Osjungna hjältar, säger man om dem i England.

De finns här också.

Här tio spelare i serien, som betyder oerhört mycket för sitt lag men som inte alltid får den cred de förtjänar:

Fredric Fendrich, J-Södra

27-åring som gått den långa vägen och som aldrig representerat en annan klubb. Gjorde A-lagsdebut redan 2004. En liten, aggressiv, löpstark mittfältare som sällan briljerar men som i sin vattenbärarroll får laget att ticka. Kallas ”Mr J-Södra” och det med all rätt.

Aleksandar Kitic, Ljungskile

31-årig bosnier som är inne på sin elfte säsong i klubben. En tvättäkta krigare som aldrig skulle komma på tanken att göra något annat än det som är bäst för laget. Oerhört omtyckt av fansen och lika uppskattad av sina medspelare. Det syns verkligen att han älskar att spela för LSK.

Alex Dyer, Östersund

Karibier som kom till klubben så sent som 2014 men som redan bär lagkaptensbindeln. Inte den mest spektakuläre av spelare och starkt ifrågasatt på sina håll, men stort hyllad internt. Flexibel spelare som är användbar lite överallt på planen och som på gubben-i-lådan-manér gjort fem mål denna säsong.

Success, Syrianska

Syns sällan i målprotokollet, men är snudd på oumbärlig för laget. Taktiskt driven, trots att han bara är 20 år. Fin speluppfattning och bolltrygg som få. Liten och nätt har han ändå förmågan att gå segrande ur duellerna med motståndare stora som skithus.

Pär Asp, Varberg

Kiruna-född veteran som fyller 33 i dagarna. Agerade hjälpgumma i tidigare klubbar, men är i Bois bofast i mittförsvaret. Ingen Thiago Silva-kopia utan mer en gammal hederlig svensk innerback med allt vad det innebär. Starkt bidragande till att Bois är det lag i serien som släppt in minst antal mål.

Alexander Nilsson, Assyriska

Läskigt skadedrabbad, men har jobbat stenhårt för att komma tillbaka – och gjort det med besked. Enormt löpstark och kampvillig spelare som flyttats runt som en schackpjäs på olika positioner. Svårfångad när han kommer i löpningar bakifrån. Fem mål – hittills.

Tobias Solberg, Degerfors

34-åring som representerat Degerfors IF i halva sitt liv och som fortfarande håller stilen. Lagkapten som alltid jobbar oförtrutet i båda riktningarna och som gjort massor av viktiga mål för klubben. Skönt rakryggad – och klädsamt ödmjuk.

Martin Claesson, Värnamo

Äldre bror till Viktor i Elfsborg – men en helt annan spelartyp. Hårdför innerback. Följsam och ruskigt stark i luftrummet. Har, bortsett från två säsonger i Öster, representerat IFK sen knatteåldern och bär – förstås – lagkaptensbindeln. En klippa i alla väder.

Oscar Pehrsson, Sirius

Stabil och pålitlig pjäs – både på och utanför planen. Får nästan aldrig de stora rubrikerna men är ack så nyttig för laget med sin fysik och sin fina uppspelsfot. Dessutom ett riktigt vasst vapen i samband med offensiva fasta, vilket tre mål skvallrar om.

Brwa Nouri

Kallas för ”Östersunds Xavi” och, vad fan, det går absolut att köpa den jämförelsen. Rörlig, spelskicklig passningssäker playmaker, som dessutom är utrustad med ett tungt distansskott. En personlig favorit som märkligt nog ändå går lite under radarn.

Det började med David Accam, fortsatte med Modou Barrow…

… och nu är det en ny afrikansk diamant som gnistrar starkast i jämtländsk fotboll.

Nigerianen Michael Omoh, 24, var matchens kung när Östersunds FK via en 2-1-seger hemma mot Östersund kopplade ett järngrepp om den ena av de två direktplatser till allsvenskan som står på spel.

Efter 2-4 borta senast mot Assyriska var vi både en och två som spekulerade i att Östersunds FK möjligen hade drabbats av en släng av den allsvenska frossan.

Vi hade rätt.

Men också fel.

Visst, ÖFK var det lite bättre laget sett över 96 minuter på Jämtkraft Arena den här lördagseftermiddagen, men det var knappast ett ÖFK på topp. Därtill var det lite för många missade passningar, lite för många dåliga mottagningar och aningen trögt mellan varven i beslutsfattandet.

När sen BP kvitterade jämtarnas ledningsmål en bit in i andra halvlek såg det under en period riktigt skakigt ut.

