Men jag ser ljust på framtiden. En dag kanske vi kan odla ris på markerna igen”, säger Kiyoshige Sugiushi.

Lush köpte förra året 7 000 liter av kooperativet i Minamisoma och för de pengarna har rapskooperativet kunnat investera i en ännu större rapsoljefabrik. Simon Constantine, son till en av grundarna av Lush, Mark Constantine, besökte själv Fukushima och Minamisoma 2016 och konstaterade då: ”Det är svårt att förstå att en sådan vacker plats kan vara så förgiftad”.

En annan person som jag fick träffa under mina dagar i Minamisoma var rapsbonden Takayuki Ueno. Han förlorade sin son på tre år, en dotter på åtta år och sina båda föräldrar i 60-årsåldern.

Hans bondgård  ligger 3,3 kilometer från kärnkraftsverket i Daiichi och Takayuki minns att det såg ut som om kriget dragit fram efter at den 12 meter höga tsunamivågen slagit in över Minamisoma 2011. Bland bråte, vatten, rötter och lera började han och hans fru i panik leta efter barnen. Någon timme senare exploderade de tre kärnkraftsverken bara två mil därifrån. (Här kan du läsa min artikel i Aftonbladet om min besök i den röda zonen i Fukushima.)

”För mig är det tsunamin som är den största katastrofen för den tog mina barn och mina föräldrars liv. När kärnkraftverket smällde var jag redan förlamad av sorg. Jag hittade min dotter död och min mamma också, men jag har aldrig hittat min son och min pappa. Det är förfärligt”, säger Takayuki Ueno och sträcker ut handen mot horisonten för att visa var tsunamin vällde in över risfälten.

Men trots all sorg och elände bestämde sig Takayuki Ueno att återvända till Minamisoma och bygga upp sin gård igen. Idag odlar han raps och i rapsfältet har han skapat en labyrint som, fram tills nu, 12 000 barn har sprungit i.

”I dag är jag glad att jag gjorde det här, att jag gick med i rapsprojektet. Jag blir glad av raps, av de gula fälten. Och när jag ser barnen springa i mitt rapsfält blir jag varm i hjärtat. Tidigare blev jag tung i själen av allt som hänt”, säger Takayuki .

När jag var i Japan i början av sommaren fick jag chansen att besöka Lushs fabrik utanför Tokyo. Där jag fick den stora äran att tillverka min egen tvål av rapsolja skördad i Fukushima. Den här oljan har en väldigt fin historia bakom sig som jag kommer att berätta i ett reportage i Aftonbladet nu i helgen. Raps är nämligen den enda grödan som risbönderna i Fukushima kan odla på sina fält efter kärnkraftsolyckan där 2011. Rapsen är inte kontaminerad.

Drops of hope är ett väldigt bra namn på tvålen eftersom det är precis det det handlar om. En droppe hopp. Det var 2015 som Japanska Lush bestämde sig för att stödja rapsbönderna i Fukushimaområdet genom att handla rapsolja från ett kollektiv och låta rapsoljan ingå i tvålreceptet. Ett år senare bestämde sig Lush att göra projektet internationellt och förra året året omvandlade Lush 7000 liter rapsolja från Fukushima till väldoftande tvålar. Hur bra är inte det?!

”Vi är väldigt glada att det här projektet har gett så mycket eko över hela världen. Och att ett projekt som vi startade här i Japan nu sprider kunskap om Fukushima inte bara i vårt eget land utan också i stora delar av världen. Det är för en god sak och vi vet att det betyder mycket för de utsatta bönderna i den drabbade regionen”, berättar Chiemi Kurosawa, som är marknadsansvarig på Japanska Lush.

Det var också när jag träffade Chiemi Kurasawa på Lush Summit i London förra året som som jag fick upp ögonen för situationen och kunde söka ett stipendium från Aftonbladet och se med egna ögon hur produktionen går till. Tack för det!

