Östersund säljer Modou Barrow till Swansea. Säljer Östersund därmed sin chans att skriva jämtländsk fotbollshistoria?

Jag tror faktiskt inte det.

ÖFK kan gå upp – även utan sin fixstjärna.

 

ÖFK-basen Daniel Kindberg har varit stenhård och sagt att är det ingen klubb som köper Modou Barrow före 11 augusti – då det svenska transferfönstret under sommaren stänger – kommer gambianen inte att säljas.

Så mycket för de orden i dag.

Men jag förstår ändå Kindberg. Får man som superetta-klubb, eller svensk klubb över huvud taget, motsvarande 20 miljoner kronor för en spelare är det givetvis bara att krypa till korset, tacka allra ödmjukast, förse förhandlingsparten med den finaste av bläckpennor och sen hjula sig fram till banken.

Barrows ändå inte särskilt överraskande övergång till världens om inte bästa, så i alla fall tuffaste liga föder omedelbart två frågor:

Färgar kantmittfältsesset verkligen i Premier League?

Kan Östersund trots försäljningen av sin i särklass största stjärna (som jag i papperstidningen rankade som nummer ett bland spelarna i serien) ändå på allvar blanda sig i toppstriden, och rent av skriva historia och bli det första jämtländska lag som tar steget upp i allsvenskan?

På första frågan svarar jag ”nja, knappast direkt, men ganska säkert på sikt”.

På andra frågan blir svaret ett obetingat ”ja”.

Barrow har som 21-åring tveklöst färdigheter som krävs för spel på så pass hög nivå, som det för honom handlar om efter tisdag, då han gör sin sista match för ÖFK innan flytten till Wales. Han är blixtrande snabb, tekniskt skicklig och kan som få andra, om ens någon i svensk fotboll kombinera dessa båda egenskaper.

Barrow är också laglojal, tar de defensiva löpningarna utan prut och sätter alltid kollektivet i första rummet.

Där det möjligen kan brista är fysiken. Barrows genombrottskraft och förmåga att slå sin motståndare är vida känd i superettan, men Premier League är trots allt något helt annat.

Jag tror att Swansea har köpt Modou Barrow för att få nytta av hans egenskaper på sikt, och jag är övertygad om att Barrow en vacker dag kommer att spela Premier League-fotboll – om han bara har tålamod.

Barrow har hittills gjort 17 poäng i serien, fördelat på tio mål och sju assister, och han går naturligtvis inte att ersätta. Ändå är jag helt säker på att Östersund kommer att kunna konsolidera sin position i toppen, för såhär är det ju:

Om man undantar de fyra första omgångarna, då laget bara tog en futtig poäng och låg tvärsist, är ÖFK det lag som har tagit flest poäng av alla i serien. Delvis tack vare Barrow, men framför allt beroende på att man successivt fått tillbaka spelare som tidigare varit skadade. Ett tag, i april-maj, hade ÖFK mer eller mindre ett helt lag på skadelistan.

Nu är Jamie Hopcutt, Seon-Min Moon, Emir Smajic, Alexis Mendiola, och allt vad de offensiva vapnen heter, krya, i speldugligt skick och i form, och då kommer Modou Barrow inte att saknas så där vansinnigt mycket som man kanske annars inbillar sig.

Nu säger jag inte att Östersund kommer att gå upp, eller ens hamna topp tre, därtill är toppstriden i serien alltför infernalisk.

Men att jämtarna är med och slåss om en allsvensk plats ända in i det sista törs jag nästan lova.

Så stark är spelartruppen – även utan Modou Barrow.