Selfridges tar bort all plastbaserad glitterkosmetik från sina hyllor, det uppger Cosmetic Business. Plastglittret ska vara borta från kosmetikavdelningarna på lyxvaruhuset i London senast 2021. Förbudet mot mikroplaster är ett led i Selfridges Buying Better Inspiring Change-strategi.

Mer än 300 skönhetsmärken och leverantörer kommer att arbeta för att ta bort mikroplasterna som ingrediens i sin produktion under de kommande 12 månaderna.

”Genom att ta bort alla mikroplaster ur glitterprodukterna hoppas vi kunna inspirera våra kunder, leverantörer och andra återförsäljare att agera ansvarsfullt, söka alternativ och göra positiva förändringar genom transparent och meningsfulla handlingar,” säger Daniella Vega, hållbarhetschef på Selfridges, till Cosmetic Business.

Enligt Daniella Vega är Lancôme, It Cosmetics, Benefit och Christian Louboutin Beauty – redan plastglitterfria.

2016 slutade det 110 år gamla företaget att sälja produkter som innehåller mikrokulor, två år före Storbritanniens nationella förbud. Och 2019 slutade de sälja de hajpade engångsmaskerna som för det mesta kommer från Korea.

”När vi fortsätter att se den förödande och irreversibla inverkan av engångsplast på vår miljö och i synnerhet marint liv, är vi engagerade i att minska Selfridges plastavtryck, en viktig milstolpe i vår pågående köp bättre, inspirerande förändring affärsstrategi.”, sammanfattar Daniella Vega.

2017 förbjöds mikroplaster som plastkulor i peelingprodukter och tandkrämer i Sverige. Och totalt sett är inte skönhetsindustrin den stora boven i dramat med överplastade världshav. Det finns andra industrier som smutsar ner mer. Slitage av bildäck, kläderna vi tvättar och skräpet vi kastar i naturen ligger i topp på den lista som Svenska miljöinstitutet, IVL presenterat.

Det innebär dock inte att man ska stänga av radarn som skönhetskonsument, och luta sig tillbaka i tron att man sysslar med ”Clean Beauty”. Miljarder partiklar har forsat iväg från våra badrum genom åren. I förbudet som togs 2017 undantogs kosmetiska produkter som inte sköljs av direkt så som mikroplaster i ögonskuggor, stylingprodukter för håret och foundations (mikroplast som glitter – definieras som fragment av plast som är mindre än 5 millimeter). Regeringen utredare fortsatt om det ska införas ett utökat förbud även för flytande mikroplaster. 

I en rapport som Kemikalieinspektionen släppte 2018 uppskattar de att 0,2 till 4,4 ton mikroplaster under 5 millimeter släpps ut i vattenmiljön från kosmetiska produkter som säljs i Sverige och som inte omfattas av det redan beslutade förbudet. Detta handlar till exempel om vissa hudkrämer, solkrämer och smink som läppstift, mascara och puder.

Första patentet på en mikroplast söktes redan 1959 och det var för polyeten i babypuder, rouge och andra kosmetiska produkter som peelingprodukter.

Polyeten (polyethylene och polythene) är en plast som fortfarande används med många egenskaper i åtanke. Polyeten kan binda puder, agera slipande, göra krämer trögflytande eller bilda tunna hinnor på huden. Flytande plaster tillsätts för att få emulgerande effekter där vätskor som vatten och oljor behöver blandas eller i avsikt att produkter ska skimra. Vissa av de här partiklarna är riktigt, riktigt små – vissa bara 0,001 mm och de seglar rakt igenom reningsverkens filter.

Här är de vanligaste plasterna i kosmetika som används i dag:

• polypropylene
• polyethylene / polyeten
• polymethyl methacrylate
• polyethylene terephthalate
• polylactic acid / polylaktid (PLA)
• nylon

PLA -plaster skiljer sig från de andra plaster då de är biologiskt nedbrytbara eftersom de tillverkas av sockerrör eller majs och inte av fossila bränslen. Brittiska Bulldog gör sina förpackningar av den här typen av plast.  PLA-plaster bryts ner i industriell varmkompost.

När forskare pratar om mikroplaster i haven så har man enats om följande gemensamma nämnare:

(Definition av mikroplaster enligt UNEP (FN:s miljöprogram):

• Olösliga i vatten
• De anses vara icke nedbrytningsbara
• De är syntetiska polymerer eller copolymerer
• De är fasta partiklar
• De är mindre än 5 mm. En del är mindre än 0,001 mm – då kallas de ofta för nanopartiklar.