Agneta är på Lushs fabrik i Japan och gör tvålen "drop of hope" baserad på rapsolja från Fukushima. Mer på instastories! @lushjapan #lush #lushjapan #vegan #rapseedoil #crueltyfreebeauty #crueltyfree #skonhetsredaktorerna #tvål #soap #スキンケア #skincare #beautyeditor #lush #lushsverige #ビューティ #beauty #サステナビリティ #sustainability #エコ #ecology #エシ #ethical #オーガニック #フェアトレード #fairtrade #beautyaddict #bblogger #bbloggers #skincare #hudvård

A post shared by Skönhetsredaktörerna.se (@skonhetsredaktorerna.se) on Apr 24, 2018 at 9:55pm PDT

Receptet på Drop of Hope är väldigt enkelt! Japansk svamp, soja, rapsolja, titandioxid. Allting blandas i stora kärl och jag fick vara med från start i fabriken utanför Tokyo. Vilken upplevelse. Efter besöket fick jag med mig en rejäl kaka Drop of Hope. Vilket fint minne. Det är knappt att man vill använda tvålen som räknas som en gourmettvål eftersom den innehåller mycket olja och är näringsrik. Gott doftar den också!

Knot wrap är en internationell kampanj som Lush startat för att hjälpa bomullsbönderna från Fukushimaområdet i Japan att fortsätta bedriva jordbruk.

Det var 2011 som tsunamin drog över den bördiga regionen till följd av ett kraftigt jordskalv. Fukushimas kärnkraftverk skadades och jorden kontaminerades med cesium. 100 000 personer evakuerades och 110 000 personer flyttade frivilligt från regionen. Många i Fukushima-regionen var bönder och 20 procent av området blev obrukbart.

Efter bara några år upptäckte de bönderna som var kvar att de kunde odla raps eftersom växten inte tar upp cesium. Då var Lush ett av de första företagen som började köpa rapsolja och ha i sina skönhetsprodukter.
– Det visade sig att raps har ett unikt filtreringssystem i stammarna och fröet tar inte upp cesium. Det är väldigt strikta mätningssystem som kollar allt som odlas i regionen så att det inte är kontaminerat. Allting som kommer från regionen har egna hyllor i affärerna och trot rigorösa tester vågar inte folk köpa varor från bönderna som bor i Fukushima, berättar Chiemi Kurosawa, marknadsansvarig på Lush i Japan.

Sagt och gjort. De japanska lusharbetarna gjorde grundaren av Lush,  Mark Constantine, uppmärksam på problemet och från huvudkontoret i London beslöt de sig för att köpa bomull från Fukushimabönder.  Så just nu i en Lushbutik nära dig pågår en Knot a Wrap-kampanj som innebär att du kan köpa bomullssscarvesar vävd av Fukushima-bomull.
– Det började som ett litet projekt i bara Japanbutikerna, men det blev en sådan succé att man beslutat sig för att göra kampanjen global, vilket är fantastiskt, tycker Chiemi Kurosawa från Tokyo.

I dag är det 5 år sedan på dagen som den förödande jordbävningen skedde i  Fukushimaregionen i östra Japan. Den efterföljande tsunami och kärnkraftsolyckan i Fukushima fick förödande konsekvenser för boende och arbetande i området.

Trots att katastrofen ödelade mycket sprids nu hopp om en hållbar framtid för området.

LUSH i Japan lanserade den 15e februari, 3 nya produkter för att stötta finansiell självförsörjning i Fukushima-regionen som drabbades hårt av katastrofen. De finns inte i Sverige men de här nylanserade produkterna ger möjlighet en helt ny industri för de drabbade.

– Vi har vänner och kollegor på plats och har följt utvecklingen noggrant. Ett av initiativen handlar om att odla raps. Det är så häftigt. Att en rapsplanta som planteras på jord som kontamineras av strålning, absorberar radioaktiva ämnen och sanerar marken. Samtidigt förblir plantans frön helt opåverkade och kan utvinnas till olja som vi sedan kan göra tvål av rapsoljan, berättar Nadine Bergquist, kommunikatör på svenska Lush.

Vill även i sammanhanget berätta att min journalistkollega Peo Ekberg, som tillsammans med sin fru Satoko arbetar med japanska Lush där de tagit fram bananpapper åt företaget i ett projekt som de driver i en by i Tanzania. Läs mer på One Planet Café.

Brittiska Lush har även arbetat med ett Fukoshimarelaterat projekt som de kallar Network for protect children from radiation.

Se även Aftonbladets fina reportage om Fukushima med prisbelönta Magnus Wennman som fotograf.