Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

PLATTFORM I åtta år har världens gamers väntat på ett spel av ”Rayman”-skaparen Michel Ancel.

Tyvärr lär ”Rayman classic” inte göra mycket för att trösta dem.

Det här är ingen storslagen hyllning till underbarnet Ancels debut som spelregissör. Istället är det en rak portning av det gamla knarriga originalet, som släpptes redan 1995 till teknikmonstren Playstation och Saturn, samt den betydligt tamare Atari Jaguar.

Och även om Rayman själv, samt i synnerhet de kreativa världar han vandrar och skuttar igenom, har kvar sin charm så har spelet i sig inte alls åldrats med samma värdighet som de samtida ”Yoshi’s island” och ”Donkey Kong country”-trilogin. (Vill du få dig ett gott skratt bör du hålla dig borta från spelets så kallade humor, och istället läsa de gamla recensioner som beskriver det som det bästa plattformsspelet någonsin.) Grafiken är visserligen imponerande omsorgsfullt pixlad, men inte direkt ett under av smakfullhet eller konsekvens. Michel Ancel visade redan här prov på sin fantasirikedom, men resultatet blev trots sin uppfriskande lekfullhet inte i närheten av lika vackert eller stämningsfullt som det ”Donkey Kong country 2” som släpptes bara någon månad senare – till den tekniskt vida underlägsna Super Nes.

Det hela blir förstås inte bättre av att denna konvertering – precis som alla konverteringar av klassiska plattformsspel till Iphone eller Android – dras med grova brister. Det oprecisa kontrollschemat (vars virtuella spak givetvis inte alls kan mäta sig med ett fysiskt styrkors) gör det bitvis lika långtråkigt som att vänta i åtta år på ”Beyond good & evil 2”.

Bara dyrare.