Inte mycket till underhållning.
Och inte ens spännande.
Här en kort rapport från mötet Ängelholm-Sundsvall (0-2).

Matchbetyg 2
Mycket kamp, många närkamper, hafsigt och slafsigt – och inte ens särskilt spännande. En del kan skyllas på underlaget – men inte allt.
Matchens grej
Matt Pyzdrowskis superräddning på Daniel Slipers skott. Giffarnas mittfältare tryckte av strax utanför straffområdet, fick kalasträff och bollen såg ut att vara på väg mot ena krysset – men ÄFF-keepern räddade mirakulöst.
Matchens profil
Johan Eklund. Giffarnas anfallsbuffel gjorde båda målen. Det första redan efter 23 sekunder, då han högg i djupled på Ari Skulasons väl avvägda passning. Det andra i mitten av andra halvlek, då han nådde högst på en hörna och snyggt nicktouchade in bollen bakom en chanslös Pyzdrowski. Eklund var aktiv matchen igenom, rörlig, sög in massor av bollar och spred hela tiden skräck i ÄFF-försvaret.
Matchens sågning
Profilstarke ÄFF-tränaren Jocke Persson strimlade sitt manskap i halvtidspausen. ”Vi har inte gjort en träning som varit sämre än detta.” Skönt med en tränare som kastar diplomatin överbord och skippar fikonspråket.
Prognos
ÄFF är ett passningsorienterat lag med många tekniskt skickliga spelare, men väger ibland lite lätt. Nu är det dags att börja fightas ordentligt för i de två kommande omgångarna väntar Varberg och Degerfors – två lag som man nog bör ha efter sig i tabellen om det ska bli nytt kontrakt.
Konstgräslaget Sundsvall har vunnit båda sina matcher på naturgräs – och har nu 6-0 i de tre senaste matcherna. Efter en usel start verkar det som att spelare och ledare förstått vad som krävs för att bli ett topplag i serien. Närmast väntar ett högintressant Norrlandsmöte med Östersund och i matchen efter ställs Giffarna mot en annan respektlös nykomling, Örgryte.

Och så detta:
Tre höjdare i helgen
Östersund-Jönköping, lördag
Blev lite småkär i ÖFK när jag såg laget spela senast mot Gais. Ett starkt kollektiv med skickliga individualister som målvakten Petter Augustsson, mittbacken Samuel Mensah, trollgubben Alexis Mendiola och anfallsspetsen Tobi Joseph.
Läge för publikrekord på Jämtkraft Arena?
J-Södra satte sig på fredagsmorgonen i bussen för 87-milafärden till Östersund, säkert lätt stukat efter 2-4-förlusten hemma mot Ängelholm senast.
Playmakern Daryl Smylie ser säkert fram emot matchen lite extra. Han spelade för ÖFK 2007 och en bit in på 2008.

Falkenberg-Örebro, söndag
FFF-tränaren Hasse Eklund bloggar flitigt på klubbens hemsida och är givetvis supernöjd efter succéstarten med full pott efter fyra omgångar.
FFF är ruggigt försvarsstarkt och har en toppkeeper i Otto Martler, som toppar målvaktsligan med en räddningsprocent på 90. Anfallsbjässen Stefan Rodevåg – som gjort mål i samtliga fyra matcher och som har ett förflutet i ÖSK – utgick senast mot Hammarby, men kan eventuellt medverka här.
Örebro är seriens spelskickligaste lag och har förberett sig med tre träningar på naturgräs. AIK-lånet Alhassan Kamara, Crespo kallad, har inlett starkt och toppar poängligan med tre mål och en assist, men senast mot Varberg var det min favorit till skytteligatiteln, Shpetim Hasani, som briljerade med två mål.

Örgryte-Gais, måndag
”Årets hetaste Göteborgsderby” skriker Öis hemsida och rapporterar att 4 500 biljetter har sålts.
Hm.
Nåväl, Öis såg lite yrvaket ut i upptakten men har successivt fått fart på spelet och tagit två raka segrar. Elmander-kopian Emil Karlsson stekhet med tre mål på två matcher. Unge lagkaptenen Jakob Lindström, 19, redo för comeback efter fotskada.
I Gais pratar alla om att det blir ett mellanår och har tagit det som intäkt efter den knackiga starten.
Ett riskabelt resonemang. Titta bara på hur det gick för Trelleborg förra säsongen. Mittbacksklippan Andreas Augustsson är avstängd även i denna match, precis som hans ersättare Mirza Mujcic. Läge för Calum Angus att ta plats i backlinjen bredvid Björn Andersson.

Ett mål som tillkom efter något som inte ens såg ut som en målchans.
Hammarby hade flyt som tog tre poäng i 08-derbyt mot Assyriska.
Kryss hade känts mest logiskt sett till spel- och chansfördelning.

