Det kom en fråga om brun utan sol till min skönhetsspalt i Aftonbladet:

Fråga:

Jag har använt brun utan sol i flera år nu på mina ben då de nästan aldrig får färg. För någon vecka sedan hörde jag en pod där de pratade om att det var farligt med DHA i dessa krämer och att det fanns ökad risk för bla cancer. Jag blev orolig och har försökt att själv undersöka saken och blev inte lugnad när jag läst olika undersökningar på nätet. Skulle så gärna vilja att någon expert uttalar sig . Jag ser till att vara utomhus och få minst 20 min av sol varje dag men älskar brun utan sol på benen. Så jag slipper ligga och pressa som man gjorde när man var ung. Poden som jag lyssnat på ang detta är Darin Oliens pod. Avsnitt 96.
Tack i förväg, Viveca.

Svar:
Ingrediensen som finns i alla brun-utan sol-produkter heter Dihydroxiaceton (DHA) som är ett naturligt sockerämne och effekten av sockerämnets brungörande effekt upptäcktes 1912 av läkaren Louis Camille Maillard som beskrev upptäckten i en forskningsrapport. ”Aminosyror som reagerar med socker ger en färgförändring i huden som är bronsfärgad eller gyllenbrun”. Det är sockerarter som reagerar med aminosyror i de yttersta hudlagrets döda hudceller. Denna nu sedan gammalt kända reaktionen, döptes till ”Maillardreaktionen” (här kan du läsa mer om hur bus-ingrediensen utvecklats över tid). Dihydroxiaceton finns inte listat i EU:s databas, ECHA, över cancerframkallande ämnen. För att vara på säkra sidan kontaktade jag Pär Svahnberg, doktor i organisk kemi på Toxintelligence. Han svarade så här:
”DHA måste betraktas som en harmlös ingrediens. Den är oklassificerad i ECHAs databas Classification and Labelling Inventory vilket är en god indikation på dess ofarlighet. Största problemet med DHA är utan tvekan doften. Bästa BUS-produkten är ju egentligen den som lyckas maskera DHA-doften bäst”.
Så du kan lugnt fortsätta använda den här typen av produkter.

Äldst är bäst. Niveas klassiska vatten i olja-emulsion lanserades 1911. Nu visar det sig i en korttidsstudie på åtta veckor att en kräm med över hundra år på nacken är precis lika bra, om inte bättre, än högteknologiska krämer med ingredienser som den trendiga alkoholen retinol. Kanske är det som att slå upp öppna dörrar. Detta var vad vi skönhetsredaktörer vetat om länge: Utgå från att inget funkar…

”Det säger ju så mycket om hur mycket det här med att binda och behålla fukt i huden betyder”, säger Johanna Gillbro, doktor i experimentell dermatologi, i SVT:s granskande dokumentär ”Sanningen om hudvård”.

Det är sällan det görs oberoende studier av hudvårdsprodukter. Oftast är det företagen själva som utför studierna och enligt dem själva får fram ” signifikanta skillnader” i resultat av olika aktiva ingredienser. Företagen säljer en dröm. Och så har det varit länge. I programmet tar man även upp den hajpade ingrediensen peptid och visar att med hudens konstruktion skulle det ta 10 år att nå ner i underhuden där peptiden ska göra verkan.

Vad förvånade dig mest i programmet?

”Det var nog deltagarnas uppfattning om sin hy, många unga personer upplever att de har en hel del problemområden som de själva uttrycker det.Det kan vara allt från rynkor, förstorade porer eller avsknaden av glow. Självbilden av huden skiljer sig ofta markant ifrån vad vi faktiskt kan mäta, det var nog det som jag blev mest bekymrad över”, skriver Johanna Gillbro, doktor i experimentell dermatologi, i ett sms.

Anledningen att producenterna kan fortsätta att hävda att produkterna är verksamma, är att de inte lyder under läkemedelslagarna där man måste lägga fram oberoende studier för att hävda resultat.

”Man behöver inte redovisa alla de testerna som kanske inte har gett resultat så det är fritt fram för företagen att redovisa de resultaten som gett bäst resultat”, klargör Josefin Liljeteg , biträdande enhetschef på Läkemedelsverket.

