Conny Karlsson hoppar alltså av som tränare för Brage.
Jag är inte det minsta förvånad.
Äktenskapet Brage-Karlsson var dömt att misslyckas redan från första början.

Spelet har haltat och resultaten har uteblivit.
Därför har kraven på Conny Karlssons avgång blivit allt starkare i Borlänge-trakten.
Och dagen efter stjärnsmällen (0-4) hemma mot Gais valde alltså Helsingborgs IF:s gamle guldtränare att kasta in handduken.
Karlsson hade fått nog.
Precis som Brage.
För mig kommer Conny Karlssons uppbrott inte som en överraskning.
Tvärtom, jag var lite skeptisk redan när han engagerades.
Inte så att jag inte trodde att Karlsson skulle fixa uppgiften.
Mer att han tog jobbet vid den tidpunkten.
Conny Karlsson klev alltså in i handlingarna så sent som i mitten av januari – och han gjorde det i ett skede då Brages spelartrupp långt i från var komplett.
Knappast optimalt.
Successivt under senvintern och våren fyllde så Brage på med spelare – men man kan knappast påstå att klubben gjorde det med någon större omsorg.
Inte sett till den tränare man hade engagerat.
Conny Karlsson är, vad jag kan förstå, en bestämd herre som kör sitt eget race och som inte lägger särskilt stor vikt vid vad hans spelare tycker och tänker.
Att då köpa in superindividualister som Dulee Johnson, Jan Tauer och Njogu Demba-Nyrén är som att be om trubbel.
Och trubbel blev det.
Brage har kritiserat Conny Karlsson för brist på engagemang.
Det kan säkert finnas fog för kritiken.
Men hade det inte varit bättre om Brage-styret hade scoutat Karlsson lite mer ingående innan de bad honom krita på kontraktet?
Jag menar, det var ju ingen rookie de valde. Tvärtom, Karlsson har varit verksam i ett flertal svenska klubbar – klubbar som säkert hade stått till tjänst med upplysningar om vilken sorts människa, vilken sorts ledare och vilken sorts tränare Karlsson är.
Conny Karlsson är 59 år och säger att han vill fortsätta som fotbollstränare på elitnivå.
Hur det blir med den saken återstår att se.
För Brage står framför allt en fråga i fokus:
Hur vill man egentligen bedriva sin verksamhet?
Sex tränare har passerat revy i Borlänge alltsedan seriestarten 2011.
Frågar du mig är det fem för mycket.

***
Assyriska – med båda ordinarie mittbackarna Linus Malmborg och Sotiris Papagiannopoulos avstängda – bröt den negativa trenden med fyra raka matcher utan seger och besegrade J-Södra – med båda sina ordinarie innermittfältare avstängda – med 1-0.
Segerskytt för AFF: Admir Catovic, som fick chansen i avstängde Christopher Brandeborns frånvaro.
Lagkapten Tommy Thelin bäst i J-Södra.
Stefan Batan vassast i hemmalaget.
Och på Södertälje Fotbollsarena fick de 1 577 på läktarplats för första gången på bra länge se Kyle Konweas spektakulära segerdans.
Bara en sån sak…

***
Att Ängelholm skulle bortabesegra Ljungskile (2-1) kommer nog som en överraskning för många.
Inte för mig.
ÄFF har en riktigt vass ”anfallsfyra” med yttrarna Muamet Asanovski och Martin Andersen och med Junes Barny i en nummer tio-roll bakom Robin Staaf.
Den här gången var det Barny som klev fram och nätade två gånger om.

***
Själv tittade jag på nykomlings- och ångestmötet mellan Örgryte och Östersund på Gamla Ullevi – en match som Öis vann med 2-1.
Detta trots spel med en man mindre i en hel halvlek.
På stopptid i första halvlek drog nämligen lagkaptenen Jakob Lindström – klumpigt – på sig sitt andra gula kort för eftermiddagen.
Ett avstängningsdrabbat Öis gick fram till en 2-0-ledning efter mål av slitstarke Johan Hedman och Jacob Ericsson innan ÖFK reducerade efter ett underbart vackert Alexis Mendiola-mål.
Några noteringar:
x ÖFK fortsätter att briljera ute på planen och har ett flertal spelare av hög superettan-klass (Mensah i backlinjen, Mendiola som släpande anfallare, Boakye som höger yttermittfältare och – inte minst – inhoppande Seon-Min Moon) men lagets försvarsspel lämnar mycket i övrigt att önska och längst därframme saknas power.
Sen hjälper det ju inte precis jämtarna att målvakten Petter Augustsson bjuder på 2-0-målet efter ett sällsynt taffligt ingripande.
x Seon-Min Moon måste rimligen vara ute till försäljning. Annars framstår det som en gåta att han inte fick starta matchen. Sydkoreanen var direkt lysande när han sent omsider fick chansen.
x Adam Rosén, Johan Hedman och Emil Karlsson bäst i tappert krigande hemmalag.