Då visade det sig att ÖFK trots allt gjorde rätt som i veckan investerade i Andrew Stadler, 27, från Landskrona Bois i Söderettan. Den rappe, rivige och rättframme jänkaren tryckte på ren rå vilja in 2-1-målet i slutminuterna och den kollektiva suck av lättnad som drogs på Jämtkraft Arena i det ögonblicket hördes garanterat över hela republiken.

Stadler från Milwaukee fixade den blytunga trepoängaren.

Men det var Michael Omoh som visade vägen till den.

ÖFK:s vänsteranfallare var matchens särklassiga profil. Speedig, tekniskt skicklig och kreativ satte han gång efter annan BP:s rutinerade högerbacksräv Fredrik Stoor på svåra prov. Det var också den 24-årige nigerianen, inhämtad från Dalkurd inför innevarande säsong, som låg bakom det så viktiga ledningsmålet.

Stillastående från kortlinjen satte han full fart och ryckte i ett huj förbi en överrumplad Stoor innan han avslutade klassaktionen med att lyfta upp bollen i luften. Lagkaptenen Alex Dyer kunde bara tacka och bocka in 1-0 i ett tillspillogivet mål.

Att Michael Omoh är en lirare utöver det vanliga har han redan visat under sin debutsäsong i de här sammanhangen och han visade det på nytt i andra halvlek, då han återigen förenade show med effektivitet nere på kortlinjen, den här gången uppvaktad av två motståndare – som i ett nafs förvandlades till två koner.

Omoh har till dags dato svarat för 13 poäng, fördelade på sex mål och sju assister.

Det kommer att bli fler, många fler innan vi gör bokslut för serien fram i november.

Spelet annars?

Som sagt, sådär.

ÖFK kändes en aning stukat efter torsken nere i Södertälje förra helgen och fick aldrig till det där fyndigt flärdfulla anfallsspelet som är lagets signum. Det såg emellanåt också rätt oroligt ut i de bakre regionerna. Keepern Aly Keita är inte riktigt lika vass med fötterna som han tycks tro och Douglas Bergkvist är knappast den försvarschef ett lag med allsvenska ambitioner ska ha.

Innermittfältsparet Bachirou-Nouri hade trots allt hämtat sig anständigt medan såväl centerbjässen Dragan Kapcevic som högeranfallaren Hosam Aiesh både saknade skärpa och sting. Kapcevic var alldeles för lite involverad i spelet medan Aiesh staplade felbesluten på hög.

Tur då att Omoh hade konsoliderat superformen och att Stadler dök upp som en frälsare i sin första match för klubben.

På tal om nyförvärv har ÖFK även gjort klart med Sotirios Papagiannopoulos från PAOK Saloniki, som blir spelklar i nästa omgång.

Ett riktigt bra köp.

Papagiannopoulos är en virvelvindssnabb, kraftfull innerback, som med sina egenskaper faktiskt är som klippt och skuren för ett ÖFK, som i ambitionen att alltid vara spelförande står högt med sin backlinje och som därför emellanåt exponerar bakytan ganska tydligt.

BP?

Gör en helt okej match sett till förutsättningarna. Ordinarie keepern Davor Blazevic ersattes av Rasmus Emanuelsson, som bara fått 56 minuters speltid denna säsong och på mittfältet saknades avstängda rivjärnet Pontus Åsbrink, som varit lagets kanske bäste hittills.

Omtalade nyförvärvet Martin Mutumba fick starta på bänken, men kom in med en halvtimme kvar att spela – utan att kunna göra avtryck. Mutumba såg aningen ringrostig ut efter utflykterna till Turkiet och, nu senast, Iran.

BP försvarade sig väl under större delen av matchen och hotade också framåt vid några tillfällen, framför allt under en period i upptakten av andra halvlek, men sett till spel och målchanser var det helt logiskt att de tre poängen stannade i Jämtland.

…och tänk så vansinnigt små marginaler det ändå kan vara i det här infernaliska spelet som kallas fotboll.

Med fem minuter kvar att spela hade Östersund ynka fyra poäng tillgodo på tabelltrean Sirius.

Vid full tid hann det bli dubbelt upp, åtta.

Och nu talar allt för att allt för att allsvenskan 2016 kommer att innehålla ett lag från Jämtland.

Det blir första gången.

Är ni sugna på att träffa tidernas skyttekung i superettan?

Det är jag, så därför kommer här ett antal frågor för IFK Värnamos Pär Cederqvist, 35, att sätta tänderna i.

Tolv säsonger i superettan och 105 mål. Ingen har gjort fler. Hur stolt är du över rekordet?

– Numera är jag ganska stolt, det måste jag säga. Tidigare brydde jag mig inte, då var man mest intresserad av att spela i allsvenskan, men nuförtiden spelar jag mest för att det är kul, och ett rekord är alltid ett rekord.

Kommer du ihåg ditt första mål i superettan?