Först som sist:
Med tanke på vad som inträffade tidigare i dag känns det i ärlighetens namn inte särskilt meningsfullt att skriva om något så futtigt som fotboll, men showen måste ju som alltid gå vidare och därför är jag nu här med mina synpunkter på och reflektioner kring seriens enda 08-derby.
Jag gick till Söderstadion med två frågor ringandes i öronen:
1) Är Assyriska verkligen det topplag tabellen skvallrar om?
2) Kan Hammarby bryta den negativa trenden med dåligt spel och poängtapp mot lag som man rimligen ska ha efter sig när vi summerar serien framåt senhösten?
Svaret på första frågan blev ett ”nja”.
Svaret på andra frågan blev också ett ”nja”.
Vi börjar med Hammarby. Laget hade övergivit sitt 4-4-2 för ett 4-2-3-1 med AFF-förvärvet Nahir Besara som en tia bakom anfallsspetsen Erik Sundin. Förändringen gick ut över Billy Schuler, som hade förpassats till avbytarbänken.
Laget hade också fått tillbaka stjärnan och lagkaptenen Kennedy Bakircioglu, som varit lårskadad.
Ändå såg det ut som det gjort i samtliga matcher utom möjligen den mot Örebro.
Segt. Krampaktigt. Inget flyt i spelet.
Nu tvingades Kennedy gå ut efter en halvtimme, den här gången med en vadskada.
Och att Hammarby gick till halvtidsvila med en 1-0-ledning berodde mer på tillfälligheter än något annat.
AFF:s mittback Linus Malmborg slarvade för en gångs skull i ett uppspel och lagkamraten Jonas Hellgren tappade för ett ögonblick koncentrationen när han skulle ta emot bollen. Det ledde till att Erik Sundin kunde rycka loss på högerkanten och piska in ett inspel, som Sotiris Papagiannopoulos olyckligt styrde in bakom en maktlös Robin Malmkvist.
Hammarbys styrka för tillfället är det centrala mittfältet.
Det är paradoxalt nog också lagets svaghet.
Adis Husidic och Nik Ledgerwood sliter likt galärslavar i 90 minuter plus stopptip, går in med full insats i varenda närkamp och vinner massor av dueller.
Problemet är att när de sedan ska leverera bollar är kvalitén för låg.
Eftersom Hammarby heller inte sköt fram sina ytterbackar särskilt ofta var det upp till ”anfallsfyran” att försöka åstadkomma något på egen hand, och det lyckades man inte med särskilt ofta.
Ska avrunda kapitlet Hammarby med en riktig sågning, men först några grönvita ljuspunkter:
Thomas Guldborg Christensen höll ihop försvaret föredömligt – och tog ett extra stort ansvar nu när han fick matchrostige Daniel Theorin (Monday James avstängd) vid sin sida.
Mikael Rynell gjorde ett piggt inhopp. Kvick i fötterna, fin teknik och gott omdöme.
Erik Sundin löpte mer och smartare än han gjort tidigare under säsongen.
Och Christoffer Carlsson var, som man börjar vänja sig vid, stark i båda riktningarna. Riktigt rapp och med skönt låg tyngdpunkt har han alla förutsättningar att bli en stor profil i serien.
Sågningen?
Sebastian Castro-Tello får chansen med kvarten kvar, drar först på sig ett gult och snackar sen till sig ett rött – och försätter därmed laget i stora bryderier.
Tipset är att det kommer att dröja länge innan anfallaren får speltid igen.
Om han någon gång mer kommer att få det.
Assyriska?
Ställde sig lågt i första halvlek och hoppades att någon omställning skulle resultera.
Och särskilt långt borta var det faktiskt inte när Jonas Hellgren prickade stolpen strax före pausvilan.
Efter paus flyttade Valentic Azrudin fram sina trupper i hopp om att få till en kvittering. Allra närmast nätkänning var inhoppande Admir Catovic, men Johannes Hopf gjorde en lysande parad på friläget.
Tre toppar i AFF: Reslige mittbacken Sotiris Papagiannopoulos, som dominerade både längs gräset och i luften, kraftfulle mittfältaren Jonas Hellgren och anfallaren Admir Aganovic, som höll Hammarbys backlinje sysselsatt mest hela tiden.
För Hammarby väntar närmast Brage borta och Landskrona hemma medan Assyriska under den perioden har att ta sig an topplagen Falkenberg och Örebro, båda på Södertälje Arena.
Efter de matcherna kan man möjligen få svar på…
… om Assyriska verkligen är ett topplag – och om Hammarby har fått ordning på spelet och håvar in de där trepoängarna mot lite enklare motstånd som är ett måste om det ska bli allsvenskt spel 2014.

Okej, dags att blanda högt och lågt igen och skaka om.
Här är omgångens…

Mest saknade
Kennedy Bakircioglu. Hammarby tycks redan ha gjort sig gravt Kennedy-beroende. Hur ska man annars tolka att laget inte lyckades vaska fram en ynka målchans under 92 minuter mot Falkenberg?

Minst saknade
Jakob Lindström. Rubriken ska tas med en nypa salt, men det fanns de som fruktade att Öis skulle få problem borta mot Landskrona utan sin 19-årige fotskadade härförare. Men då klev Johan Hedman in på centralt mittfält och visade att Sällskapet visst klarar sig utmärkt väl utan sin unge kapten.

