Rewild Your Routine – så heter brittiska Lush:s nya kampanj som uppmanar konsumenterna  till ökat skydd för jordens mångfald. Det är ingen hemlighet att skönhetsindustrin förbrukar naturresurser i sin framställning av produkter och då kommer växt- och djurliv i kläm. Och kan rent av försvinna, om producenter går för hårt fram i uttag av naturens begränsningar.
När efterfrågan på skönhetsprodukter växer skapas ett ökat tryck på jordens olika områden och vildlivet som finns där. Lushs ‘Rewild your Routine’-kampanj har som mål att ta itu med hur skönhetsindustrin sitter i en position där de faktiskt har makt att skydda och förbättra biologisk mångfald genom sina leveranskedjor och vidare hur kunder kan göra informerade val som främjar planeten.

”På grund av den mängd oljor, smör, essenser, doftmaterial, blommor och örter som traditionellt används i kosmetikaprodukter befinner sig skönhetsindustrin i en utmärkt position för att skapa leveranskedjor som jobbar med liv och inte emot det”, säger Ruth Andrade, ansvarig för Earthcare-strategier på Lush i ett pressmeddelande.

Lush spenderar över 90 miljoner pund på att köpa in råmaterial från grupper och leverantörer i 80 olika länder. Ett exempel är rapsolja från  Minamisona som är ett bondekollektiv i Fukushima som jag har rapporterat om här. Med denna inköpskraft kommer möjligheten att investera i regioner och organisationer som kan skapa positiv påverkan i sina områden. Lushs mål med inköp är att gå bortom “hållbarhet”, eller att aktivt inte orsaka skada, och mot regeneration och att bidra till hälsosamma funktioner i levande ekosystem. Inom Lushs produktsortiment finns 320 unika växtarter. Dessa ingredienser är beroende av pollinatörer, specifika mikroklimat och samarbeten med ursprungsbefolkningar.

Lush har byggt in detta i sin strategi för inköp. Under åren har Lush genomfört forskning kring nyckelplatser för biologisk mångfald och flyttfågelzoner för att undersöka hur det går att investera i de människor och samhällen som skyddar och återuppbygger dessa områden.

Erfarenheterna som Lush har fått av att leta efter ingrediensleverantörer är att ursprungsbefolkningar är de som står i framkant när det kommer till kamp mot avskogning och expansioner av monokulturer. Under de senaste åren har Lushs inköpsteam sett en ökad skogsskövling och människor som tvångsförflyttas på grund av vattenkraftsdammar, geotermisk schaktning och gruvdrift, samt monokulturplantager. I Sumatra har detta lett till att Leuserskogen har delats av precis på den plats där den närapå utrotade Tapanuli-orangutangen lever.

Raps har ersatt risodlingarna i Minamisoma, Fukushima i Japan. Den bördiga regionen drabbades hårt under tsunamin och efterföljande kärnkraftskollaps i Daiichi 2011. En radie på fyra mil utrymdes och fälten blev obrukbara. Jorden var kraftigt kontaminerad av radioaktivt avfall och det gick inte att odla någonting. Men 2015 startade ett projekt som jag skriver om i helgens Aftonbladet. Och nu undrar ni vad det här har att göra med skönhet? Jo, det är nämligen så att det brittiska tvålföretaget Lush köper rapsolja av de drabbade bönderna i Fukushima och låter det ingå i några av sina recept. (Kolla in reportaget när jag besöker Lushs fabrik i Tokyo och gör min egen Drop of Hope-tvål.)

Det var i början av sommaren som jag fick jag hjälp av Lush Japan att ta mig till till Minamisoma och träffa de tidigare risbönderna för att se projektet med egna ögon.

2007 upptäckte ett japanskt/ukrainskt forskarteam att cesium inte gör över i oljan i rapskärnan utan hellre binder sig med vattenmolekylerna i blasten. Och väl på plats i Minamisoma träffade jag professorn i molekulär biologi, Masaharu Kawata, mannen bakom upptäckten och personen som startade organisationen ”Association to Help Chernobyl” 1990.