– Vänta nu…ja, det tror jag, faktiskt. Hösten 2003 var jag utlånad från Djurgården till Åtvidaberg, och i min första match för Åtvid, mot BP, gjorde jag två eller tre mål.

Det snyggaste målet du gjort i superettan?

– Det har blivit en hel del, men ett som poppar upp här direkt är det jag gjorde för Landskrona mot Sylvia -07. En jävla pyts, faktiskt. Jag fick kanonträff från 25-30 meter och bollen satt i högra krysset. Målvakten som stod för Sylvia i den matchen heter Peter Karlsson och kom till Bois säsongen därpå. Lita på att han fick höra om det där målet (skratt). Det blev också årets mål i Bois den säsongen. Priset var en tavla där konstnären hade målat en kanon och där bollen gick genom nätet.

Gjorde den det i verkligheten?

– Nä (skratt).

Det viktigaste målet du gjort i superettan?

– Det har blivit några, det också, men ett som jag minns är det mot Sirius 2010. Vi i J-Södra kvalade för att stanna kvar i serien. Vi vann första mötet däruppe med 1-0 och jag gjorde målet. Jag gjorde även mål i returen, som jag tror att vi vann med 3-1.

Vem är den bäste du har mött under dina år i superettan?

– Ouch, den var inte lätt…jag har mött många som har varit väldigt duktiga, men ska jag plocka fram en får det bli Kennedy Bakircioglu i Hammarby. En riktigt skicklig fotbollsspelare.

Den bäste du har spelat med?

– Då tar jag Branimir Hrgota som jag bildade anfallspar med i J-Södra 2011. Han fick sitt stora genombrott den säsongen och var väldigt bra. Nej, jag har ingen kontakt med honom i dag.

Om du jämför superettan i dag med för, låt oss säga tio år sen – har den blivit bättre eller sämre och vad är skillnaden?

– Skillnaden är att serien är mycket jämnare nu och sen fem år tillbaka. Förr var det alltid rätt givet vilka som skulle bli topplag och vilka som skulle få slåss i botten. Numera kan alla slå alla. Om det är positivt eller inte vet jag inte. Tittar man på kvalitén, så tycker jag, trots allt, att den är högre nu. Det är fler lag som verkligen vill spela fotboll. Förr fanns det alltid några som mest tjongade långt.

Många tycker att årets upplaga av superettan är den sämsta på bra länge. Din uppfattning?

– Jag vet inte…det är möjligt att det är så. Det finns ju ingen storklubb i serien denna säsong, som typ Hammarby, och nykomlingarna är kanske inte lika bra som de som kommit upp de senaste åren, men för mig som är på planen är det ingen större skillnad, faktiskt. Är du inte på tå i en match, så får du stryk, så enkelt är det.

Om du jämför årets topplag, J-Södra och Östersund, med fjolårets, Hammarby och Gif Sundsvall – vad säger du då?

– Jag tycker inte att det är någon större skillnad, om ens skillnad alls. Både J-Södra och Östersund dominerar de flesta av sina matcher, precis som Hammarby och Sundsvall gjorde. Nej, det är rätt jämnt, tycker jag.

Det har höjts röster för att det är för många lag i superettan, att man borde minska antalet lag i serien för att höja kvalitén. Vad säger du om det?

– Jag håller inte med alls. Jag tycker att det spelas för få matcher i svensk fotboll. Tittar på hur det är i sommar, när planerna är bra. Då spelar vi en match i veckan. Det är ju inte klokt, egentligen. Jag tycker gott att det kunde vara några lag till i allsvenskan. Det skulle ge fler matcher som betyder något och det skulle ge fler unga spelare chansen att få spela elitfotboll.

Hur många säsonger till kör du?

– Jag har kontrakt i ett år till med IFK. Känns kroppen bra kan jag tänka mig att spela vidare efter det. Just nu känner jag mig jäkligt fräsch, faktiskt.

Om ni åker ur då?

– Det gör vi inte. Vi har börjat hösten starkt och är inne i en fin trend. Jag tror att vi kommer att vara riktigt starka framöver. Men om olyckan skulle vara framme och vi åker ur vill jag ändå fortsätta – om IFK vill ha mig, alltså.

Du har testat på spel i allsvenskan med såväl Djurgården som Öster – hur stor är skillnaden i kvalité på serierna, egentligen?

– Den är stor. Om du till exempel tappar boll i fel yta i superettan går det alltid att reda upp situationen, men om du tappar boll i fel yta i allsvenskan blir du straffad stenhårt. Det är också stor skillnad i kvalité på passningar, inspel och inlägg.

Tycker du att gapet mellan serierna har vuxit?

– Nej, det är nog samma som tidigare, skulle jag säga.

Hur länge tror du att ditt målrekord i superettan står sig?

