Det är mycket snack om hur mycket uppmärksamhet innebandy får i tidningar och tv. Nu kan alla innebandyfantaster i alla fall glädja sig åt att bland de unga tittarna var det fyra gånger så många som valde innebandy före trav i lördags. Alltid något.

Men det går ändå inte att jämföra utrymmet i media för trav och innebandy. ATG pumpar in mångmiljonbelopp varje år för att travloppen ska sändas i tv, något sånt har innebandyförbundet inte råd med.

/Anders

Ja, då var slutspelet över för den här gången. Men om intresse finns kanske vi kan sätta igång en Silly Season-blogg så småningom, det lär ju hända en del i innebandy-Sverige den närmaste tiden. Vad säger ni, ska vi övertala cheferna att vi ska få köra på med en sån?

Annars har Sjögren sammanfattat det rätt bra. Jag är stukad efter den totala feltippningen i går, fel både i dam- och herrfinalen.

/Anders

12 mars skrev vi vårt första inlägg. Drygt en månad senare är det dags att göra bokslut och bomma igen. Här är mitt sista inlägg (Forsberg kommer förmodligen med en mer nyanserad och seriös bild senare).

Innan vi vältrar oss i sorg över det tänkte vi rannsaka oss själva. Vad har vi egentligen hållt på med under den här dryga månaden?

Vi har fått en hel del kritik både här och där. För att vi skriver för lite, för att vi skriver för mycket dynga, för att vi bara skriver om skandaler och senast i dag för att vi skriver för långt.

Vi har kritiserat eller drivit med TV4 Sport, innebandysverige, Kimmo Eskelinen, ishockeyn, varandra, Patrik Jansson mfl.

Vi ryckte ut när Sveriges elitspelare skrek efter hjälp.

Av någon konstig anledning är det ändå det här som verkar ha fastnat. När jag hängde i korridorerna runt finalen var det just det inlägget och det här som de flesta ville snacka om.

Vi har även fått en del kängor mot oss. Vi har blivit kallade rubriksökande idioter, blivit sågade i vår egen blogg och dessutom fått ett formellt klagobrev från AIK Innebandy som (med anledning av det här inlägget) krävde en ursäkt av vår chefredaktör:

(Självklart står inte AIK bakom våld och självklart var det aldrig min intention att få det att framstå så. Men det tycker jag inte att jag har gjort heller.)

En sak känns i alla fall klar: Vi har berört.

När vi började med det här var i varje fall min tanke att köra på allvar. Innebandyfamiljen har saknat input utifrån och tanken var därför att komma in med nya ögon och röra om lite i grytan. Att vara lite av den fula ankungen. 

Vissa har gillat det, andra inte. Men jag vill ändå rikta ett stort tack till alla spelare, ledare och annat innebandyfolk som fått sig en känga, eller delat ut en, med anledning av den här bloggen. Det tacket riktar sig framförallt till Kimmo Eskelinen, Patrik Jansson, Daniel Dalbjer, Mikael Karlsson, Thomas Brottman och Kent Göransson. Hoppas jag inte glömt någon. 

Sedan måste vi ju också säga tack till alla som läst våra 78 inlägg eller lämnat någon av de 260 kommentarerna. Tack!

Nu stänger vi ner, checkar ut och riktar blickarna åt annat håll. Alla innebandystjärnor kan med andra ord andas ut och ankdammen blir en lugn och behaglig värld igen. Men kanske, kanske ändå en lite tråkigare värld.

Sist av allt har jag bara en sak att säga: Seger! Forsberg må ha satt omgångarna fram men alla vet att det är finalen som räknas.

/Patrik

Storvreta är Svenska mästare (Jag sade ju det!).

Hannes Öhman satte 4-2 i öppen kasse och assisterade Henrik Stenberg till slutresultatet 5-3 strax därefter.

Men det som hände under de 58 minuterna innan var inte mycket att hurra för om jag ska vara helt ärlig. Här är mina samlade intryck från den minst underhållande SM-finalen på väldigt länge. Några ljuspunkter fanns dock och vi kör dem i punktform:

– Mika Kohonen var upprörd på domare Råsbrink och gav helt sonika domaren en smäll på stjärten. Bättre humör var finländaren på när han blev utsedd till matchens lirare och hyllades stort av fansen.