”Vi fann att raps är den växt som drar upp cesium och stron-tium mest effektivt ur jorden. Cesium-jonerna dras till vatten som samlas i blasten som blir kontaminerad. Men rapsoljan blandar sig inte med cesium. Vi gjorde studier även på solrosor, men rapsen var överlägsen uppsamlare av cesium, upp till 3 procent per skörd”, berättar han.

I Ukraina och Tjernobylområdet vajar det även där massor med rapsfält numera, men där används oljan som bränsle. Ironiskt nog fick professor Masaharu Kawata anledningen att prova upptäckten i sitt hemland efter kärnkraftsolyckan 2011.

”Rapsen renar jorden och du kan använda oljan till matlagning eller som bränsle. Det kan ju inte bli bättre”,  säger han och ler.

Väl på plats i Minamisoma träffade jag även före detta risbonden Kiyoshige Sugiushi som sadlat om och startat ett projekt med rapsodling istället med stöd av Masaharu Kawatas upptäckt .

I början var det svårt att sälja rapsoljan eftersom folk i allmänhet var rädda för strålningen och det stigmat som fanns kring Fukushima-området. Men sakta men säkert ansluter sig fler och fler bönder till rapsodlingsprojektet.

Och när den brittiska hudvårdsjätten Lush kontaktade kooperativet och ville köpa rapsolja från Fukushima för att använda i sin tvål Drop of hope var det början på en affärsidé som nu ger flera bönder – just hopp.

”Det här projektet har förändrat vårt liv och många andras. Den största utmaningen har varit att lära sig hur rapsen ska skötas för att vi ska få ut det bästa av fälten vi odlar på. Vi kan inte idka växelbruk för vi kan ju inte odla någonting annat i regionen. Men jag ser ljust på framtiden. En dag kanske vi kan odla ris på markerna igen”, säger Kiyoshige Sugiushi.

Lush köpte förra året 7 000 liter av kooperativet i Minamisoma och för de pengarna har rapskooperativet kunnat investera i en ännu större rapsoljefabrik. Simon Constantine, son till en av grundarna av Lush, Mark Constantine, besökte själv Fukushima och Minamisoma 2016 och konstaterade då: ”Det är svårt att förstå att en sådan vacker plats kan vara så förgiftad”.

En annan person som jag fick träffa under mina dagar i Minamisoma var rapsbonden Takayuki Ueno. Han förlorade sin son på tre år, en dotter på åtta år och sina båda föräldrar i 60-årsåldern.

Hans bondgård  ligger 3,3 kilometer från kärnkraftsverket i Daiichi och Takayuki minns att det såg ut som om kriget dragit fram efter at den 12 meter höga tsunamivågen slagit in över Minamisoma 2011. Bland bråte, vatten, rötter och lera började han och hans fru i panik leta efter barnen. Någon timme senare exploderade de tre kärnkraftsverken bara två mil därifrån. (Här kan du läsa min artikel i Aftonbladet om min besök i den röda zonen i Fukushima.)

”För mig är det tsunamin som är den största katastrofen för den tog mina barn och mina föräldrars liv. När kärnkraftverket smällde var jag redan förlamad av sorg. Jag hittade min dotter död och min mamma också, men jag har aldrig hittat min son och min pappa. Det är förfärligt”, säger Takayuki Ueno och sträcker ut handen mot horisonten för att visa var tsunamin vällde in över risfälten.

Men trots all sorg och elände bestämde sig Takayuki Ueno att återvända till Minamisoma och bygga upp sin gård igen. Idag odlar han raps och i rapsfältet har han skapat en labyrint som, fram tills nu, 12 000 barn har sprungit i.

”I dag är jag glad att jag gjorde det här, att jag gick med i rapsprojektet. Jag blir glad av raps, av de gula fälten. Och när jag ser barnen springa i mitt rapsfält blir jag varm i hjärtat. Tidigare blev jag tung i själen av allt som hänt”, säger Takayuki .