Tänkte skriva någon om truppen till Euro Floorball Tour men den är så väntad att det är svårt att ens kommentera den.

Kul i alla fall att Henrik Quist och Kimmo Eskelinen är tillbaka när det nu börjar lukta VM igen. Men lite märkligt att finns så många som väljer att köra ”en Zlatan” i innebandyn och det accepteras.

Men helt rätt att ta ut Quist och Kimmo trots att de tidigare tackat nej. Innebandyn har inte råd att vara utan de allra bästa spelarna de få gånger allt medialjus riktas mot plastsporten. 

Daniel Ramsin är som vanligt med trots Niklas Jihdes grovas sågning där division 1-spelaren hävdade att Täby-keepern ”inte varit bra på tre år”.

Annars ser jag mest fram emot att se Linus Nordgren, Henrik Stenberg, Mattias Samuelsson, Rasmus Sundstedt och Martin Östholm. Det är dags att de kliver fram nu och visar att sporten utvecklats även efter Augustsson, Hellgård, Jihde och övriga i den ”förra generationen”.

Det var tidigare mycket snack om att 80-talisterna skulle ta sporten till helt nya höjder eftersom de, tillskillnad från förra generationen, tränat innebandy sedan väldigt unga år.

Tycker inte att vi har sett så mycket av det ännu. Det är dags snart.

Saknar ni någon i truppen?

/Patrik

Ja, om man ska tro SVT:s text-tv:

Jag vet av personlig erfarenhet att det att det ibland är lätt att blanda ihop bröder. Men jag är samtidigt inte en bättre människa än att jag ändå vill passa på att peka lite finger åt vårt public service-företag.

Ska väl även passa på att hylla Magnus Svensson som nu alltså är innebandyns bäste målgörare någonsin i slutspelssammanhang. En fantastisk bedrift men helt ärligt så var det ju bara en tidsfråga.

Den gode Svensson har också haft god hjälp av Warbergs fantastiska förmåga att alltid nå SM-finalen. Faktum är att ”Stålmannen” förmodligen är en av dem som har spelat flest slutspelsmatcher av alla på Klas Petterssons manuellt framräknade tio i topp-lista.

/Patrik

Tycka vad man vill om Alexander Egebrandt. Han har i alla fall skapat lika mycket utrymme i media som Täby, Storvreta och Warberg tillsammans.

Han väcker känslor och är en profil.

Det kan man även säga om Thomas Rappel som nu delar ut en skön kyss inför semifinal fyra. Skönt att se att tugget börjar komma igång och att det finns spelare som vågar.

Annars är innebandyspelare en sällsynt art idrottsmän som blir livrädda och reserverade när en mikrofon närmar sig. Kanske dags att skicka dem på mediakurs till världens största fotbollsklubb.

Sportbladets Zlatan-stalker Johanna Frändén skriver om hur det går till i Barcelonas mixade zon. Stjärnan Pedro fick där en rejäl utskällning av Gemma Herrero på tidningen Marca.

– Vid Gud, säg någonting som jag kan använda. Något! Nån gång!

– Herregud, man får ju gräva ur dig orden Pedro!

Man kan fråga sig hur det känns att vara en av världens mest lovande fotbollsspelare och sedan få det kastat mot sig? Men vi kan ju alltid kolla med Kimmo…

Men den stora frågan är om vi ska våga köra samma taktik mot Kim Nilsson nästa gång vi är i Solnahallen?

/Patrik Sjögren

Nomineringarna till ”årets spelare” är redan klara och var det långt innan det överhuvudtaget blev allvar av årets säsong (och innan den här bloggen såg ljuset för första gången).

Det blir en väldigt märklig utmärkelse när slutspelet inte ens tas med i beräkningarna.

Självklart förstår vi att anledningen är att priset ska uppmärksammas medan säsongen fortfarande är igång och att vinnaren ska kunna hyllas inför ett fullsatt Globen.

Men nu finns en spelare som Kimmo Eskelinen inte ens med bland nomineringarna. Trots tio mål och 16 poäng på fem slutspelsmatcher – som back.

Ponera att Kimmo nu skjuter hem två raka matcher åt Warberg och därefter fortsätter med att göra åtta mål i SM-finalen. Lik förbannat kommer det ändå att stå en förvånad Rickie Hyvärinen, Mika Kohonen, Peder Bodén eller Jimmy Lindblom och ta emot priset i Globens mittcirkel och undra vad fan han gjort för att förtjäna det priset.

Det blir lite pajasstämpel över allt när årets viktigaste matcher blir helt obetydliga.

Nu till annat.

