Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

SPORT Om det är något en konsol med två handkontroller är som gjord för är det att låta två spelare göra virtuell köttfärs av varandra. Ändå är det svårt att hitta en sport som har ett så fläckigt facit genom spelhistorien som boxning. Medan beat ’em up-genren gett oss en ymnig skörd i form av ”Street fighter”, ”Tekken” och en oändlig mängd mindre begåvade kopior har boxningssimulatorerna i princip stått och stampat på samma ställe sedan Little Mac sänkte Mike Tyson i ”Punch-out”. Trots en rad ambitiösa försök – ”Ready 2 rumble”, ”Fight night”, ”Facebreaker” – finns idag inte en enda beständig boxningsserie, att jämföra med dussintals renodlade beat ’em up-diton.

”Real boxing” är inte bara ett försök att göra något åt den saken – det är också ett ovanligt begåvat sådant. Denna första uppföljare, med undertiteln ”Creed”, tar avstamp i den bioaktuella filmen med samma namn, men det kan man egentligen skita i, precis som det faktum att spelet är överbelamrat med free to play-krimskrams och distraherande tjafs om uppgraderingar. Det väsentliga är att utvecklarna Vivid Games lyckats ta boxningens säregna staccato-rytm och kavla ut den till ett behagligt flow – som grädde på moset i bärbart format. Aldrig någonsin önskar man att man satt med en handkontroll i händerna istället för att smeta fingrarna fram och tillbaka över pekskärmen.

”Real boxing 2” är ingen klockren knockout (mer än tekniskt – den Unreal 4-drivna grafiken är smått fantastisk), men det hintar om en stor framtid för Vivid Games – och en ännu större sådan för genren de grävt upp, reanimerat och pumpat full med nytt blod.

Alfred Holmgren