Zlatan 1
När Falkenbergs målspruta Stefan Rodevåg linkade av med en ljumsksträckning i slutet på första halvlek mot Hammarby ersatte Zlatan Krizanovic med den äran. Men… du kan vara helt lugn… Bloggen passar sig nogsamt för övriga jämförelser med… du vet vem.

Zlatan 2
Njogu Demba-Nyrén, ett av Brages omsusade nyförvärv, har beskrivit sig själv som en ”Zlatan light”, men hittills har det gått trögt – och i måndagens match mot Ljungskile tvingades NDN kasta in handduken redan i halvtid, ljumskskadad.

Högerfot
Östersunds teskedsmexikan Alexis Mendiola ser kanske inte mycket ut för världen, men högerfoten han har skulle bröderna Bronett signa om de bara fick chansen. Sicken känsla!

Räddning
ÖFK:s försvarsrese Samuel Mensah satte inte en fot fel i bortamötet med Gais och kryddade fem plus-insatsen med en akrobatisk parad på mållinjen som hade gjort både Buffon och Casillas gröna av avund.

Mål
Bloggen har länge hävdat att Andreas Dahl har ett tillslag i världsklass (nåja) och fick vatten på sin kvarn i söndags. Bois-mittfältarens frisparksmål för reducering till 2-3 i matchen mot Öis hade inte skämts för sig på någon fotbollsgala världen över.

Phil Dowd
Glenn Nyberg. Borlänge-domaren stal en del av rubrikerna efter den smått bisarra utvisningen av ÄFF:s Junes Barny i matchen J-Södra-Ängelholm. Möjligen har unge Nyberg – som i övrigt var fläckfri – låtit sig inspireras av mister Dowd, den fryntlige rättsskiparen i Premier League som aldrig försitter ett tillfälle att hamna i rampljuset.

Macka
Jonas Lindbergs millimeterprecisa passning som James Sinclair omsatte till 1-0 för Ljungskile i bortamatchen mot Brage. Skar som kniv genom varmt smör sa man förr i tiden.

Utskällning
Assyriskas anfallsharpun Admir Aganovic fick ett halvt tokspel när han skulle bytas ut i andra halvlek i mötet med Värnamo. Scenen fick önskad effekt. Aganovic slapp nöta bänk – och gjorde en stund senare sitt andra mål för eftermiddagen.

Backbjässe 1
Sotirios Papagiannopoulos. Med monsterfysik, fin speluppfattning och känsliga fötter dominerar AFF:s försvarschef i match efter match. ”Sotte”, en gud på Södertälje Arena, skulle färga på högre nivå. Lätt.

Backbjässe 2
David Leinar. Supereveteranen styr med lika delar varsamhet och hårda nypor Öis rekordunga garde från sin mittbacksposition. Mot Bois kom också första målet för säsongen.

Lirare
Muamet Asanovski, Ängelholm. Yttermittfältaren fick tre chanser i matchen mot J-Södra – och utnyttjade samtliga med kirurgisk precision. I intervjuerna efteråt strålade 21-åringen, fostrad i MFF, i kapp med elbelysningen på Stadsparksvallen.

Olycksfågel 1
Mirza Mujcic, Gais. Inom loppet av nån minut brann det till två gånger för avstängde Andreas Augustssons ersättare i matchen mot Östersund. Först orsakade Mujcic en straff, som ÖFK utnyttjade till att stänga matchen. Kort därefter tvingades Mujcic syna det röda kortet efter en ny mental härdsmälta. Kan nog dröja innan tränare Askebrand ger mittbacken chansen igen.

Olycksfågel 2
Ari Skulason, Gif Sundsvall. Lossade tunga vänstersläggan vid två tillfällen i matchen mot Degerfors. Ena gången träffade han stolpen. Andra gången rammade han ribban. Små marginaler, morrade islänningen efteråt.

Citat
”Det var som ett dåligt kosläpp”
Bois-tränaren Jörgen Pettersson beskriver lagets spel i den första halvleken mot Örgryte. Pettersson är från Dösjebro, ska tilläggas.

3-0 låter ju betryggande, men faktum är att Assyriska var riktigt illa ute mot tabelljumbon Värnamo.
Här en kort rapport från Södertälje Arena:

Matchbetyg 3
Spänning och dramatik in i det sista. Stundtals ganska underhållande, med ett flertal fina individuella prestationer och en hel del målchanser. Lagen hade varsin halvlek. Assyriska klart bäst i första, då man varvade ett effektivt kortpassningsspel med långa, svepande – och välriktade – bollar antingen ut mot kanterna eller in bakom motståndarnas backlinje. Värnamo tog över efter paus. Om det berodde på egen styrka, eller att Assyriska medvetet drog sig tillbaka – eller rent av att hemmalaget kroknade – ska vi låta vara osagt, men kvitteringsmålet var faktiskt inte så långt borta.

