Startsida / Inlägg

Därför sviktar topplagen

av gorbol

De är lite som två maratonlöpare på upploppet efter 42 kilometer i tropikhetta.
Både Örebro och Sundsvall vacklar betänkligt, men trots att jag tror att de klyver mållinjen både uppräta och med sinnena i behåll finns det all anledning att fråga sig varför det inte finns mer bränsle kvar.

Knackigt spel och endast en seger i de fyra senaste matcherna.
Det är synd att säga att Örebro och Sundsvall – de enda två klubbar som inför säsongen uttryckte ambitionen att spela i allsvenskan 2014 – rider in i slutstriden med revolvrarna dragna.
Illavarslande?
Nja, ändå inte så att det stör. Både restprogram och avstånd ned till tabellfyran Degerfors talar för att ÖSK och Giffarna trots allt konsoliderar sina toppositioner.
Jag tycker ändå att det finns skäl att närmare granska varför de här två bjässarna successivt tappat fart under hösten. Jag börjar med tabelltvåan ÖSK och har valt att främst fokusera på tre punkter.
X Oförmågan att stänga matcher
ÖSK har spelat 1-1 tio gånger denna säsong. Vid sju av tillfällena har laget tagit ledningen, men i stället för att göra 2-0-målet och stänga matchen har man åkt på ett baklängesmål och tvingats nöja sig med delad pott.
Ett syndrom som varit särskilt påtagligt från slutet av augusti och framåt. I fyra av de fem senaste matcherna har ÖSK spelat 1-1. Om det inte varit för Ahmed Yasins stopptidsmål mot Assyriska i omgång 23 hade det varit 1-1 i fem av de sex senaste matcherna.
Precis som ÖSK under våren visste att man skulle avgöra matcherna i slutskedet har 1-1-sjukan sakta men säkert fått fäste i spelarnas nervbanor under hösten.
X För mycket kladdande
ÖSK vill ha mycket boll och styra spelet. En ädel tanke, absolut, men det har mer utvecklat sig till ett självändamål. ÖSK får inte längre fart på bollen. Passningstempot är för lågt. Det kladdas alldeles för mycket och den värste syndaren är Nordin Gerzic. Det haussade sommarlånet från Blåvitt suger åt sig massor av bollar centralt på mittfältet men använder sig av på tok för många tillslag. När Gerzic kladdat färdigt har i regel motståndaren positionerat sig i försvarsspelet och då är den enda utvägen en passning i sidled eller bakåt. Gerzic har egentligen förmågan att både slå passningar som slår ut en hel lagdel och sticka in den sista passningen som leder till avslut och mål, men självförtroendet tycks vara som bortblåst efter tiden i IFK Göteborg.
Det eviga bollkladdandet kostar tid och leder till att ÖSK inte får någon rytm i anfallsspelet.
X Avsaknad av djupledshot
ÖSK-tränaren Peo Ljung har en meritmässigt tung forwardsfyra att laborera med, men problemet är att anfallarna är för lika i spelstil.
Shpetim Hasani och Peter Samuelsson är två nickstarka spelare som är smarta och skapar sig utrymme i boxen medan Kalle Holmberg och Marcus Pode är mer allround men allra helst vill ha boll på fötterna.
Ingen av dem är särskilt benägen att gå i djupled, att ta de där jobbiga, skitiga, obekväma löpningarna som leder till att ytor skapas.
För att avrunda resonemanget:
Hade Crespo, som återvände till AIK under sommaren, stannat i ÖSK hade klubben varit klart för allsvenskan 2014 för länge sen. Store, starke, bufflige och löpvillige Crespo bidrog starkt till ÖSK:s relativa överlägsenhet under våren.

