Sista kapitlet om Söderstadion skrevs på söndagen och det innehöll allt man kan begära.
Nåja, nästan allt.
Sista meningen kunde ha formulerats lite skarpare.

Ett maffigt tifo med bilder på hjältar som Nacka, Ronnie Hellström, Tom Turesson, bröderna Billy och Kenta Ohlsson, Matte Werner, Kennedy och – tror jag – Lasse Eriksson.
En gigantisk banderoll med ett budskap som inte gick att missa.
Hyllningstal, lapp på luckan (drygt 13 000) och en magisk stämning där publiken en sista gång kramade ur allt som fanns att krama ur.
Mer?
En behaglig sommarkväll med en lågt stående sol som strålade från en klarblå himmel, en läckert grön och jämn matta att spela på och en historisk sista målskytt som blev precis den alla önskade att det skulle bli.
Hammarbyfansen fick allt de hade hoppats när de skulle ta farväl av sitt älskade Söderstadion.
Allt – utom tre poäng.
Frågan jag ställde mig inför matchen var denna:
Hur skulle Hammarbyspelarna reagera på att det verkligen var sista föreställningen på arenan som varit klubbens hem alltsedan 1967? Hur skulle de mentalt tackla denna historiska händelse?
Med överhettade hjärnor och ben som skakade av nervositet?
Eller med en beslutsamhet gränsande till överambition?
Något mellanting fanns liksom inte.
Svaret på frågan fick jag direkt.
Den grönvita elvan var fast besluten att sätta en så effektfull punkt som det någonsin var möjligt och tog ett stadigt grepp om händelserna direkt. Man sköt fram sina trupper, belägrade motståndarens straffområde och alla bara väntade på ett ledningsmål och att den totala euforin skulle utbryta.
Då gjorde Ängelholm 1-0.
En lång och hög boll från vänsterkanten damp plötsligt ned framför fötterna på en helt omarkerad Robin Staaf, som enkelt rullade in 1-0 bakom en maktlös Johannes Hopf.
Så typiskt för ett lag som vill så mycket.
Så typiskt för ett lag som ändå saknar något.
Så typiskt för Hammarby detta nådens år 2013.
Resterande delen av första halvlek följde också ett mönster som vi som lite på avstånd följt laget lärt oss känna igen denna vår och sommar. Ett spelmässigt övertag, några hyggliga frisparkslägen, massor av hörnor och nästan lika många halvchanser.
Men inget mål.
Den andra halvleken blev spelmässigt sämre och när vi var förbi den klassiska nedräkningen som avrundas med ”Ti-da-holm” låt Ängelholm närmare ett 2-0-mål än Hammarby en kvittering.
Men fem minuter före fullbordat fiasko tog frälsaren saken i egna händer.
Kennedy Bakirciolglu lade upp bollen för en frispark 30 meter från motståndarmålet, nöp till på kraft och fick till sin – och drygt 13 000 andras – oförställda glädje se den vita kulan kana längs gräset óch in vid Matt Pyzdrowskis högra stolpe.
En liten målvaktstavla, absolut.
Men spela roll… publiken fick vad den kom för att få och den som levererade var precis den publiken ville skulle leverera.
Eller, ja, det kunde ju naturligtvis ha slutat ännu bättre, men trots att Hammarby under slutminuterna pumpade på för att segermål kändes det trots allt ändå som att det sista kapitlet om Söderstadion blev okej.
Det var, som sagt, bara den där sista meningen som kunde ha formulerats lite skarpare.

***
Ängelholm?
Riktigt bra.
Och med en klockren strategi.
Försvarade sig relativt lågt och ställde om blixtsnabbt.
Filip Stenström en klippa i mittförsvaret, Omid Nazari lysande centralt på mittfältet (frisparkar väl i klass med Kennedys) och Junes Barny briljant i sin nummer tio-roll.

***
Assyriska fortsätter att imponera. Mitt öga i AFF rapporterar om en solid 3-0-seger mot Varberg och en fortsatt stekhet Stefan Batan.
Admir Catovic och Admir Aganovic målskyttar…
… men ledningsmålet fick AFF hjälp med av en minst sagt olycklig Erkan Saglik.
AFF har nu tre raka segrar och har i de två senaste matcherna skottat in sju mål.
Mer dämpat i Varberg. Laget har bara tagit en poäng i de fem senaste matcherna och är nu på allvar inblandat i bottenstriden.

***
Ett snudd på brutalt skadedrabbat Ljungskile tog en blytung trepoängare via 1-0 hemma mot Örgryte.
Peimann Eliassi segerskytt för bohusläningarna, som klev in till match med tre raka förluster.

***
Ari Skulason sköt båda målen och visade därmed Sundsvall vägen till en 2-1-seger borta mot särklassiga tabelljumbon Brage.
Det kan ha varit Skulasons näst sista match för Giffarna.
Allt talar för att islänningen försvinner när transferfönstret öppnar 15 juli.