– (skratt) Jag hoppas att det står sig länge. Den som eventuellt kan komma i kapp mig är Fredrik Olsson i J-Södra, men han är 20-talet mål bakom. Gör jag några till i år och tio nästa säsong får han – och alla andra – jävligt svårt att slå mitt rekord.

Just det – du har gjort sju kassar hittills denna säsong. Hur många fler till blir det?

– Jag satsar först och främst på tio. Det ska jag klara. Sen tar jag sikte på 15, för det brukar räcka för att vara med och slåss om segern i skytteligan. Den vill jag hemskt gärna vinna.

Pärs siffertips i omgång 19

AFC-Degerfors 1-1

Utsikten-Ängelholm 1-1

Sirius-Ljungskile 2-1

Östersund-BP 3-1

Frej-Mjällby 0-0

Syrianska-Varberg 2-0

J-Södra-Assyriska 3-1

Gais-Värnamo 0-2

Mina tips

AFC-Degerfors 2-3

Utsikten-Ängelholm 1-2

Sirius-Ljungskile 1-0

Östersund-BP 4-0

Frej-Mjällby 0-1

Syrianska-Varberg 1-1

J-Södra-Assyriska 3-1

Gais-Värnamo 1-1

Nu krävs det lite deg för att läsa – men bloggen är ändå tillbaka.

Det firar vi med att betygsätta lagens prestationer hittills sett till de förväntningar man hade på dem inför säsongen.

Just det – en liten framåtblick blir det också.

Nu åker vi.

JÖNKÖPINGS SÖDRA   4

Betyget kan tyckas snålt med tanke på serieledningen, men laget har faktiskt inte alltid imponerat spelmässigt. Försvarsspelet stabilt, men när det gäller anfallsspelet finns det (ännu) mer att önska – trots supertrion Thelin-Smylie-Olsson.

Prognos: Hemma- eller bortaplan kan kvitta. Plast eller gräs saknar betydelse. Samspelt och välorganiserat. Laget ångar på och staplar uddamålssegrar på hög. Att det blir allsvenskt spel 2016 i Smålands Jerusalem är lika säkert som amen i kyrkan.

ÖSTERSUND   4

Nja, inte toppbetyg här heller, därtill har försvarsspelet svajat för mycket i vissa matcher. Annars det spelskickligaste laget i serien med ett massivt bollinnehav i match efter match. Snudd på oslagbart hemma på Jämtkraft Arena.

Prognos: Gick på en mina senast och bör nog repa mod per omgående för att det inte ska bli halvpanik. Lär behöva vinna sex, sju av de återstående matcherna för att skriva historia och bli det första laget från landskapet att nå högsta serien. Om man fixar det? Svar ja.

SIRIUS   3

Har brottats med problem på centralt mittfält och ännu inte kommit upp i den slagstyrka laget åtminstone under perioder hade i fjol. Målvakts- och försvarsspelet snudd på perfekt och hemma på ”Studan” är man inte lika generösa mot gäster längre.

Prognos: Har ett ganska gynnsamt spelprogram framöver och ska rimligen kunna roffa åt sig ett antal ”treor”. Möter både Degerfors och Assyriska på hemmaplan. Ser ut att få i gång stjärnan Stefan Silva, som kan bli en avgörande faktor i kampen om att få spela kval till allsvenskan.

VARBERG   4

Har tagit ytterligare ett steg jämfört med i fjol och förlitar sig inte längre enbart på kontringar och fasta situationer utan kan även föra matcherna – åtminstone anständigt. Fortfarande läskigt svårspelat och svårslaget – i synnerhet hemma på Påskbergsvallen.

Prognos: Ett Wålemark-tränat lag brukar alltid ha bra fart in mot kaklet och det skulle förvåna stort om Bois viker ned korten innan vi nalkas november. Har ett par grisiga bortamatcher kvar, men möter Sirius på hemmaplan, vilket kan visa sig bli viktigt.

DEGERFORS   3

Ömsom vin, ömsom vatten, höga berg och djupa dalar – precis som vi vant oss vid de senaste säsongerna. Kan slå vilket lag som helst när man har sin dag, men kan också torska mot ett ultimagäng med osunda krogvanor. Lagets högersida miiiiil bättre än lagets vänstersida.

Prognos: Brukar vara ruskigt starkt på hösten men har – givetvis, eftersom Degerfors är Degerfors… – inlett denna höst svagt. Oavsett spelprogram går det omöjligt att tro på att laget ska kunna utmana på allvar om en kvalplats, därtill är det för svajigt.

ASSYRISKA   4

Trots ekonomisk kris och hot om indragen elitlicens har laget presterat klart bättre än förväntat. Målvakts- och försvarsspelet mer än godkänt och i Blanco-Genc har laget ett av seriens absolut vassaste forwardspar. Dessutom har ”Jallavallen” återigen blivit en borg.