Forsberg lyste upp när både Täby och Storvreta kvitterade i semifinalserierna. Naiv som han är tror ”Foppa” fortfarande att hans tips kan gå in. Märkligt.

Ska man tro historien så får varken jag eller Forsberg rätt. Chefen sade i veckan att han brukar ta med grabben på innebandyfinalen.

Sonen roar sig där med att heja på AIK och Warberg vartannat år. Inte helt konstigt har han fått för sig att det är att det är en årlig match mellan just de två lagen.

Kan bli en rejäl chock i år med andra ord. ”Men han går ändå mest dit för motorcyklarna som brukar köra in på planen”, som det hette.

Det är uppskattning det.

/Patrik

Känslorna är heta i semifinalserien mellan Storvreta och Warberg. Henrik Stenberg hånade Warberg efter sitt hattrick och nu avslöjar Kimmo Eskelinen lite av vad som pågår bakom kulisserna.

I periodpausen mellan den första och andra perioden i lagens förra möte fick backen en något annorlunda inbjudan i spelargången.

– Det var en spelare som tyckte att vi skulle slåss. Han sa bara ”kom och slåss”, säger Kimmo till bloggen.

Vad sade du?

– Jag hann inte svara. Jag garvade mest och sen kom några spelare och drog isär oss.

Kimmo vill inte avslöja vem det handlar om men kallar själv slagskämpen för ”The next one 2”.

Det lär inte bli lugnare i nästa match.

/Patrik

Vi frångår vårt namn och kör en blogg om kvalet.

Niklas Jihde sköt som bekant upp Linköping i Superligan i dag. Mer anmärkningsvärt är att 33-åringen sedan lämnade hallen innan den tredje perioden för att flyga till en hockeysändning i Ängelholm.

Glamoröst? Absolut. Seriöst? Det är frågan.

Visst är det häftigt att en innebandyklubb har råd att chartra ett flygplan för att ha med en spelare i en sådan viktig match. Men vad skickar det för signaler till övriga idrotts-Sverige när en pensionerad spelare kan gå in i slutet av en säsong, avgöra ett kval och sedan lämnar innan matchen är slut?

Samma scenario är fullständigt otänkbart i våra allra största idrotter.

Inget ont om Linköping. De betalade för att försäkra sig om spel i högsta serien – och det rejält. Men det är dagens verklighet inom idrotten och det är enligt mig bara ett sundhetstecken för innebandyn att pengarna också börjar hitta in här.

Frågan är bara hur delaktiga övriga spelare känner sig? Linköping ledde redan serien innan Jihde och Hellgård kom in. Sedan kommer två veteranen och spelar matcher när de kan – utan att träna med laget – mot en rejäl summa pengar.

Borde sticka lite i ögonen när Jihde drar på sig kostymen och lämnar omklädningsrummet mitt i matchen med en rejäl pengabunt i träningstrunken.

Vad säger ni? Är det häftigt? Eller ett stort skämt?

Ett stort skämt var i vilket fall gårdagens inlägg om att Djurgården kan köpa ut innebandyfinalen och flytta den till juni. Det var bloggens försök till ett aprilskämt.

/Patrik

I går rapporterade vi om det här. Nu nås vi av nyheten att Djurgården hockey vill köpa ut innebandyfinalen från Globen.

Djurgården förlorar miljoner på att tvingas flytta en eventuell andra finalmatch från Globen till Hovet. Därför erbjuder hockeyn nu Svensk Elitinnebandy (som arrangerar finalen) en stor del av de miljonerna för att innebandyfinalen ska byta datum eller arena.

Flytten skulle innebära en rejäl ekonomisk vinst för innebandyn och Superligans klubbar. Problemet är bara att Globen är fullbokad.

Lösningen blir antingen att spela finalen på en veckodag eller att flytta fram till den till juni. En veckodag är mer eller mindre en omöjlighet utan att dela upp dam- och herrfinalen, något innebandyförbundet propsar på att inte göra.

Det kan alltså bli ett uppehåll på två månader mellan den sista semifinalen och finalen. ”Bult” får med andra ord vänta med att lämna ett nytt pensionsbesked och dra fram grillen.

/Patrik

Det finns olika sorters ledarprofiler inom innebandyn kan man lugnt konstatera. Stefan Forsman och Ulf Hallstensson är kanske inte helt olika. Tysta analytiker.

Sedan finns unge Isak Carlsson, själv gammal spelare och mer en kompis än en auktoritär ledare, inte helt olikt Magnus Jäderlund.

Men den kanske mest intressanta jämförelsen att göra tycker jag är mellan två herrar som båda uttrycker sina åsikter på internet, men i väldigt olika form.

Faluns Thomas Brottman har under kvartsfinalserien mot AIK drivit sin egen blogg där han huggit mot allt och alla inom AIK. Nu när matchen nu är förlorad väljer ”Björn Ranelid” att lägga ner bloggandet och avslöja sin egentliga intention med skrivandet.

”Vi kan väl säga att den uppfördes i rent onda syften.
Syften som hade med matcherna att göra, som hade med att så små, små frön av ogräs lite här och där i den svart-gula gemenskapen.
Psykologisk krigsföring kan vi kalla det…typ.
Minsta lilla tanke åt den här bloggens håll från deras sida var en liten seger för mig och oss. Minsta lilla fokus riktat på det som skrevs här kunde betyda att det blev ett fokustapp från deras håll och det kunde göra skillnad på planen…om än så liten.”

En som agerar lite annorlunda är vår käre förbundskapten Kent Göransson. Vi har redan skickat en känga mot Kent men kan inte låta bli att kasta ytterligare en stövel, trots att vi faktiskt gillar förbundskaptenen skarpt. Här är ett utdrag ur hans senaste krönikan:

”Men vad är då en vinnarskalle? Ja, jag började söka på internet för att försöka hitta någon typ av definition, men ack vad jag bedrog mig, det var inte det lättaste att hitta.”

Vi kan väl sammanfatta det med att Kent är den som försiktigt harklar sig på efterfesten efter finalen i Globen, slår i glaset och inleder ett välrepeterat tal med orden” Jag är ingen talare men…”

Samtidigt står Brottman i baren och laddar för småtimmarna när han tar över huvudrollen och vrålar ”Smoke on the water” ståendes på ett av långborden.

Men det här är självklart bara antaganden.

Klart är att ingen innebandytränare kan mäta sig med den här killen när det gäller tränarstil. Och tur är väl det.

Vi avslutar med att dementera påståendet i ett tidigare inlägg att Thomas Brottman snusar. Thomas hälsar att han slutat. Vi gratulerar och ser fram emot efterfesten…

Vi konstaterat även att fler försöker få en bit av den lukrativa kakan som är innebandybloggande.

/Patrik

Jag som trodde och hoppades att fredagens match bara skulle handla om innebandy efter alla skandaler. Blev bara så trött och förbannad när jag fick att höra om det här sent i går kväll.

Det är egentligen för lågt och barnsligt för att ens kommentera. Låt oss bara hoppas att samhället tar sitt ansvar och att en av Sveriges bästa domare orkar stå på sig.

Vi nöjer oss med att önska Ulf Hallstensson ett snabbt tillfrisknande och hoppas se honom på bänken igen på måndag. Den mannen älskar innebandy så mycket att han pendlar från Boden för att träna AIK. Det säger en hel del.

/Patrik

Anders har haft för vana att vara vår tippningsguru men med ”Foppa” på äventyr axlar jag manteln och gör ett försök. Förhoppningsvis kan Forsberg leverera sitt tips senare så att det blir lite prestige.

Men måste börja med att hylla AIK och Faluns spelare för kvällens match. Trots fyra matcher av bråk, anmälningar och två föreningar som är långt ifrån överens vid sidan av planen tog spelarna sitt ansvar.

En schyst och bra innebandymatch som AIK vann för att de var det bättre laget. Visste blev Falun bestulna på ett mål men nu tycker jag att vi lägger domarattacker, bråk och annats tjafs till handlingarna.

AIK är klara för semifinal och där får de föga förvånande möta Täby.

Ekonomin är fortfarande den största faktorn när lagen väljer motståndare i slutspelet och att Täby då ska välja bort blå linjen och för SJ:s haltande tågtrafik trodde nog inte ens den mest optimistiske stinsen på.

Spänningen i samband med motståndarvalen är lika liten som om Kristoffer Kranberg ska dra på sig en utvisning. Väldigt låga odds.

Warberg får därmed möta Storvreta och så här går det:

Täby-AIK 1-3

Gissar på en stenhård serie. Hemmafördelen blir dock mindre med så kort avstånd så jag tror att vi får se fler bortasegrar nu. AIK vinner med 3-1 i matcher.

Storvreta-Warberg 3-2

Storvreta imponerade i grundserien men har inte riktigt övertygat i slutspelet. Det som talar för laget är att även Warberg numera helt och hållet förlitar sig på sin förstakedja. Jag tror att Stefan Forsman lyckas bättre med matchningen mellan första- och andrafemman och därmed ger laget den fördel som behövs. Uppsala-laget vinner samtliga sina hemmamatcher och går till final efter 3-2.

Vad är ditt tips?

/Patrik