Experterna i SVTs granskande program har svårt att med blotta ögat se skillnader i resultat efter att försökspersonerna testat den ”aktiva” krämen på en sida och ovetandes applicerat Niveakrämen på andra halvan. Det första försöket som pågick i åtta veckor visar, i mikroskåpiska mätningar, att huden påverkas marginellt av retinolprodukterna, men att den ansiktshalvan som smorts in med Niveakrämen har fått lika bra resultat i fuktbalans och torrhetsrynkor som sidan med den dyra krämen. Dyrt är inte alltid bäst om man vill se resultat.

”Det är så mycket annat som spelar roll för priset som paketeringar, eventuella studier och forskning av en produkt än bara innehållet. Man säljer ju en upplevelse, det är ju en helhet”, konstaterar Pär Svahnberg doktor i organisk kemi, i programmet.

Hur kan en kräm som har hundra år på nacken  slå ut en kräm som har en modern anti-age ingrediens? 

”Ja, det var förvånande även för mig. Men det är ju väldokumenterat inom hudvårdsexpertisen att fett och fukt verkligen gör skillnad mot ålderstecken, tillsammans med solskydd. Fukt och fett motverkar bildningen av torrhetsrynkor som annars kan utvecklas till fina linjer och djupa rynkor”, säger Johanna Gillbro.

Programmet har fått kritik för att testet bara pågått i två månader och att man olika typer av retinolprodukter ställs mot en kräm.
Kan man tänka sig att utfallet skulle blivit annorlunda om man hållit på längre? Kan den aktiva ingrediensen slå Niveakrämen på sikt?

”Det är absolut möjligt även om en tvåmånadersperiod är det vanliga när det gäller tester av antiageprodukter. Man kan absolut räkna med bättre resultat vid längre användning”, tror Johanna Gillbro.

Nästa avsnitt sänds den 22 april kl 21.00 på SVT1

Fakta: Niveakrämen lanserades av det tyska bolaget Beiersdorf 1911. Det är en petroliumbaserad produkt där uppfinningen Eucerit, gjorde det möjligt att binda vatten och olja till en stabil kräm som först var avsedd för användning inom det medicinska världen. Eucurit utvinns ur oljeindustrin, och Niveas uppfinnare, Dr Isaac Lifschütz, var den förste att ta fram en hudkräm som kunde förbli stabil över tiden och som kunde exporteras runt världen utan att förlora något av dess kvalitet eller konsistens.

Sist på bollen (men inte desto mindre dribblingsbara, för att använda sporttermer). Äntligen har Apoliva fått tummarna loss och lanserar en ekologisk hudserie om fyra produkter. Sitter på Daisybeatys beautykonferens i London på Hotell One Aldwych och lyssnar på bland andra doktorn i organisk kemi Pär Svahnberg som kommenterar på vilka grunder Apoteket AB valt att ta bort de cykliska silikonerna ur sitt sortiment.

”De här ämnena är verkligen inte bra för miljön och om de här toxiska silikonerna ligger högt på incilistan är det stor risk att man inte klarar gränsvärdena om man använder flera olika produkter under en dag”, förklarar Pär Svahnberg,

I kölvattnet av den här debatten så lanserar nu Apoliva (Apotekets eget hudvårdsmärke) sin ekoserie.

”Just nu är det ett stort fokus på miljö och hållbarhetsfrågor och då vill vi möta det intresset av olika skäl”, säger Caroline Krushage”, produktchef på Apoteket AB

”Vi ville hitta en unik formula som är produktunikt bara för den här ekologiska serien. Något som man inte känt tidigare. Den skulle vara lätt, innehålla funktionsingredienser som att mjukgöra, fukta och skydda huden”, kommenterar hon formulan som är förhållande lätt.

Krämerna innehåller bland annat en unik ingrediens som heter “The persian silk tree” som  ska minska syrligheten av trötthetstecken och fina linjer. Övriga ingredienser är Aloe Vera, vegetabiliska oljor, glycerin, avokadoolja och aprikoskärnolja. Och produkterna har en låg parfymhalt (av bland andra japansk ros).

Prisspannet ligger mellan 99 kronor -179 kronor och serien innehåller dagkräm, nattkräm, ögonkräm och rengöringsmousse.

Apoteket har varit ganska hårda i sin marknadsföring när de kommer till cykliska silikoner som i höga mängder kan störa reporoduktionen och vara toxiska speciellt när de kommer ut i miljön eftersom de har lång ackumuleringstid och binder sig till fett.

”Vi tackar konsekvent nej till produkter som är miljötoxiska och ber producenter att formulera om produkter för att kunna ta in i vårt sortiment”, berättar Winta Woldai, toxikolog på Apoteket AB