Året som gick – 2018.- är ett av de mest händelserika på länge för vår blogg och vi kan konstatera att det har varit ett riktigt statementt-år med många intressanta möten och vinklingar att skriva om.

Det började storstilat i modemeckats Paris i februari,  då vi steg på det ikoniska tåget Orientexpressen i Paris för en resa ner till Chanpagneområdet för intervjuer av oscarsvinnaren Alexandra Byrne som var kostymör för den påkostade filmen ”Mordet på Orientexpressen”.

Mode: London Fashion week slutar visa päls på sina modevisningar

Storbritannien blev första land 2018 att skippa äkta päls på sina visningar. Antar att Stella McCartney haft ett finger med i påtryckningarna… Snart skulle även Paul Gaultier följa efter och deklarerade att även han skippar päls framöver.

Parfymören Linda Landenberg hade länge gått och ruvat på sina spännande doftkoncept. Och hon kom ut med en BANG! Vann årets doft på Daisy Beauty Awards.

Den 6 mars 2018 var Agneta inbjuden till Bryssel av organisationen Crueltyfree International för att fira EU:s femårsjubileum av beslutet att avskaffa djurtester inom kosmetika i EU-länderna. Ett viktigt steg för mänskligheten och ett stort steg för djurrätten över lag. I slutet på sommaren överräckte The Bodyshop 8 miljoner underskrifter till FN:s högkvarter  i New York, för att försöka få till ett globalt införande av förbud mot djurtester på kosmetika.

I mars var det också dags för Skönhetsredaktörernas Oscars Beauty och vi utsåg bland andra det Belgiska företaget Nannic och deras  Excellence – Nannic till Bästa lyx-serie 2018:
”Fulländad serie med potenta ingredienser som ger huden det bästa på marknaden”.

Nannic Sverige svarade med att göra en global kampanj av utmärkelsen och vi blev omskrivna i flera internationella magasin.

Under året träffade vi flera grundare till intressanta märken. Bland andra Tata Harper och Rose Marie Swift (RMS Beauty) som var i Stockholm och marknadsförde sina produkter för den svenska presskåren.

I maj 2018 åkte Agneta till Japan på en stipendieresa till Fukushima, där Lush visade sitt Fair Trade program med japanska rapsbönder. Raps är det enda bönderna kan odla i den kontaminerade marken. Rapsoljan. förblir ren och kan användas i Lushs tvålar. Läs mer om det intressanta projektet här och här!

2018 var året då både Hawaii och Aruba beslutade sig för att förbjuda solskydd med ämnet oxybenzone i och fler länder lär följa efter. Det marina livet har varit i fokus på många sätt det här året då forskningsrapporter hela tiden publicerar skräckrapporter om hur illa ställt det är med havsmiljön.

2018 släppte Byredo en domedagsdoft  I Elfte timmen – ”Eleventh hour”. Ett kraftigt statement från skönhetsvärlden om vart vi är på väg.

2018 var året då flera stora kampanjer med skönhetsanknytning fick uppmärksamhet. Emma Thompson tog ställning mot ful-palmoljan och Dove tog ställning i en global kampanj mot skev kroppsuppfattning och omänskliga ideal. Rimmels kampanj #IWILLNOTBESELETED uppmärksammade problematiken med cyberbullying, dvs digitala trakasserier.

Under året som gick var Lush först ut i världen att öppna nakenbutiker i Milano och Berlin. Skönhetsredaktörerna var först ut att rapportera om detta.

Under året besökte Agneta Marocko för ett reportage i Aftonbladet som handlar om arganoljeproduktionen i kvinnokollektiven i Essaouira, enda platsen på jorden där arganträden växer. Ett reportage som ni kommer att kunna läsa om i Aftonbladet under 2019. Stay tuned!

View this post on Instagram

På besök i argankollektivet Marjana i Essaouira i Marocko. Här jobbar 60 kvinnor som blivit mer självständiga och kan skicka sina barn till skolan, tack vare det vita guldet. #arganoil #cooperativemarjana #morroco #marocko #argantillverkning #essaouira #nötter #skincare #hudvård #skönhetsredaktörerna #beautyeditor #marrakesh @cooperativemarjana #agnetaelmegard #reporter #storytelling

A post shared by Agneta Elmegård (@agnetaelmegard) on Sep 14, 2018 at 3:18pm PDT

Jag har varit på en mycket annorlunda pressvisning för filmen ”Mordet på Orientexpressen” av Agatha Christie som skrev boken 1934. Förra gången det begav sig fick Ingrid Bergman en Oscars för filmen 1975, men mot alla odds blev Kenneth Branaghs tolkning av Mordet på Orientexpressen utan en enda oscarsnominering vid årets nomineringar där vinnarna presentera i mars.

Men i den stjärnspäckade filmen med bland andra Michelle Pfeiffer, Judie Dench, Johnny Depp och Willem Dafoe, får man se en kaskad av exempel på 30-talets välskräddade klädarsenal. Och till sin hjälp hade Kenneth Branagh tagit fyrfaldiga oscarsnominerade och oscarsbelönade stjärnkostymören Alexandra Byrne.

Som enda svenska journalisten fick jag en exklusiv pratstund med Alexandra under en mediadag i Paris, ombord på det legendariska tåget Orientexpressen från 1883 i Paris.

”Kläderna på den tiden var mycket mer färgglada än man kanska föreställer sig med tanke på 30-talets depression. Jag ville undvika brunt och svart för att understryka detta. Färgerna som jag har plockat upp från den tiden är magenta, petroleum och grönt”, berättar hon när jag träffar henne ombord på Orientexpressen på Gar de l’est i Paris.

Brittiska Alexandra Byrne som vann en Oscars som bästa kostymör för ”Elisabeth” med Cate Blanchett är känd för sin nitiska research och noggrannhet när det kommer till detaljer. Researchen inför ”Mordet på Orientexpressen” var inget undantag, och jag frågar henne vad den stora utmaningen var.

”En film föregås av flera månaders research och utmaningen med just Orientexpressen var just att det var personer från flera världsdelar inblandade. Jag var tvungen att sätta mig in i hur de var klädda på den amerikanska västkusten, Frankrike och Ryssland vid just den tiden. Jag har tittat på fotografier, varit på museér men även hittat flera originalkläder från den tiden”, berättar hon.

Alexandra berättar en annan intressant detalj från den tiden. Hur viktigt det var att klä sig ”inom gränserna för sin klasstillhörighet”, en annan utmaning i hennes jobb.

”Kenneth Branaghs rollkaraktär Hercule Poirot hade tillhört den franska armén och hade en högre status än gemene man och det skulle synas i hans klädsel. Man visade även klasstillhörighet genom valet av material under den här tiden. Som sammet, vävda tyger av ull och hur kläderna var sydda”, förklarar Alexandra Byrne.

En kostymör är med under hela processen med produktionen av en film, från första manus, till att vara på plats under inspelning och dessutom arbetar man arbetar väldigt nära makeup-artisten.

”Inspelningen innebär att väldigt mycket filmades i snö och det får man också ta i beaktning så att käderna är anpassade till var skådespelarna befinner sig. Allting sys upp för hand från grunden eftersom originalkläder från olika tidsperioder är blekta eller så passar de inte skådespelarna. Förr i tiden var gemene man mindre och slankare än vad vi är idag”, berättar Alexandra Byrne.

”Skådespelarna ska kunna röra sig i sina kläder och känna sig bekväma. Kläderna ska förstärka rollkaraktärens personlighet. Precis som kläder ska göra i det vanliga livet, förstärka ens personlighet”.