Prognos: Klubbledningen ligger klokt nog lågt, men en del av spelarna har i alla fall i små bokstäver börjat att snacka om tredjeplatsen. Och varför inte? Högstanivån är konkurrensduglig, men nu gäller det att undvika plumparna. Rimligt tips? Femma, sexa.

SYRIANSKA   4

Tappade ett par gamla rävar och skyttekungen under vintern och gjorde dessutom ett tränarbyte. Naturligt nog nedflyttningstippat, men har bitit emot starkt och fått utväxling på ett flertal spelare, som Somi, Ghoddos och nye Sonny Karlsson.

Prognos: Dök rejält under fjolårshösten och visst finns risken att det blir samma visa nu. Har kvar att möta topplagen på hemmaplan – där man är svårflirtade – men truppen är inte den bredaste. Får sikta in sig på att bli bäst i stan.

LJUNGSKILE   2

Fjolårets stora positiva överraskning har landat med ett brak – mycket beroende på taffligt målvaktsspel i upptakten och en skadelista som fått tränare Fredheim att gå ned i spagat. I sina ljusa ögonblick topp-tre i serien. I sina mörka stunder en nedflyttningskandidat.

Prognos: Allt hänger på skadeläget. Får Fredheim bruka sin bästa elva lär det bära uppåt i tabellen, men om det fortsätter som det har börjat blir det en stabil mittenplacering – som bäst.

AFC   3

Aningen oerfaret och lite nykomlingsvalpigt mellan varven, men det här förortshopkoket ska absolut inte skämmas för sin insats under våren, tvärtom. Vill alltid s-p-e-l-a boll och förfogar över ett par, tre sköna lirare, som niomålsskytten Omeje, försvarsklippan Jawo och spektakuläre keepern Wicks.

Prognos: Hösten är låååång och truppen tunn. Kan Melkemichels manskap försvara nuvarande tabellplacering gör man det riktigt starkt. Misstänker att det kan bli nedflyttningsstrid till slut.

GAIS   1

Snackar vitt och brett och köper spelare i parti och minut – men underpresterar allt som oftast. Förklaringen? Länge för dåliga fötter i backlinjen och tongivande spelare som har sett sina bästa dar.

Prognos: Ruskigt svårbedömt. Ena stunden är känslan att Peo Ljung ska få fart på laget och att det kommer att bära uppåt i tabellen, men sen brukar förnuftet komma ikapp. Jag tror, trots allt, att Gais kommer att lyfta – men inte särskilt högt.

FREJ   3

Har knappast gjort något spelmässigt avtryck, men är hyggligt välorganiserat och fightas för det mesta hårt. Tagit de flesta poängen på sin minst sagt svårspelade hemmaplan. I höst har man inte den fördelen…

Prognos: …eftersom mattan på Vikingavallen har lagts om. Hyfsat spelschema med ett par av bottenkonkurrenterna på hemmaplan och kan alltid luta sig emot rutinerade rävar som Daniel Theorin, Joakim Runnemo och Christophe Lallet. Streckstrid att vänta.

VÄRNAMO   2

Övergav redan i fjol tiqui-tacan för ett mer traditionellt svenskt spel och har fortsatt på den inslagna vägen. Fortfarande utan bortaseger och är i målskytteväg (alltför) beroende av 35-årige centerbjässen Pär Cederqvist, som är superettans bäste målskytt genom tiderna.

Prognos: Well, IFK är av tradition ett starkt höstlag – och har en vidunderlig förmåga att ta sig ur kniviga situationer. På uppåtgående i de två senaste matcherna, men att gissa på något annat än ett nytt nervkittlande nedflyttningsdrama vore direkt korkat.

UTSIKTEN   2

Ytterligare en nykomling som presterat i nivå med det man förväntat. Har ett par rejäla plumpar i protokollet, men precis när man har varit på väg att räkna ut ”Kiken” för gott har laget rest sig och bitit ifrån. Blytung bortatrea mot Degerfors senast.

Prognos: Tagit fyra poäng i de två senaste matcherna och fått tre förstärkningar från IFK Göteborg. Har dessutom fått dispens för fortsatt spel på hemmaarenan Ruddalen. Det kan rädda kontraktet – men i så fall knappast utan kval.

ÄNGELHOLM   3

Konkursmässigt förra säsongen och i brygga under större delen av våren. Men med tränarskiftet – Joakim Persson ut, Christian Järdler in – har man fått ny vind i seglen. Fantastiskt kampvilligt i de två senaste matcherna som inneburit sex poäng – och sex mål. Innan dess hade ÄFF bara gjort nio…

Prognos: Laget har ömsat skinn rejält. Under Persson charmigt oberäkneligt. Under Järdler mer stramt och tillknäppt. Publiklyft i senaste omgången då hela 617 hade löst entré till IP. Laget behöver allt stöd i världen om det här ska gå vägen.