8 190 ton mikroplast per år beräknas komma från trafiken, majoriteten kommer från däckslitage. Andra stora källor är utsläpp från konstgräsplaner och tvätt av syntetiska textilier, som släpper ut mellan 1 640 och 2 460 respektive 8-950 ton per år.

I dagarna kom dessutom en ny studie från Göteborgs Universitet som visar att de flesta plastartiklar i havet är fragment av större plast. Läs studien här.

Källor: Svenska miljöinstitutet. SVT, Naturvårdsverket, UNEP, Göteborgs Universitet, H-A Leslie, Regeringskansliet, Kemikalieinspektionen.

Nanopartiklar har länge varit en het potatis inom den kemikalieindustrin och inte minst hos solskyddsproducenter. Nu visar en studie från England att nanopartiklar tar sig genom blodbarriären och lagras i artärernas plack.  Man blir helt enkelt inte av med de minimala rackarna, visar en ny studie från brittiska och nederländska forskare vid Universitetet i Edinburgh, det skriver Chemical Watch.

Studien gäller inandning av nanopartiklar… (stäng munnen om du använder solsprej med nanopartiklar alltså…) och inte upptagning genom hudytan.

Forskningsresultaten ger bevis på en koppling mellan nanopartiklarnas betydelse för hjärt-kärlsjukdomar  och att de har ”stora konsekvenser” för de som kommer i kontakt med den här typen av ”manipulerade nanopartiklar”, säger de i rapporten.

I studien inhalerade 14 friska frivilliga personer guldnanopartiklar. Efter 15 minuter fram till 24 timmar efter exponeringen, uppträdde nanopartiklarna i blod- och urinprover och  partiklarna kunde fortfarande detekteras i blodomloppet tre månader senare. Inhaleringen av mindre partiklar (5nm diameter jämfört med 30nm) resulterade i allt högre grad av mätbarhet i blodet.

Forskarna specialstuderade 12 patienter som väntade på att få opererat sina halsartärer. Tre inhalerade guldnanopartiklar före operationen och dessa visade sig senare sitta i patienternas artärer som plack.

Forskarna studerade nanopartiklarna ur ett luftföroreningsperspektiv men resultaten gäller även andra exponeringar, särskilt de på arbetsplatser, menar författaren av studien Mark Miller från Universitetet i Edinburgh.

”Vi har alltid misstänkt att nanopartikler kommer in i blodet”, säger Dr Miller. ”Detta hade tidigare visats i djurstudier men inte övertygande nog på människor. Dessutom hade förståelsen av hur dessa partiklar interagerar med blodkärl inte tidigare studerats.”

”Resultaten matchar de vi har från möss i tidigare studier. Eftersom nyare nanomaterial inte kan testas direkt hos människor är  studier på möss fortfarande beroende av toxicitetsstudier”.

In vitro tester (provrörsstudier)  är också begränsade. ”Det finns många olika in vitro-tekniker som kan ge dig en uppfattning om vad nanopartiklar kan göra, men de berättar bara en del av historien.” , förklarar de.

Inhalationsstudiefynden har ”omedelbar relevans” för nanoteknikindustrin, menar forskarteamet vid Univeristetet i Edinburgh. Exempelvis kan upptäckten även gälla andra nanomaterial, inklusive de som tillochmed är större”, skriver de i ACS Nano. Studien hoppas de ska ge en bättre förståelse för hur nanomaterial korsa fysiologiska barriärer i människokroppen och säkra framställningen av framtida nanomaterial.

Forskarlaget studerar just nu hur nanopartiklarna går in i blodet. Inflammatoriska celler som kallas makrofager,  kan transportera ut partiklarna ur lungorna, menar de. För att testa denna teori stimulerar forskarna en mild lunginflammation hos frivilliga personer. Om inflammatoriska celler faktiskt är involverade i bortförsel av partiklarna, förväntar de sig att se högre nivåer av guld i blodet.

Parallellt gör forskarlaget ett omvänt experiment på råttor, där de slår ut de inflammatoriska cellerna och letar efter en minskad passage av guld in i blodet.

Arbetet är resultatet av ett samarbete mellan University of Edinburgh, Holländska National Institute for Public Health and the Environment (RIVM), VU University och Utrecht University.

Källa: Chemical Watch