Matchens grej
När Värnamo tryckte på som värst i slutet av andra halvlek tog hemmalagets mittbacksbjässe Sotirios Papagiannopoulos saken i egna händer, bröt en passning strax utanför eget straffområde, tog sig på ren kraft och viljestyrka förbi två motståndare, satte av i en 70-meterslöpning innan han med känsla spelade fram Degerfors-förvärvet Christopher Brandeborn, som med lite flyt kunde rulla in 2-0-målet och därmed stängde butiken.

Matchens lirare
Sotirios Papagiannopoulos – tveklöst. En defensiv klippa, som med lika delar löpstyrka och känsliga fötter också tog fram boll och på så vis startade ett flertal AFF-attacker. ”Sotte” är stor publikfavorit på Södertälje Arena och det är lätt att förstå varför.

Matchens målsumpare
AFF:s nye nigerianen Paul Ikechukwu Obiefule – som byttes in i andra halvlek för att stärka det centrala mittfältet – följde med upp i ett anfall, frispelades av Brandeborn, men sköt rakt på Värnamokeepern Björn Åkesson. Nog tur för Obiefule att 2-0-målet kom en stund senare.

Prognos
Assyriska har en riktigt vass startelva. Försvarsspelet är stabilt och framåt finns ett par vassa kort att spela ut, som Aganovic som gjorde två mål och Youssef, som spelade fram till 1-0-målet och kort därefter piskade i väg en vänster insida som rammade kryssribban. Men laget pendlar lite för mycket i prestation, från match till match och även i matcherna. Frågetecken även för truppbredden. Svaret på om AFF verkligen är ett topplag får vi inom kort. I de tre närmaste matcherna väntar nämligen Hammarby, Falkenberg och Örebro.
Värnamo gjorde en riktigt stark andra halvlek, och har ett par toppspelare i mittbacken Martin Claesson och anfallaren Pär Cederqvist. Laget känns dock ihåligt och är alltför beroende av ”PC:s” målskytte. Det är inte speciellt vågat att tippa att smålänningarna går en tuff säsong till mötes. Brage, Landskrona och Gais närmast på agendan för IFK.

Östersunds FK tog sin första seger någonsin i superettan via 3-1 borta mot Gais.
Här en kort rapport från Gamla Ullevi:

Matchbetyg 4
Stor underhållning med massor av situationer, ett flertal heta målchanser och nästan lika många kvalificerade målvaktsräddningar. Lägg därtill en utdömd straff, ett rött kort och en handfull gula och du inser snabbt att det hände grejer i parti och minut på den läckert gröna gräsmattan.

Matchens grej
Bara att välja och vraka, men Bloggen fastnar till slut för Alexis Mendiolas klackframspelning i straffområdet i första halvlek. ÖFK:s mexikan är varken blixtrande snabb eller ett fysiskt monster, men jösses vilken teknik och vilken högerfot han har. Ytterst sevärd.

Matchens profil
Bland många ÖFK-hjältar denna kväll, som målvakten Petter Augustsson, mittbacken Samuel Mensah, playmakern Mendiola och anfallaren Tobi Joseph väljer Bloggen, efter moget övervägande, Jamie Ryan Hopcutt, kittet på mittfältet. Konstruktiv med bollen, tog ett stort ansvar i defensiven – och fick också välförtjänt avrunda målskyttet.

Matchens olycksfågel
Mirza Mujcic fick i uppdrag att ersätta avstängde försvarsklippan Andreas Augustsson. Det gick sådär, om Bloggen ska vara snäll. Först orsakade Mujcic, minst sagt onödigt, en straff som ledde fram till 2-0 (Ryan Gilligan säker exekutor) och någon minut senare tvingades han syna domare Al-Hakims röda kort.

Matchens statement
Kort före kick off gav Gais offentligt sitt stöd för Djurgårdens avgående tränare Magnus Pehrsson och avgående ordförande Tommy Jacobson och fördömde i skarpa ordalag de så kallade supportrar som hotat Pehrsson och Jacobson. Det kändes…bra.

Prognos
Östersund, med en på dessa breddgrader oortodox 3-4-3-uppställning, imponerade stundtals stort – med två olika sorters spel. Ena stunden höll man till synes bekvämt bollen inom laget med ett imponerande kortpassningsspel, för att sedan sjunka ned och utifrån en låg utgångsposition iscensätta blixtrande snabba omställningar. Nykomlingen blir garanterat inte att leka med framöver – och har nog kommit till superettan för att stanna.
Gais gjorde en usel första halvlek, då man inte var i närheten av sina motståndare, som tilläts rulla boll efter behag. Det blev bättre efter paus, då man pressade högre och mer intensivt och också tog fram ett flertal fina målchanser. Men intrycket består trots allt; Gais, som inför säsongen tappade 19 spelare, behöver mer tid, mycket mer tid innan det kan bli aktuellt att börja snacka om en allsvensk comeback.

Hammarby utan Kennedy Bakircioglu?
Det såg vi i kväll.
Inte så mycket att hänga i granen.