BROMMAPOJKARNA   1

Den här serien är ingen lek, det har många allsvenska lag fått erfara. BP tappade mycket power i samband med nedflyttningen och kom snett in i säsongen. Tekniskt skickligt, med ett bra passningsspel – men hopplöst tamt i båda straffområdena.

Prognos: Avrundade våren anständigt och inlett hösten skapligt – trots förlust senast. Har dessutom förstärkt laget med Martin ”Tvålaxnio” Mutumba och Nikola Grubjesic, firad skyttekung i Syrianska förra säsongen. Jag blir uppriktigt förvånad om BP i-n-t-e spelar i superettan även nästa säsong.

MJÄLLBY  1

Ytterligare en allsvensk storhet (nåja) som vacklat betänkligt. Lite samma syndrom som drabbat BP; rejält brandskattat efter nedflyttningen och med stora problem i såväl eget som motståndarnas straffområde. Sen kan man ju fråga sig varför laget har 2-17 i målskillnad sista halvtimmen av matcherna. Fysen någon?

Prognos: Fick i alla fall hyfsad kontakt med lagen ovan efter gårdagens smått sanslösa viljeurladdning mot Gais. Har på senare tid fått in ett par karaktärer med stort och bultande gulsvart hjärta. Om det räcker? Supportrarna i ”Sillastryparna” hoppas förstås. Jag säger kanske – men inte utan kval i så fall.

Bloggen avrundas på sedvanligt vis.

Alltså med en gala i miniformat.

Håll tillgodo – och leverera gärna egna synpunkter.

ÅRETS MÅLVAKT

Nominerade: Alex Horwath, Ljungskile, Tommy Naurin, Sundsvall, Matt Pyzdrowski, Ängelholm, Tommi Vaiho, Gais.

Vinnare: Tommy Naurin, Sundsvall.

Kommentar: Har minimerat antalet misstag under säsongen. Lugn och trygg och har i ett flertal matcher kommit upp med räddningar som gett laget chansen att ta poäng och vinna. Inte outstanding, men ändå ett självklart val.

ÅRETS FÖRSVARSSPELARE

Nominerade: Stefan Batan, Hammarby, Petter Björlund, Ljungskile, Jon Fjoluson, Sundsvall, Dennis Widgren, Östersund.

Vinnare: Jon Fjoluson, Sundsvall.

Kommentar: Stark duellspelare och bra i luften, men är framför allt utrustad med en uppspelsfot av yppersta klass. Lika delar tuffhet och elegans i en och samma förpackning. Möjligen lite för diskret, men kommer ändå att bli en attraktion i allsvenskan.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Nominerade: Kennedy Bakircioglu, Hammarby, Johan Persson, Hammarby, Markus Gustafsson, Ljungskile, Kevin Walker, Sundsvall.

Vinnare: Johan Persson, Hammarby.

Kommentar: Oerhört hög lägstanivå genom hela säsongen. Värvades som en ledare och blev en ledare i ordets bästa bemärkelse. Enorm arbetskapacitet, allt bättre med boll och seriens överlägset bäste duellspelare.

ÅRETS ANFALLARE

Nominerade: Johan Eklund, Sundsvall, Jonas Lindberg, Ljungskile, Stefan Silva, Sirius, Tommy Thelin, Jönköping.

Vinnare: Stefan Silva Sirius.

Kommentar: Aningen ojämn i sina prestationer både från match till match och i matcherna, men med en högstanivå som få har kunnat matcha. Blixtrande snabb i tanken och med en skön touch. Dessutom en klinisk avslutare. Säkert på export till allsvenskan.

ÅRETS UNGA SPELARE

Nominerade: Ferhad Ayaz, Degerfors, Anton Cajtoft, J-Södra, Jesper Manns, J-Södra, Dennis Widgren, Östersund.

Vinnare: Ferhad Ayaz, Degerfors.

Kommentar: Inför säsongen var jag extra nyfiken på den här 20-åringen och undrade om han skulle fortsätta sin färd mot stjärnorna. Svaret: tio mål, noll djupdykningar under säsongen och en ständig mardröm för seriens högerbackar. Spelar garanterat på högre nivå nästa säsong.

ÅRETS TRÄNARE

Nominerade: Nanne Bergstrand, Hammarby, Tor-Arne Fredheim, Ljungskile, Graham Potter, Östersund, Jimmy Thelin, J-Södra.

Vinnare: Tor-Arne Fredheim, Ljungskile.

