Sista nollan i serien sprack – med ett brak.

Värnamo blev fullständigt utspelat och förlorade bortamötet med Ljungskile (2-3).

Här lite reflektioner kring matchen på Skarsjövallen:

Matchbetyg   3

Klasskillnad. Utskåpning. Spel mot ett mål.

Det är bara att välja och vraka bland uttrycken.

Ljungskile var hur som helst helt överlägset från start till mål och kunde, nej borde, ha vunnit med fyra, fem bollars marginal.

Hörnstatistiken 18-3 säger det mesta.

Hemmalaget var bättre i spelets alla beståndsdelar. Flyttade boll så det stod härliga till, löpte som om det inte fanns någon morgondag och krossade den vitblå försvarsmuren så till den grad att den till slut bara bestod av spillror.

Att det ändå bara blev 3-2 förklaras bäst med att fotboll ibland är allt annat än logiskt.

Om LSK trots allt var nära ett försmädligt poängtapp?

Nej, Pär Cederqvists 2-3-reducering kom med bara sekunder kvar av stopptiden.

Toppar i LSK denna kväll: centrala mittfältarna Markus Gustavsson och Aleksandar Kitic, som vann praktiskt taget allt i duellväg och knappt slog bort en passning, kantmittfältaren Ken Sema, som hade lekstuga oavsett om han befann sig till höger eller vänster och som dessutom gjorde ett mål, och tvåmålsskytten Jonas Lindberg, ett ständigt hot med sina smarta löpningar, sin kreativitet och sitt tunga skott.

Värnamo gjorde nog sin sämsta match för säsongen. Hamnade snabbt i ett 0-2-underläge, replikerade omgående (Dzenis Kozica på straff) men lyckades trots det aldrig komma in i matchen. Försvarsbjässen Juan Robledo, som dominerat stort i ett flertal matcher, hade en nattsvart afton. Gjorde en jättetavla i samband med 0-1-målet och blev rejält uppsnurrad i samband med 0-2-målet.

Den ende i IFK som kunde lämna Bohuslän med högburet huvud var keepern Björn Åkesson, som räddade sitt lag undan en total förnedring.

Matchens lirare

Jonas Lindberg. Hård konkurrens om epitetet, men jag klistrar det ändå på LSK:s nummer tio som var på ett härligt spelhumör och lyckades med praktiskt taget allt han företog sig.

Två mål ikväll innebär tre totalt.

Det kommer fler, det kan du vara säker på.

Matchens grej

Toksituationen i slutet på första halvlek. Björn Åkesson gör en praktparad på ett Ken Sema-avslut från två meter. Bollen ut till David Johannesson, som läckert klackar den till Jonas Lindberg, vars skott träffar b-å-d-e ribban och stolpen.

Närmare en kasse går det omöjligt att komma.

Frågan

Har Ljungskile någon gång haft ett tekniskt skickligare lag? Tidigare årgångar av LSK, även de som spelade allsvenskt, kunde löpa, tackla, kämpa och säkert mer därtill, men lirarfaktorn var i ärlighetens namn inte särskilt hög.

Nu kryllar det av bollvirtuoser (nåja) i den grönvita elvan.

Kul.

Domare

Team Dragan Banjac blandade och gav rätt rejält, men avgjorde på intet sätt matchen.

Knappt godkänt.

Prognos

Ljungskile har gjort 12-2 på de fyra senaste matcherna och är uppenbarligen i praktslag. Närmast på agendan för bohusläningarna är Degerfors hemma och Husqvarna borta.

Rimligt utfall: fyra poäng – minst.

Värnamo fick alltså nollan i förlustkolumnen spräckt och nu handlar det för smålänningarna om att studsa tillbaka omgående. Förutsättningarna för det synes goda med tanke på kommande motstånd. Först Husqvarna hemma, sen Syrianska borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Bra spel och en hel del målchanser i mötet mellan Östersund och J-Södra på Jämtkraft Arena.

Men bara ett mål.

Det gjorde hemmalagets Brwa Nouri i första halvlek, snyggt framspelad av en glödhet Modou Barrow.

Trepoängaren innebär att ÖFK – som inledde säsongen uselt – klättrar upp på femte plats i tabellen.

J-Södra, som inför besöket i Jämtland hade vunnit fyra av de fem senaste matcherna, är kvar i mittskiktet.