Marsha P Johnson var en transaktivist som levde och verkade i USA under andra hälften av 1900-talet. Marsha låg bakom det som senare kommit att bli Priderörelsen. Nu har operasångaren Rickard Söderberg tagit initiativet till en doft för att ära Marsha som hittades, troligen mördad, i Hudsonfloden 1992. Och Rickard gör det tillsammans med ekologiska märket Wise Naturkosemetik och grundaren av företaget, Gunilla Brunell.

”Vår parfym innehåller flera olika blandningar med naturligt ursprung, istället för ensidigt, syntetiska ämnen som många traditionella parfymer består av. Därför doftar de också lite annorlunda på olika personer, helt enkelt för att vi själva är unika. Hormoner, hudtemperatur och humör är några av de sakerna som påverkar”, skriver Rickard på sin hemsida.

Den 27:e juni 1969, dagen efter att dåtidens största gayikon Judy Garland begravdes, satt Marsha på sin stammiskrog Stonewall Inn i New York, när polisen som vanligt kom för att trakassera och arrestera gästerna som befann sig där. Men just den där dagen, mättad av sorg och saknad, vägrade Marsha låta sej trakasseras av polisen. Hon tog en näve grus och slängde efter polisen.

Det blev startskottet för kravallerna på Stonewall och den första Prideparaden någonsin. Samma kväll samlades en massa människor för att tåga genom New York, i stolthet över vilka de var.

Parfymen har doftnoterna isop, pepparmynta, rosmarin, rölleka, syren, tonkabönor, frangipangi samt monoi och har en touch av retro i sin doftkomposition. 20 procent av intäkterna från parfymerna går till till välgörande organisationer som arbetar i Marshas anda. 50 ml kostar 570 kr.

I botten ligger ett gruskorn som symboliserar gruset som Marsha kastade framför poliserna.

Fint.

Ni som känner mig vet om min enorma fascination för Japan. Jag får feber när jag tänker på Tokyo. Vill bara dit hela tiden. Nu har duon bakom nischparfymhuset Memo Paris, Clara och John Molloy, släppt sitt nya projekt – varumärket Floraïku – inspirerat av japansk kultur, traditioner och ceremonier och uppkallad efter haiku poesi.

Märket släpper i dagarna 11 dofter, hittills exklusivt bara på Harrods. (Hojta till om ni ska dit!) Varje parfym bär med sig ett haiku-vers författad av Clara Molloy i egen hög person.

De 11 Floraïku-dofterna är uppdelade i tre delar, som tre fristående ”ceremonier”: ”Enigmatic Flowers”, ”Secret Tea” och ”Spices and Forbidden Incense”. Var och en av dem innehåller tre dofter, och de återstående två kallas skugglinjen; ”Sleeping on the Roof” representerar ljuset (med ingredienser från liljekonvalj, apelsinblomma och bärnstensmysk), och ”Between Two Trees” representerar mörkret (med grapefrukt, mate och vetiver).

Floraïkus dofter är utvecklade av näsorna Alienor Massenet (näsan bakom de flesta av Memos parfymer…), som utformat sju av dofterna, och Sophie Labbe, fyra. (Sophie Labbe har gjort 5 av Bvlgaris storsäljare).

I See the Clouds Go By – vinbär, körsbär och vit mysk.

Cricket Song – Bergamot, magnolia och vetiver.

First dream of the year – Grapefrukt, iris och apelsinblommor.

My love has the colour of the night – Guaiac trä, patchouli, vetiver.

Det här kommer garanterat att bli samlingsflaskor. Jag vill ha varenda en…Ett aber bara. Priset. 2550 kr för 50 ml + en 10 ml travelsize…

Bor du i Helsingborg? Kul för dig, för då kan du kasta dig till Lilla Torggatan 3 och Gents barberarshop. Eller ta bussen till Väla centrum. För där händer det grejor. De släpper i veckan kultdoftmärket Nasomatto.

Näsan bakom det holländska nischmärket Nasomatto är Alessandro Gualtieri, en italiensk parfymör som kallar sig själv – just ”Näsan”. Så klart

Gaultieri har varit inblandad i dofter från Versace, Helmut Lang och Fendi, men sågs, enligt rykten, mest som en vildhjärna av de etablerade modehusen.

Sagt och gjort, han satte samman ett eget laboratorium där han fick total frihet att skapa en kollektion unika dofter. Alessandro Gaultieri skapar dofter som förstärker känslor. Definitvt, men det jag också gillar med hans koncept är de olika träkorkarna som öppnar upp för egna tolkningar av dofterna. Gaultieri gillar nämligen inte att prata doftnoter (precis som Zarko Ahlmann Pavlov, bakom Zarkoperfume som bara ville prata diffusa molekyler och upplevelser av danskt drivved när jag träffade honom).

Gaultieri beskriver sitt skapande som en process av just känslor som man inte har kontroll över (väldigt osvenskt…jag vet).

”Jag börjar att skapa när skapandet tar det över och börjar göra egna val. Det är processen som intresserar mig och visar vägen. Jag gillar känslan av att inte längre vara i kontroll eller bestämma. Min roll är att skapa något som blir levande och säger nya saker. Jag vill att mina parfymer ska ha en egen intelligens och inte bara vara slavar under min vilja.” Alessandro Gualtieri

När jag doftat på Nasomatto-dofterna har jag fastnat för intensiteten i dem och hur olika de är. Tänk en busig Killian…Och man vill ha allihopa. Min absoluta favorit i samlingen är Hindu Grass. Gräs, tobak och patchouli. Retro så att det skriker.

Den svarta parfymen « Black Afgano » är Nasomattos mest populära doft och förmodligen den mest vågade. Alessandro har skapat en tung dofttrip som för tankarna till hasch. Noter av cannabis, kaffe, oud och rök gör doften väldigt speciell. Doften tog Gualtieri 300 försök och sex år att färdigställa. Snygg är den också.