tuggar vi vidare med Gif Sundsvall och även här har jag tagit hjälp av tre punkter, som precis som i fallet ÖSK hör ihop på ett eller annat sätt.
X Ovanan vid nytt spelsätt
En bit in på höstsäsongen valde tränarduon Roger Franzén-Joel Cedergren att överge ett mer passningsorienterat spel för långa bollar på Be… f´låt Johan. Inget större fel i det sett till att spelfördelaren Ari Skúlason lämnade för Odense och att Johan Eklund är seriens bäste target-spelare. Men förändringen påverkade många av spelarna negativt. Kantmittfältarna, till exempel,som stundtals var lysande under våren, blev inte lika delaktiga i spelet utan fick mest jaga på bollar som Eklund nickskarvade. Och Adam Chennoufi, som under våren framgångsrikt opererade som ”tia” i hålet mellan motståndarens backlinje och mittfält, blev plöstligt mer eller mindre överflödig och har i de senaste matcherna fått gå ned som balanserande mittfältare – en position han inte tycks vara helt bekväm med.
Systemskiftet var möjligen nödvändigt, men Giffarna har helt klart blivit mer lättlästa nu.
X Brist på ledarskap på planen
Först försvann Skúlason söderöver och sedan gick lagkaptenen och mittbacken Stefan Åhlander sönder. Kvar finns Eklund och Tommy Naurin, men det räcker inte eftersom den ene är anfallare och den andre är målvakt. Det behövs att en mittback eller en central mittfältare tar en ledarroll och den spelaren tycks Giffarna inte ha i sin trupp. Mittfältaren Kevin Walker bär lagkaptensbindeln, men sticker inte ut på annat sätt än i ett tv-program på fredagskvällar. Jón Gudni Fjóluson är en fin mittbackstyp med ett stort spel i sig, men är för grön i laget för att ta mandatet att styra och ställa.
X Mentala spärrar
Giffarna har ju kroknat på upploppet tidigare, om man säger så, och att det då var med andra tränare och andra spelare spelar inte så stor roll. Sånt där sitter i väggarna, och om nya spelare och tränare inte känner till förhållandet sen tidigare blir de lika säkert som amen i kyrkan påminda om det av allehanda medier och folk på stan.

Sent omsider har jag vant mig vid hur det fungerar i den här serien, att allt, och då menar jag verkligen allt, kan hända, men känslan är ändå att Giffarna tar full pott i de två omgångar som återstår. Brage hemma och ett formsvagt och rimligen spelskandalsskakat Landskrona borta i sista matchen är ett restprogram som nästan är för bra för att vara sant.
Infriar Giffarna förväntningarna sätts ÖSK under stenhård press. Gais hemma och Ljungskile borta låter som överkomliga uppgifter, men här vågar jag inte utesluta ett poängtapp.
Det skulle i så innebära att lagen till slut skiftar position i tabellen, att Giffarna tar ena direktplatsen och att ÖSK tvingas till kval.
Falkenberg?
Går hem med seriesegern inför fullsatt salong i epilogen mot Ängelholm.

***
Omgångens tre höjdare
Degerfors-Falkenberg, lördag
Full pott ett måste om ”Degen” ska hålla kvaldrömmen vid liv. Och chansen finns, absolut. Man 4-2-besegrade serieledaren på bortaplan och hemmastyrkan är väl dokumenterad vid det här laget.
Vid bortaseger är knallsensationen ett faktum. Då är Falkenberg klart för allsvenskan.
Anton Wede avstängd för FFF. Hans plats tas ganska säkert av Dan Keat.
Hur Gulvitt laddar upp?
I campingstugor, förstås.
Grymt svårtippat, men säger 2-1.

Sundsvall-Brage, söndag
Robert Lundström avstängd för Giffarna, Det ryktas om att Eric Larsson ska kunna göra comeback, och i så fall är det sannerligen ingen försvagning. Tvärtom, Larsson är i mitt tycke en av seriens bästa ytterbackar.
Ett sedan länge hopplöst avsågat Brage har gnuggat på anständigt på slutet. Får i denna match klara sig utan viktige mittbacken Peter Magnusson som är avstängd.
Allt annat än hemmaseger med ett par måls marginal är att betrakta som en jättesensation.

Örebro-Gais, söndag
Krysshysteri, visst, men det är ändå rätt starka papper ÖSK kan visa upp inför matchen: obesegrat i de tio senaste matcherna och 36 poäng av 42 möjliga hemma på Behrnabeu. Dessutom: inga skador eller avstängningar som stör.
Gais har inte ett smack att spela för och saknar sedan ett tag tillbaka sin bäste spelare, Joel Johansson.
Tror på halv islossning och säger 3-1.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB