MUSIKSPEL Utgör två måndagsexemplar en trend?

Möjligen om fenomenet backas upp av vittnesmål från gamers runt om på nätet som varit med om precis samma sak.

Problemet är detta: efter ungefär fem timmar med ”Guitar hero live” – seriens på de flesta andra fronter ambitiösa comeback efter fem års frånvaro från plastintstrumentscenen – börjar skärande oljud störa spelupplevelsen.

Det är inte låtvalen som det är något fel på, även om ett karriärsläge som mixar Fall Out Boys mellanmjölkiga alternativrock med Rihannas hurtiga r’n’b-pop inte direkt öser konnotationer till ordet ”gitarrhjälte” över en.

Det är själva gitarrerna som är källan till att mina trumhinnor gradvis kryper allt längre in i hörselgångarna medan jag spelar.

Dessa framstår redan när man packar upp dem som klart plastigare än konkurrenten ”Rock band 4”:s luxuösa Fender-kopior. Men det är inte förrän handsättningsknappar och anslagsditon börjar gnissla som krita och tavla som man förstår att det lägre priset även tvingat utvecklarna att spara in på kvalitetstesterna.

I fallet med den ena av gitarrerna jag fått testa, där en av greppbrädeknapparna blir märkbart trögare och börjar låta så smått efter några timmar, går det väl an att fortsätta spela. När det gäller den andra, där anslagsknappen vid varje träff snart låter värre än Napalm Death på en dålig dag i replokalen, blir det snudd på ospelbart.

Det är väldigt synd att den låga kvaliteten på gitarren skymmer sikten i ”Guitar hero live”.

På andra håll erbjuder tillbehöret nämligen precis den fräschör som genren behöver.
Den största innovationen är att dess greppbräda utformats med en vit respektive svart rad om tre knappar vardera, istället för den enda, färgglada som man är van vid. Det nya tvåradsspelet piggar upp. Eftersom man numera inte bara spelar upp och ner för halsen på höjden, utan också på bredden, återskapar det känslan av att spela gitarr bättre än något tidigare spel i genren. Eftersom knapparna bara sträcker sig tre steg ner är det dessutom enklare än någonsin för en ostretchad nybörjarhand att vänja fingrarna vid spelmekaniken. Tack vare den nya visuella feedbacken, med svarta och vita knappar som avlöser varandra i allt mer intrikata mönster när de faller ner för skärmen, erbjuder konceptet dessutom oanat djup för den som redan kan sitt ”Guitar hero”.

Karriärsläget, med sina inte så rockiga låtar, visar aldrig upp det nya gitarrspelet från dess bästa sidor. Lyckligtvis är online-läget GHTV inte bara ett utmärkt komplement till det förra – det har getts en så central roll att du när som helst når det från en dedikerad, fysisk knapp på gitarren. Här kan man välja och vraka bland ett par hundra betydligt intressantare låtar, spela dem live mot upp till nio andra spelare vid särskilda ”konserttider” och ackompanjeras av de officiella musikvideorna istället för förrenderad grafik.

”Guitar hero lives” intressanta konsertfokus, höga produktionsvärden och nya greppbräda får mig inledningsvis att vilja stämma in i hyllningskören som mött spelet här och var.

Men det är innan jag upptäcker gitarren som överröstar den.

Jakob Svärd

Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!