Jodå – visst kan Östersund gå upp
avKan Östersund verkligen gå upp?
Med anledning av mitt uppdrag här på Sportbladet är det frågan jag har fått flest gånger denna vecka från folk jag snudd på dagligen pratar fotboll med.
Mitt svar:
Inte omöjligt. Inte omöjligt alls.
Fenomenet i sig är inte särskilt ovanligt oavsett lagbollsport; att en nykomling på rus skräller i början av en serie och slåss i toppen efter fem, sex omgångar – för att sen sakta men säkert sjunka som en sten genom tabellen.
Östersund kan naturligtvis vandra samma väg.
Men jag tror det inte.
Jag ska absolut inte påstå att jag är någon ÖFK-expert, därtill har jag sett laget alldeles för lite, men mot bakgrund av vad jag trots allt har sett – och vad jag har hört – kan jag utan större problem hitta fem punkter som talar för att nykomlingen från norr kommit till toppen för att stanna.
x Mentaliteten
Ingen i ÖFK är det minsta överraskad över att man fortfarande, efter fem omgångar, är obesegrat i seriespelet. Tvärtom, det tycks som om alla hade väntat sig det. I en intervju med Östersunds-Posten konstaterar klubbens dynamiske ordförande Daniel Kindberg lakoniskt att man siktar på en stegrande formkurva och att man ska vara som bäst 2 november. Underförstått: vi kommer att bli bättre, mycket bättre och i sista omgången ska vi inte spela för att rädda kontraktet utan för att ta oss till allsvenskan.
Respekten för serien och motståndarna finns där – men den är inte överdriven.
x Spelsättet
ÖFK utgår ifrån en 3-4-3-uppställning, men kan skifta blixtsnabbt vid behov utan att det påverkar kvalitén det minsta. Jag såg det själv i bortamatchen mot Gais. I första halvlek dominerade ÖFK bollinnehavet som ett Barcelona eller ett Arsenal. Efter paus drog tränare Graham Potter ned styrkorna och satsade på ett omställningsspel. Båda alternativen fungerade klockrent.
Variationen i spelet och flexibiliteten hos spelarna är, vill jag påstå, närmast unik i serien.
x Kontinuitet
Även om ÖFK är en främlingslegion med spelare från jordens alla hörn har spelarna spelat länge tillsammans och känner varandra utan och innan. De är trygga med varandra och därmed som lag bekvämt med olika situationer som kan uppstå inför och under en match.
Jämför det med de flesta andra lag i serien som har haft stor, i vissa fall (läs Gais) gigantisk spelaromsättning.
x Individuell skicklighet
ÖFK har ett flertal spelare som kan göra skillnad i matcher. Syftar framför allt på übertekniske trollgubben Alexis Mendiola, men även Thomas Boakye – som påminner en hel del om David Accam – och kantkollegan Rasmus Lindqvist – som toppar assistligan i serien – förfogar över spetsegenskaper som gör att motståndarna aldrig kan känna sig riktigt säkra.
x Publiktrycket
Jämtarna har törstat efter elitfotboll alltsedan Ope drog sin sista suck i mitten på 90-talet och stöttar nu sitt lag helhjärtat. Det slås publikrekord på Jämtkraft Arena i snart sagt varje match och senast, mot Jönköping, passerades 4 000-strecket.
Några frågetecken?
Jodå, de finns.
Framför allt två:
Hur är det med truppbredden? Det har vi inte haft anledning att fråga oss än så länge eftersom ÖFK startat med exakt samma elva i samtliga matcher, men snart, när skadorna och avstängningarna kommer, får vi besked. Jag vet att sydkoreanen Seon Min-Moon är ett minst sagt fullgott alternativ på centralt mittfält, men hur är det sen, lite djupare ned i truppen? Finns det tillräckligt med kvalité där?
Och hur reagerar spelare och ledare vid en motgång? Allt har ju gått som en dans för klubben de två senaste säsongerna, men vad händer om det helt plötsligt skulle bli tre raka torskar? Finns det beredskap för det?
Under tiden som du och jag funderar över det laddar Östersund som bäst för ett minst sagt prestigeladdat norrderby borta mot Gif Sundsvall.
Vad jag tror om den matchen är ointressant, men låt oss säga såhär:
Jag blir inte det minsta förvånad om hemmalaget tappar poäng.
Två andra höjdare i helgen
Assyriska-Falkenberg, söndag
Två topplag som överraskat positivt i upptakten. AFF ruskigt svårslaget hemma på plasten på Södertälje Arena. FFF försvarsstarkt och vasst i det offensiva omställningsspelet. Bäddat för en riktig rysare.
Örebro-Degerfors, måndag
Prestigeladdat derby där utgången faktiskt inte känns helt given. ÖSK är det bättre laget, inget snack, men Degerfors har form och är dessutom vant vid att spela på Behrn Arena vid det här laget.