Kommentar: Tuff kategori, absolut, men bygger man på rekordtid nytt som är hållbart och dessutom snyggt är det bara att lägga sig platt. En trollkarl med skön personlighet, fingertoppskänsla – och en lika ljus som spännande framtid.

ÅRETS SPELARE

Nominerade: Kennedy Bakircioglu, Hammarby, Jon Fjoluson, Sundsvall, Johan Persson, Hammarby, Stefan Silva, Sirius.

Vinnare: Johan Persson, Hammarby.

Kommentar: Det finns andra spelare som har varit lika bra, eller till och med bättre i perioder, men sett över hela säsongen är det inget snack – då har sheriffen från skånska Tollarp varit bäst. Punkt.

***

Efter två säsonger tackar jag härmed för mig. Jag vill tacka alla som har läst bloggen och som har kommit med synpunkter och jag vill tacka Sportbladet som gav mig chansen att skriva om den här förtjusande serien.

Nu har tidningen bestämt sig för att släcka ned bloggen. Trist tycker jag, men samtidigt inte så mycket att göra åt.

Allt gott.

Dramatik utlovades – och dramatik blev det.

Men när krutröken väl skingrats visade det sig att de två favoriterna hade stått pall för trycket.

Grattis Gif Sundsvall till den allsvenska direktplatsen.

Och grattis Hammarby IF till den allsvenska direktplatsen.

Fem års famlande i mörker är över.

Hammarby IF är tillbaka i allsvenskan.

Och särskilt långt inne satt det aldrig för Söderbröderna den här ljummet gråmulna novembersöndagen.

Okej, gästande J-Södra höll hemmalaget stången målmässigt under de inledande 45, men ändå avgjordes matchen redan i första halvlek när J-Södra fick sin målvakt Anton Cajtoft utvisad.

Rätt eller fel med det röda kortet?

Fel, skulle jag säga.

Å andra sidan kunde Cajtoft åkt ut i momentet tidigare, då han rätt brutalt sänkte Nahir Besara i straffområdet.

I numerärt överläge var det sen bara en tidsfråga innan Hammarby skulle öppna målkontot, och att det sen rann i väg och blev 5-0 är inte så mycket att säga om.

Normalt brukar jag använda små rubriker för att ge min syn på matcherna i den här serien. Det struntar jag i i dag.

Låt mig bara konstatera att Kennedy Bakircioglu var matchens lirare, och på något sätt är det han som mer än någon annan har symboliserat Hammarby denna höst. Han brände en straff för 1-0 i första halvlek, men hade trots det aldrig en tanke på att backa ur för kommande utmaningar, och mycket riktigt så blev det han som visade laget vägen genom att göra 1-0 via en patenterad frispark och 2-0 på straff.

Snacka om passion och vilja.

Snacka framför allt om granithårt pannben.

Kennedy Bakirciolglu är redan i dag en Hammarby-ikon, i nivå med Nacka, bröderna Ohlsson, Putte Ramberg och allt vad de heter, och jag skulle inte bli det minsta förvånad om det i framtiden kommer att resas krav på staty utanför Tele 2.

Så stor är han, Hammarbys nummer tio som dagen till ära fyllde 34 år.

Hammarby har absolut gjort sig förtjänt av en topp två-plats. Jag har tidigare skrivit att laget har den högsta potentialen av alla i serien, och det finns ingen anledning att ta tillbaka det en dag som denna. Efter en hackig start med ojämna prestationer har Hammarby under hösten funnit en stabilitet som Nanne Bergstrand och övriga i tränar- och ledarteamet jobbat i åtta månader med att få till.

Hammarby har spelat i ett annat, och mycket högre tempo än sina konkurrenter och fått betalt för det efter sommaren.

I det starka grönvita kollektivet vill jag framför allt lyfta fram tre spelare:

Pablo Piñones-Arce har sjunkit i standard under hösten, men man får inte glömma att det var den läckert lurige anfallaren som avgjorde ett flertal matcher under våren, då spelet haltade och Hammarby i större utsträckning tvingades förlita sig på kampvilja och individuella prestationer.

Johan Persson värvades för att bli en ledare i laget och har motsvarat alla högt ställda förväntningar. Persson har i princip i varenda match varit en av lagets tre bästa spelare. Hans duellspel är både fruktat och omtalat, men jag tycker också att han har blivit mycket bättre med boll denna säsong.

Kennedy Bakircioglu inledde säsongen knackigt, och jag minns att jag under sommaren inte ens rankade honom som en av seriens 20 bästa spelare. Men under hösten har kaptenen gått i bräschen och avgjort massor av matcher med hjälp av sin glödheta högerfot, och när vi nu kan summera säsongen står det klart att Bakircioglu vunnit såväl poäng- som skytteligan i serien. Inte illa av en 34 år gammal mittfältare.

