Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

ROLLSPEL Det mest intressanta med mobilversionen av ”Final fantasy IX” är inte att den existerar. Utan att ett helt annat spel INTE gör det.

När ”Final fantasy VII” släpptes i IOS-utgåva härom året markerade det en brytpunkt: plötsligt kunde Square Enix konvertera i stort sett vilket som helst av sina klassiska, fmv-tunga Playstation-rollspel till mobiltelefoner och tablets. Med andra ord var fältet åtminstone i teorin fritt för ”Parasite eve”, ”Chrono cross”, ”Final fantasy IX”, till och med (om vi har otur) ”Saga frontier”.

Men inte för ”Final fantasy VIII”.

När Square Enix nu följer upp ”Final fantasy VII”-konverteringen är det nämligen inte med dess faktiska kronologiska uppföljare. Istället är det del nio som får en ny stund i rampljuset.

Det må vara ett tragiskt faktum. Men det är inte särskilt konstigt. Precis som alla andra huvuddelar i serien introducerade ”Final fantasy VIII” en helt ny värld, ny karaktärer och mängder av nya spelsystem istället för att förlita sig på den direkta föregångarens. Skillnaden är att just åttan inte kom undan med det. Efter det relativt strömlinjeformade, och odiskutabelt mästerliga, ”Final fantasy VII” tröskeln hög till det nya ”draw”-systemet och den blekare, ”vuxnare” värld som ”Final fantasy VIII” målade upp.

Medan det var rena utförsbacken ner till ”Final fantasy IX:s” nivå.

Här samsas ett gäng underbart superdeformerade sagokaraktärer i en av de vackraste spelvärldar som någonsin renderats av Square Enix superdatorer. Systemen är lätta att ta till sig (äntligen slipper man absorbera 99 magier av fienderna för att maxa sina stats), musiken sedvanligt sublim, speltiden imponerande omfattande med sina minst 40 timmar.

Det gör mobilversionen av ”Final fantasy IX” till en av årets största spelupplevelser i det lilla formatet – och en kraftig dos subutex för oss som fortsätter vänta på att återigen få stifta bekantskap med seriens svartaste får.