Jag delar Hannah Sjöströms övertygelse om att man inte behöver smutsa ner världen mer ännödvändigt för att förbli snygg, behålla frisyren eller kunna följa de senaste trenderna inom makeup.

I ens vilja att var fin ska inte följa död av försöksdjur, oetiska arbetsförhållande eller svårigheter för marina djur att överleva. I min värld finns det ingenting som man behöver i den kemisk-tekniska världen som inte finns i den naturligt framställda.

Jag läser Hannah Sjöströms bok med behållning även om den inte innehåller några revolutionerande nyheter eller uppmaningar.

Jag tycker att man kan se Hannahs bok som en uppslagsbok eller en fackbok när man behöver inspiration till att tänka grönt när det kommer till ens eget badrumsliv eller som en påminnelse om ens egen detox bland hyllorna.

Mest behållning har jag av avsnittet som behandlar hår och sls-shampo, men även avsnittet om hur man fasar ut konventionella produkter ur badrummet. Hannah blandar tips från egna erfarenheter med sporadiska hänvisningar till vetenskapliga rapporter och har man huvudet på skaft ser man till att inte bli skrämd av påstående om att “parabener ertappats i cancertumörer” (vilket det bara finns stöd för i en enda vetenskaplig rapport hittills och som kom i början på 90-talet) eller huruvida djupt näringsämnen (eller gifter för den delen) kan penetrera hudens barriärfunktion. ”Därom tvista di lärde” -som man säger i Lund.

Med detta sagt känner jag att jag kan rekommendera Hannahs bok till er och jag tror att ni får stor behållning av boken, så läs den.