– Det snackas om hälsovådliga ljudnivåer under hockeyfinalerna. Det var inget oroliga föräldrar behövde tänka på i dag. De 12 494 personerna i Globen visa respekt mot sina medmänniskor och var knäpptysta.

– Storvretas tränare Stefan Forsman var desto mer högljudd och hade tappart rösten redan efter en period.

– Daniel Bron-Sundbom bytte klubba under finalen och började tränade zorro bakom bänken.

– Daniel Dalbjer var tillbaka och hade lämnat mobilen hemma. Istället blev det flera riktigt bra byten av forwarden.

– Skäggkampen fick en extremt oväntad vinnare. När Täby sparat i månader dök Storvretas Dan Johansson upp i idrottssveriges fulaste och vackraste mustasch på en och samma gång.

När segerkonfettin strax lagt sig i Globen börjar det även bli dags för bloggen att checka ut. Men vi kan lova en historisk avslutning när vi snart sammanfattar bloggens tid.

Så fortsätt hänga med!

Det har snackats om Kohonen och Hyvärinen. Men det är en annan finländare som avgör det här.

Hannes Öhman lyfter in 4-3 i öppen kasse och skjuter (med all sannolikhet) guldet till Storvreta.

Klockan står på 18:44 och halva (nåja) Globen jublar.

Bara minuter kvar. Nu ska det avgöras. Sundstedt har tappat glöden och Bron-Sundbom är osynlig. Då tar tränare Jäderlund timeout.

17:45 står klockan på.

Täby tar ut målvakten.

Täby 2 – 3 Storvreta

Det ser ut att bli ett drama det här. För det är ingen komedi eller artistisk uppvisning i alla fall.

Det var länge sedan vi såg en så tillknäppt innebandyfinal. Men nerverna är på utsidan nu med drygt fem minuter kvar. Fördel Storvreta i kraft av ledning men Täby börjar flytta upp nu.

Stefan Forsman är numera inte bara stum utan rejält svettig också.

Jag hade fel. Spelet blev inte mycket bättre än halvtidsunderhållningen.

Sex minuter in i den tredje perioden händer ingenting. Det är nervöst, avvaktande och rejält tillknäppt. Men det är Storvreta som leder och Täby måste snart upp i banan.

Daniel Dalbjer blir förövrigt överöst med beröm av bänkgrannarna ovanför mig. Men de tror samtidigt att Patrik Hagberg är Rickie Hyvärinen. Okej att skägget är likartat men de 40 centimeter som skiljer i längd mellan de två borde kanske ändå vara en avslöjande faktor.

Arrangörerna städar undan den lilla runda scenen och tre man med Lets Dance-skyltar som poängsatt straffar i pausen lämnar banan. Inte en minut för tidigt.

Det enda som saknas är Tony Irving…

Vi har tidigare bjudits på en dansgrupp med innebandyklubbor. Tack och lov att spelet håller högre klass än pausunderhållningen

Nu kör vi period tre!

Fördel Storvreta efter två perioder men Täby är i allra högsta grad med. Men egentligen handlar matchen mest om två spelare.

Mika Kohonen och Rasmus Sundstedt är de som verkligen sätter färg på den här matchen.

En vi väntar på är Bron-Sundbom som dock väckte fansen med lite zorrande.

– Jag får visa lite hur man ska göra här i Globen så det blir lite show, säger Bron-Sundbom om sitt zorrande.

Jag har som ni vet tippat Storvreta och ingenting som hänt får mig att ändra den uppfattningen Vi kommer få se Kohonen skjuta hem det här. Men 20 minuter kvar.

Hur går det för Kimmo som expert då?

Jo, från Sveriges larvigaste scen, en rund plätt de slänger upp mitt på planen, levererar han skapliga analyser. Men några speltips får vi inte. Kanske tänkte Svenska Spel om efter att Kimmos stukade självförtroende visat sig.