Men först som sist:
All heder åt Falkenberg.
Serieledaren gjorde en mycket bra match.
Taktiskt var det snudd på perfekt.
Ett tidigt ledningsmål genom Stefan Rodevåg och sen ett lugnt och kontrollerat försvarsspel matchen igenom.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara ibland.
I backlinjen styrde Tobias Karlsson med pondus och auktoritet. På mittfältet krigade Beckham-polaren Dan Keat och lagkaptenen David Svensson förtjänstfullt i båda riktningarna. Och längst därframme agerade Rodevåg måltavla för alla längre bollar medan Victor Sköld gång efter annan löpte in bakom Hammarbys backlinje och oroade.
Det spelade faktiskt inte så stor roll att Rodevåg – som gjort mål i samtliga fyra matcher – tvingades bryta matchen med en ljumsksträckning i slutet av första halvlek. In kom lika tunge, lika starke och ännu längre Zlatan Krizanovic och var minst lika bra.
Så det göttaste till sist om man ser det med gula ögon:
Blott 17-årige Niclas Eliasson var långa stunder lysande som höger yttermittfältare. Lugn och trygg med bollen, upptågsrik värre när han fick vända upp mot Hammarbys backlinje – och därtill fläckfri i defensiven.
Om FFF är ett topplag i långa loppet är, trots allt, mer tveksamt.
Truppen är inte lika bred som i fjol och därmed ytterst känslig för skador.
Och glöm för all del inte att hallänningarna förra säsongen tvingades till kvalspel för att hänga kvar.
Så till Hammarby, som gjorde ett nytt bottennapp.
Det tidiga baklängesmålet (som keepern Johannes Hopf får ta på sig) innebar att Hammarby tvingades att bli spelförande i jakten på ett kvitteringsmål.
Det klarade man inte av alls.
Passningsspelet i första halvlek var under all kritik, precis som rörelsemönstret. Okej, planen på Falkenbergs IP var inte bra, men det ursäktar inte alla snedsparkar och bortslagna passningar.
Allra mest saknades förstås Kennedy Bakircioglu, som tvingades vila på grund av en, som det sägs, lättare lårskada.
Nu fanns det ingen som kunde styra upp offensiven; ingen som kunde lugna ned och hålla i bollen, ingen som kunde slå de avgörande passningarna, ingen som kunde göra det oväntade för att bryta mönstret.
Tränaren Gregg Berhalter hade valt att flytta över Christoffer Carlsson – som spelade i Falkenberg förra säsongen – på Kennedys plats till höger på mittfältet och spelade Assyriska-förvärvet Nahir Besara på vänsterkanten – men ”CC” var hopplöst anonym och Besara – som trivs bäst i mitten – hade knappt ett rätt innan han byttes ut.
Tränare Berhalter testade det mesta för att få i gång sitt lag.
Han gjorde ”en Mourinho” och bytte ut två spelare i paus. Besara och Billy Schuler fick ge plats för Sinan Ayranci och Christophe Lallet. Tanken var att få in kraft och styrka i och i närheten av motståndarnas straffområde (Ayranci) och snabbhet och oberäknelighet (Lallet) – men det bet inte.
Berhalter bytte också spelsystem, från 4-4-2 till 4-4-1-1, i mitten av andra halvlek, då han kastade in Sebastian Castro-Tello i hopp om att denne med sin kreativitet skulle kunna få FFF:s backlinje i gungning – men inte heller det lyckades.
Den sista kulan i loppet sparade, märkligt nog, Berhalter.
Han borde naturligtvis ha skickat upp Monday James – som vann allt i luften – som toppforward under avslutningskvarten.
Då hade Hammarby åtminstone kunnat plocka fram en kvalificerad målchans.
För Falkenberg väntar Örebro i nästa match medan Hammarby kommande torsdag tar sig an Assyriska på Söderstadion.
Det är nog mer än en Bajen-anhängare som hoppas att Kennedy Bakircioglu ska bli frisk till dess.

Tre höjdare i helgen
Gais-Östersund, fredag
Vansinnigt nyfiken på Östersund, med sina många importer från när och fjärran och sitt på dessa breddgrader aningen udda spelsystem. Gais utan avstängde mittbacksklippan Andreas Augustsson.

Assyriska-Värnamo, söndag
Åker själv ned till Södertälje för att kika på om det verkligen ligger något i att hemmalaget har seriens bästa backlinje. AFF:arna själva hävdar det. Värnamo i poängbehov. Nära att lugga tipplaget Falkenberg på poäng senast.

Landskrona-Örgryte, söndag
I mitt tycke två av seriens mest intressanta lag, båda med potential att slåss om en topp tre-placering. Bois hämtade upp 0-2-underläge mot Östersund senast och Öis bröt sakta men säkert ned Brage. Ovisst.

