Det var premiär på Tele 2 Arena.
Men det såg precis ut som det gjorde på Söderstadion.
Hammarby sköljde över Örgryte i anfall efter anfall, men fick inte hål på göteborgarna och är därmed fortsatt låååångt ifrån en allsvensk plats.

Ja, uppslutningen och marschen från Medborgarplatsen till arenan var maffigt mäktig.
Ja, arenan är verkligen grymt häftig.
Ja, stämningen var på topp och trycket i arenan stundtals öronbedövande.
Ja, det blev givetvis ett fett publikrekord för superettan även man inte nådde upp till 30 000-strecket.
Och ja, Hammarby levererade ånyo en spelmässigt stabil insats.
Men vad hjälpte det när laget trots 28-7 i avslut, 13-2 i avslut på mål och 12-5 i hörnor inte kunde få in bollen i mål?
Inför matchen var jag främst nyfiken på tre saker:
Hur hade Hammarby-spelarna mentalt tacklat den enorma uppståndelse som varit kring arenabytet?
Hur klarade man av underlaget?
Och – självklart – skulle något av anfallsförvärven få någon speltid?
Första frågan: bra, såg det ut som. Lagom sammanbitet vid presentationen inför matchen och koncentrerat under den känsliga matchupptakten, då det annars finns risk för att det kan gå överstyr.
Andra frågan: också helt okej. Trots ovanan vid underlaget fungerade passningsspelet hyggligt; bollarna satt oftast på fötterna hos mötande spelare – och stack inte i väg ut över kortlinjen om man satte dem i djupled.
Och tredje frågan: Jodå, Luke Rodgers fick chansen från start medan Andreas Haddad avlöste engelsmannen efter 70 minuter.
Rodgers levde inte riktigt upp till ryktet som en en aggressiv, på gränsen till brutal spelare som gör livet till ett helvete för motståndarnas mittbackar. Däremot löpte han mycket och smart, men utan att få bollen särskilt ofta. Dessutom brände han ett kanonläge i andra halvlek.
Knappt godkänd blir betyget på engelsmannen.
Att Rodgers och Erik Sundin ska bli ett fungerande anfallspar framöver är jag tveksam till, därtill är de alldeles för lika i spelstil.
Andreas Haddad kastades som sagt in sista 20, bjöd på någon enstaka briljant aktion men kom aldrig riktigt in i matchen. Store och starke Haddad är annars det givna valet som anfallsspets så fort han hittar formen. Sen får Sundin och Rodgers slåss om platsen jämte Södertälje-sonen.
Tränaren Gregg Berhalter hade inte förändrat något taktiskt jämfört med tidigare.
Däremot valde han att spela Adis Husidic i stället för Nik Ledgerwood centralt på mittfältet.
Ett konstigt val, kan jag tycka. Husidic är kompetent, men aningen trög och omständlig och det var inte utan att man saknade Ledgerwoods aggressivitet och hans förmåga att som ett överraskningsmoment kunna löpa in i motståndarnas straffområde.
Tre toppar i Hammarby:
Den under våren så hårt kritiserade vänsterbacken Erik Figueroa hade bra koll på Sebastian Olsson defensivt och bidrog även med en del framstötar offensivt. Dessutom är Figueroa stark i samband med offensiva fasta. Den här gången träffade han kryssribban med skallen efter en Kennedy-hörna.
Ytterbackskollegan Michael Timisela har inte alltid gjort rätt värderingar tidigare, men i den här matchen tog han hela tiden smarta beslut och följde med upp och erbjöd anfallsalternativ.
Lagkaptenen Kennedy Bakircioglu blandade och gav, men känns ju alltid farlig när han kommer rättvänd mot motståndarnas backlinje och hade också ett par fräsande projektiler på mål.
En hel del positivt, alltså.
Men problemet som gäckat Hammarby under hela våren finns likväl kvar:
Hur ska man kunna omsätta spelövertag och målchanser i mål?
En tröst i den bedrövelsen kan möjligen vara att Sundsvall och Gais broderligt delade på poängen tidigare under dagen.
Därmed är avståndet upp till tredjeplatsen oförändrat.
Örgryte under nye tränaren Marcus Lantz?
Mer disciplinerat än tidigare, mer kompakt, svårare att få hål på.
Trots ett flertal unga spelare klarade man det här mandomsprovet utmärkt väl.
Toppar i laget: keepern Peter Abrahamsson, som gjorde ett par superräddningar, Jonathan Azulay, som den här gången fick spela mittback jämte David Leinar och mittfältsmotorn Johan Lundgren, som garanterat hade den svettigaste tröjan efter matchen.
Enda smolket i Öis-bägaren: lagkaptenen Jakob Lindström drog på sig ett gult kort och är avstängd i returmatchen nästa måndag.
Men det kan man kanske ta i Öis-lägret en sån här kväll?