Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en dag som den här som jag skänker en tanke åt alla fantastiska kvinnor som jag träffat på resor jag gjort genom åren – i skönhetens tjänst. Kvinnor som sliter för några kronor om dagen för att vi ska dofta gott, vara piffiga och kunna köpa ljuvliga produkter. Som kvinnorna vid vaniljodlingarna på Seychellerna, eller kvinnorna i argankollektivet Marjana i Marocko och kvinnorna på soptippen i Bangalore i Indien, som tjänar 2500 kronor i månaden. Dessa kvinnorna är de sanna hjältinnorna.

Det är drygt ett år sedan som The Body Shop presenterade ett unikt samarbete med organisationen Plastic for Change och plastletare i Bangalore, Indien. Det började i låg skala med flaskorna ur serien Ginger Anti Dundruff Schampoo och balsam, men projektet var så lyckat att man fortsätter att arbeta med den återvunna plasten i Indien.

I utkanterna av Bangalore samlas soptipparna på ett pärlband. Den närmsta ligger bara en halvtimmes bilväg utanför stadsgränsen. En gammal övergiven gruva får tjäna som stadens soptratt för resterna som inte går att sortera på något sätt. Hamnar soporna inte i den övergivna gruvan hamnar avfallet i den flod som delar staden på mitten och som går rätt igenom den livliga marknaden. Inte sällan ligger soptipparna mitt i en rondell, under en motorvägsuppfart eller granne med ett modernt bostadsområde för välbärgade. Innan pandemin bröt ut fick jag möjligheten att besöka några av plastletarna i Bangalore som bor och arbetar på soptipparna och som ingår i det unika projektet som Plastic for Change bedriver på Aftonbladet kan du läsa artikeln i sin helhet.

Rika Rekka tjänar 2500 kronor i månaden på att sortera torra sopor. Hon flyttade från Deli för fyra år sedan. Hennes då fyra år gamla dotter lämnade hon hos släktingar. Trots den tryckande hettan och tusentals surrande flugor finns det olika grader av helvetet.
”Det är mycket lättare att sortera skräp i Bangalore, för det är inte så varmt här. I Delhi är det fruktansvärt hett och det försvårar arbetet”, menar Rika som sorterat sopor i stort sett hela sitt 38 åriga liv.

Rika ser framför sig att hon kommer att jobba på sopstationen i drygt fem år till innan hon återvänder hem till familjen i Delhi.
”Jag längtar efter att få vara med min familj. Arbetet här är ganska enformigt. Jag sitter i flera timmar åt gången och ryggen tar stryk, men det här är det enda jag kan”.

Rika sorterar snabbt och effektivt. Hon sitter i mitten av stora plastsäckar som formar sig som en blomma runt henne. På tippen bor också flera barn. Ett spädbarn sitter i en övergiven barnstol mitt i soporna medan hans mamma sorterar. Då och då rör sig sopberget utan synlig anledning. Någonstans där djupt där inne kalasar råttorna på matrester.

De flesta av sopletarna i Indien tillhör det lägsta kastet – dalit. Det är oftast papperslösa personer som varken kan läsa eller skriva. De befinner sig lägst ner i den socialekonomiska pyramiden och ofta har deras familjer letat skräp i generationer.

”Dalit är allas dåliga samvete i Indien. De gör sådant som vi andra aldrig skulle göra. De får inte komma in i husen och betraktas som smuts. Det var dom som tog hand om bajset i de ospolbara toaletterna förr i tiden. De har alltid varit ovärderliga för att samhället inte skulle krascha fullständigt men dom har aldrig egentligen varit en del av samhället. Inga andra kast vill syssla med det som daliterna gör”, berättar Nalini Shekar som startade den icke vinstdrivande hjälporganisationen Hasiru Dala (Grön kraft) som arbetar tillsammans med Plastic for Change och som hjälper plastletarna med sjukvård, pensioner och pappersarbete för ett drägligare liv.

Kanadensaren Andrew Almack är grundare till organisationen, Plastic For Changes. Tillsammans arbetar han hand i hand med Hasiru Dala för att stärka de utsatta daliternas situation. Andrew Almack har skapat en mobil plattform där plastletare kan ansluta sig gratis till för att få reda på bästa dagspriset på plast. Eftersom de flesta plastletarna är analfabeter har plattformen enkla symboler och är till viss mån röststyrd så att användarna enkelt kan förstå informationen. I appen kan de se dagens plastpris och vilken plasthanteringsstation som kan ta emot dem och när.

”Vi hjälper plastletarna att komma i kontakt med schyssta producenter. De måste också ha giltiga id-handlingar vilket vi hjälper dem att fixa så att de kan ta del av samhället. Det kan låta som en självklarhet men verkligheten är någonting helt annat i Indien”, förklarar Andrew som fick idén till Plastic for changes för tre år sedan efter en ögonöppnande resa i Asien.

Hur många generationer kommer vi att ha förstört för att vi inte tog hand om plasten på ett bra sätt? frågar han sig.

Det brittiska företaget The Bodyshop är ett av de första globala företagen att engagera sig i den här relativt nystartade cirkulära ekonomin i Indien (Garnier anslöt förra året). The Body Shop har förbundit sig att köpa 250 ton petflaskor det första året och använda sig av i sin produktion av schampoflaskor. De blir på det sättet det första globala företaget i världen som börjar handla med community trade-framtagen plast. Det vill säga plast som samlats in under schyssta förhållanden av arbetare som har drägliga arbetsförhållanden, fast lön och pension.
”Vi har länge letat efter projekt där vi kan göra skillnad genom att handla med plast och organisationen Plastic for changes och Hasiru Dala uppfyllde våra krav på schyssta upphandlingsprinciper och ren arbetskraft”, berättar Sanjani Shah, internationell kommunikatör på The Body Shop.