Tisdag och supersummeringsdags.
Här är omgångens…

Islossning 1
Efter att ha tagit emot två tunga praktpärlor i farlig närhet av solarplexus, 0-3 mot Jönköping och 0-3 mot Örebro, reste sig Gif Sundsvall på nio och slog tillbaka mot Varberg. 4-0-segern innebär rimligen att topptippade Giffarna är tillbaka på banan igen. Degerfors på Norrporten i nästa omgång låter som en överkomlig uppgift.

Islossning 2
Alla med anknytning till Hammarby har – lätt överdrivet – suckat, stönat och stånkat över måltorkan som drabbat lagets anfallare – och så slår Erik Sundin och Billy Schuler till med varsin kasse i tippade toppmötet med Örebro. Serieledande Falkenberg, som väntar på torsdag, är härmed varnat.

Mål
Först tog han ned bollen på bröstet. Sen släppte han ned den på låret. För att därefter nypa till på volley. Frågan är om Ängelholms Martin Andersen har gjort en snyggare balja än den han gjorde i 1-1-matchen mot Gais. Bloggen tvivlar.

Domartavla
Nermin Cisic halade upp det röda kortet och visade ut Gais Andreas Augustsson redan efter 27 minuter i bortamötet med Ängelholm. Herregud, ”Kejsar Augustus” har gjort sig skyldig till mycket värre saker – utan att ens ha fått frispark emot sig. Efter matchen sågades Cisic svårt – av ÄFF-tränaren Jocke Persson och i det här fallet tar Bloggen – utan att blinka – rygg på Persson.

Hårding
Trådsmal och lätt kutryggig ser Hammarbys Adis Husidic mest ut som en nybakad pianolärare. Men skenet bedrar. Hammarbys centrale mittfältare är granithård i kroppen och det är fler än en motståndare som legat och tuggat gräs (eller vad man nu ska kalla det…) efter att ha gått i clinch med jänkaren.

Rookie
Förra säsongen spelade Emil Hedsén division 4-fotboll med Vallentuna – och gjorde då 41 mål på 25 matcher. Ny i Degerfors såg den 21-årige anfallaren till att årets första seger kunde bärgas via 2-1 mot Jönköping. Hedsén, en brunkare på nästan två meter, assisterade vid Marcus de Bruins 2-0-mål.

Räddning 1
Björn Åkesson. Värnamokeepern nöp Johan Svahns nick från nära håll – men till ingen nytta. Falkenberg vann matchen med 1-0.

Räddning 2
Bill Halvorsen. Bois burväktare fick ut fingertopparna och stoppade Östersunds sydkorean Seon-Min Moon från att göra 3-0. Superparaden väckte Landskrona som gjorde två mål inom loppet av tre minuter och räddade ett kryss.

Besvikelse
Dulee Johnson tassade omkring som en ballerina i mittcirkeln på Gamla Ullevi och blev gång efter annan uppkäkad av Öis till synes utsvultna mittfältsvargar Lindström och Lundgren. Brages stjärnförvärv måste rota fram blåstället illa kvickt – annars blir det avbytarbänken.

Kaptenstavla 1
Med tolv minuter kvar att spela skickade Värnamos lagkapten Joel Löw hem en på tok för lös bakåtpassning. Falkenbergs målspruta Stefan Rodevåg tackade för bjudningen och avgjorde med matchens enda mål. Surt för Löw – och blytungt för ett jumbotippat IFK.

Kaptenstavla 2
I upptakten av andra halvlek serverade Ljungskiles lagkapten Patrick Hopkins Assyriskas Christer Youssef en boll på silverfat. Youssef tackade och tog emot – och avgjorde med matchens enda mål. Surt för Hopkins – och blytungt för ett bottentippat LSK.

Tonåring
Supertalang är ett av svensk sportjournalistiks mest missbrukade ord – men i fallet Erik Andersson kan det finnas fog för att använda det. Landskronas 15-åring (fyller 16 3 maj) kom in i 82:a minuten i bortamatchen mot Östersund och hann göra ett mål och spela fram till ett. Därmed räddade unge Erik en pinne åt sitt Bois.

Citat
”Han kan fanimej inte producera mjölksyra”
Bloggens öga i Assyriska var smått hänförd efter att på nytt ha fått se Stefan Batan i 93 minuter fara upp och ned som en skottspole längs sin vänsterkant.

Örgryte tog sin första trepoängare i superettan denna säsong via 1-0 hemma mot Brage.
Här en kort rapport från matchen på Gamla Ullevi:

Spelkvalité 2
Mest kamp, eller ”brottarfotboll” som det heter numera. Efter en usel start med två tunga förluster hade Öis bestämt sig för att överge tiqui-tacan och dra på sig blåstället. Det betalade sig. Man bröt ned ett annars större och starkare Brage och vann välförtjänt.
Matchens grej
I brist på finesser får det bli målet. Emil Karlsson löpte matchen igenom som om det inte fanns någon morgondag och naturligtvis höll han sig framme på sin egen retur och knackade in segermålet på volley.
Matchens profil
I hård konkurrens med innermittfältsparet Lindström-Lundgren – som slet kopiöst matchen igenom – går utmärkelsen till målskytt Karlsson. Jämförelsen med Johan Elmander är kanske att ta i, men löpvilligheten var det sannerligen inget fel på.
Dulee Johnson-Jan Tauer
Tauer godkänd. I stort fläckfri defensivt och bjöd också på ett par patenterade offensiva ruscher. Johnson underkänd. Tog aldrig kampen på det centrala mittfältet och när han väl fick tag i bollen spelade han mest i sidled eller bakåt. Vilsen.
Kändisspot
Pappa Torbjörn fanns givetvis på läktarplats när Peter Nilsson kom på besök med sitt Brage. Peter slet ont, men hade för dålig uppbackning och blev utbytt med kvarten kvar. Det mest förvånande var att pappa Torbjörn såg så uppenbart nöjd ut när Öis gjorde 1-0.
Prognos
Öis bör ha fått en jätteboost. Vi vet att laget kan spela fotboll. Nu fick vi se att laget också kan kampa. Poängutdelning även i nästa match, borta mot Landskrona, och det kan bära av i expressfart uppåt i tabellen. Brage kommer säkert att tugga på och ta sina poäng, men sett till dagens insats känns det inte som att Conny Karlssons aningen tungfotade masgäng ska kunna vara med och slåss i den yppersta tabelltoppen.

Hammarby fick chansen att s-p-e-l-a fotboll.
Och tog den.
2-1-segern mot Örebro inför ett kokande Söderstadion var faktiskt i underkant.

I de två inledande omgångarna har Hammarby tvingats stånga pannan blodig mot två väggar i form av Ljungskile och Värnamo.
Det gick i ärlighetens namn sisådär.
Det var annat i dag.
Örebro kom till Söderstadion med föresatsen att verkligen spela sitt spel; man ställde, precis som i föregående matcher, sin backlinje högt, sköt fram sina ytterbackar och ville spela genom sitt mittfält.
Det passade Hammarby som hand-i-handske.
Ett lagom aggressivt och välbalanserat grönvitt stal gång efter annan bollen i känsliga ytor och iscensatte den ena blixtrande omställningen efter den andra.
Taktiken fungerade perfekt.
Erik Sundin utnyttjade hänsynslöst att ÖSK:s högerback Patrik Haginge hamnade ur position och förvaltade Christoffer Karlssons känsliga instick på bästa möjliga vis.
Sak samma vid 2-0-målet.
ÖSK:s backlinje klarade inte av att stå upp och hålla ihop, vilket ledde till att Billy Schuler kilade mellan mittbackarna och distinkt tryckte in bollen bakom Oscar Jansson.
8-1 i avslut mot mål efter första halvlek skvallrade med all önskvärd tydlighet om att det bara fanns ett lag på planen.
Ska man vara lite kritisk mot Hammarby en dag som denna är det att laget borde ha stängt matchen redan efter 50-55 minuter.
Så mycket i chansväg skapade – och brände – man.
Erik Sundin hade ett halvt friläge, som han sumpade, men än värre var anfallskollega Schuler som fick ett par, tre hundraprocentiga målchanser – men utan att kunna få in bollen.
Bristen på effektivitet kunde mycket väl ha straffat sig.
Men inte denna eftermiddag.
Alhassan Kamara – ÖSK:s AIK-lån – tryckte förvisso in en reduceringsboll med kvarten kvar att spela, men den förväntade anstormningen alla trodde skulle följa uteblev helt. I stället kunde Hammarby i lugn och ro cruisa mot säsongens första trepoängare.
Hammarbys löpvilliga forwards har jag redan varit inne på.
Ett annat tungt vägande skäl till att grönvitt lyckades ta full pott mot det som alla tror blir en toppkonkurrent var det centrala mittfältet. ”Traktorerna” Husidic och Ledgerwood kvävde elakt och effektivt ÖSK:s playmaker Mohammed Saeid – och hann dessutom med att förse såväl yttermittfältare som anfallare med matnyttiga bollar.
Jag är också lite småförjust i Bajens vänster yttermittfältare Christoffer Carlsson, som kanske inte alltid syns så mycket, men som är ytterst välutbildad och tar sitt defensiva ansvar i alla lägen. När laget väl fördelar de offensiva gracerna i större utsträckning och förser Carlsson med lite fler bollar är jag övertygad om att han kan bli en stor publikfavorit på Söderstadion vad det lider.
Kennedy?
Jodå, kaptenen fortsätter att leverera. Han leder laget med yviga gester och högljudda tillrättavisningar – och med gott omdöme i spelet.
ÖSK?
Väl naivt i försvarsspelet och såg inte riktigt ut att vilja ta kampen. Man vann alldeles för få närkamper och andrabollar och fick därmed aldrig till det fina anfallsspel man visade upp i de två inledande omgångarna, mot Värnamo och Sundsvall.
Men att närkingarna, med i mitt tycke seriens bästa spelarmaterial, kommer att bli ett topplag kan vi nog ta för givet.
Om Hammarby blir det avgörs mot på papperet lite sämre lag.
Som mot Falkenberg, som väntar i nästa omgång, till exempel.

Åt vilket håll ska Hammarby?
Svar ges på söndag.

Vi har bara nått tredje omgången, men med den start som Hammarby har fått känns det lite som att klubben redan är framme vid ett vägskäl.
Svänger man åt det håll som leder uppåt i tabellen?
Eller viker man av åt det håll som obönhörligen leder till farlig närhet av de obehagliga strecken i botten av tabellen – och till ett knippe ångestmatcher?
Det är Örebro som står för motståndet på Söderstadion på söndag. Ett ÖSK som skövlat friskt i upptakten; som gjort 2-0 på Värnamo, som följt upp med 3-0 mot Gif Sundsvall och som i perioder spelat en fotboll som få, om ens något lag i den här serien är mäktigt.
En tuff uppgift för Hammarby, alltså.
Men en uppgift som jag tror passar laget utmärkt väl i detta läge.
Här ska jag försöka förklara varför.
För det första: pressen inför matchen bör lätta en aning eftersom det är en motståndare som på pappret är minst lika bra och som alla förväntar sig ska slåss i toppen. Hammarby slipper alltså favorittrycket för en gångs skull. Marginalerna för ett misslyckande ökar, precis som acceptansen från supportrarna, vilket jag inbillar mig att såväl spelare som ledare kring laget tycker är ganska skönt.
För det andra: man möter ett lag som vill spela fotboll, som kan spela fotboll, vilket kanske inte har varit fallet i de två första omgångarna.
Inget ont om vilt kämpande Ljungskile (som faktiskt borde ha vunnit matchen i Borås) och Värnamo, men det är ju inte så att dessa lag prioriterar att sprudlande anfallsspel när de ställs mot ett topptippat lag. I stället ställer de sig lågt och ser till att ha så många spelare som möjligt bakom bollen när motståndaren har bollen.
Mot Örebro kommer Hammarby, som i normala fall är ett spelskickligt lag, i högre utsträckning få spela på sina villkor, vilket kan göra att det lossnar.
Och för det tredje: det fanns, trots allt, små embryon till ett fungerande anfallsspel i andra halvlek mot Värnamo. Okej, smålänningarna fick en spelare utvisad, men det gick ändå lite rakare, lite snabbare och på så vis skapades det en hel del fina målchanser, vilket bör ha gett en boost.
Tittar vi på de individuella spelarprestationerna fanns det också en del att glädja sig åt för tränarduon Berhalter-Banda. Lagkaptenen och stjärnan Kennedy Bakircioglu visade att han är beredd att ta sitt ansvar. Även ytterbackarna Erik Figueroa och Michael Timisela växlade upp även om den sistnämnde påtagligt var inblandad i baklängesmålet.
På pluskontot fanns också Billy Schuler, som ibland kan se desorienterad ut på planen men som denna gång löpte smart och rätt. Dessutom inhoppare 1 Nahir Besara, som trots en för honom ovan position som vänster yttermittfältare bidrog med mjuka passningsfötter och kreativitet och inhoppare 2 Sebastian Castro-Tello, som när han väl har bestämt sig har offensiva kvalitéer som få andra spelare i den här serien.
För att avsluta resonemanget: jag tror att ÖSK generellt passar Hammarby bra. Närkingarna har sinn styrka i offensiven; man står därför högt med sin backlinje – som i ärlighetens namn inte är den rappaste – och man skjuter gärna fram sina båda ytterbackar, Patrik Haginge och Samuel Wowoah, så fort tillfället ges.
Om Hammarby har en ödmjuk inställning till uppgiften, försvarar kompakt och är lagom aggressivt inbillar jag mig att laget kan få en hel del fina omställningslägen som kan omsättas i målchanser.
Ja, trots att jag har stor respekt för ÖSK och i kraft av ett överlägset spelarmaterial håller klubben som solklar favorit till seriesegern tror jag att Hammarby har hyggliga chanser att vinna på Söderstadion på söndag.
Men helt säker är jag givetvis inte.
Det enda jag är säker på är Hammarby inför matchen står vid ett vägskäl.
Och frågan är vilket håll laget ska åt.

Omgången tre (andra) höjdare
Degerfors-Jönköping, torsdag
Ska bli oerhört intressant att se J-Södra, som trots tunn trupp inlett seriespelet övertygande. Matchen spelas på Behrn Arena eftersom Stora Vallas matta inte är i speldugligt skick.

Östersund-Landskrona, lördag
Kan ÖFK, med sin oortodoxa 3-4-3-uppställning, fortsätta att plocka poäng? Bois såg, trots uselt underlag, vasst ut senast och måste betraktas som knapp favorit i detta nord-syd-möte.

Varberg-Gif Sundsvall, lördag
Ska Giffarna vara med och slåss i toppen måste den negativa trenden brytas här. Men helt enkelt blir det garanterat inte. Hemmalagets Gabriel Altemark-Vanneryr är i superform och toppar skytteligan med tre mål.