Framtiden för Hammarby ser ljus ut. Ett hemmasnitt på drygt 20 000 åskådare har stärkt en redan hyggligt stark kassa och sponsorerna lär stå på kö till kommande säsong. Spelar styrelsen och klubbledningen korten rätt tror jag att Hammarby kan vara med och konkurrera om SM-guldet redan om tre, fyra år.

Det lär heller inte bli några problem att värva spelare, för vem vill inte spela inför Tele 2-publiken?

Och Hammarby bör absolut värva, det här laget som bröt förbannelsen och tog klubben tillbaka till svensk fotbolls finrum måste spetsas med tre, fyra, kanske rent av fem spelare av hög allsvensk klass.

En toppmålvakt måste in. Johannes Hopf är hyfsat stabil, men saknar både fötter, snabbhet och speluppfattning för att kunna bli en keeper av yppersta klass.

En snabb, tuff mittback bör också stå högt på agendan. De innerbackar som finns i truppen i dag är samtliga skapligt bolltrygga och hyfsat positionssäkra, men får problem direkt när motståndarna lyfter in bollar bakom dem.

Jag tror också att Hammarby bör se över forwardsbeståndet. Pablo Piñones-Arce blir inte yngre och fortfarande återstår det att se om Linus Hallenius kan bli den spelare han en gång var.

På ytterbackssidan ser det däremot skapligt ut, även om det kanske saknas alternativ till framför allt vänsterbacken Stefan Batan. Kantmittfältarna duger mer än väl och kan utvecklas ytterligare, och beträffande det centrala mittfältet och nummer tio-positionen har klubben det förhållandevis väl beställt.

Nåt mer?

Publiken, förstås.

Även om den gjorde bort sig i dag genom att storma planen för tidigt har den verkligen varit den tolfte spelaren under säsongen.

En faktor bland många andra till att Hammarby efter fem långa år är tillbaka där klubben hör hemma:

I allsvenskan.

***

Det känns också helt rätt att Gif Sundsvall gör Hammarby sällskap direkt till allsvenskan.

Giffarna är det lag i serien som är mest samtrimmat och som spelar på flest av spelets strängar.

Under en period av säsongen spelade laget drömfotboll med ett snabbt, vägvinnande och effektivt passningsspel.

Mot slutet av säsongen, när spelet inte har stämt hundraprocentigt, har de i stället plockat fram ett par andra starka egenskaper som man knappt visste att laget hade:

Kampviljan, moralen och beslutsamheten.

Tittar man på Giffarnas trupp finns redan det mesta på plats inför den allsvenska comebacken.

Rävigt rutinerade keepern Tommy Naurin rankar jag som seriens bäste. Lugn och trygg med vassa reflexer.

Mittbacksparet Jon Fjoluson-Marcus Danielson håller också hög klass. Fjoluson eleganten med den mjukaste av vänsterfötter, Danielson hårdingen som är säker i positionsspelet. Båda dessutom vassa i luftrummet.

Innermittfältet ytterst stabilt med två grovjobbare som tar stort ansvar i båda riktningarna. Kevin Walker med fin speluppfattning och passningsfot och därtill en riktigt vass frisparksskytt. Runar Sigurjonsson en duellspelare av rang med fina vältajmade löpningar in i motståndarnas straffområde.

Anfallsparet Johan Eklund-Pa Dibba har jag redan skrivit om så att det räcker och blir över. Två herrar som kompletterar varandra perfekt och som tillsammans har gjort 28 mål denna säsong.

Jag tycker också att Giffarnas ytterbackar håller måttet. Högerbacken Robert Lundström har tagit jättekliv denna säsong och adderat en stark defensiv till en tidigare så frejdig offensiv. Vänsterbacken Dennis Olsson har dessvärre fått säsongen förryckt av skador, men får han bara vara frisk framöver kan han bli en sensation i högsta serien.

Jag är mer skeptisk till yttermittfältarna i truppen. När först Robbin Sellin och sen Daniel Sliper gick sönder fick Simon Helg och Sebastian Rajalakso chansen att förvalta ytterarvet – utan att lyckas. Helg är för oprecis i sista tredjedelen och gör för få poäng. Rajalakso är för entaktad och bidrar heller inte med särskilt många poäng.

Ser man till nuvarande trupp och klubbens ekonomi låter det rimligt att Giffarna gör en till två spetsvärvningar och sen satsar på lite yngre lokala förmågor.

***

Obesegrat sen 8 maj, 24 raka matcher utan förlust och 60 poäng.

Ljungskile är tveklöst säsongens skräll och positiva överraskning.

Och nu blir det alltså kval mot Gefle för Tor-Arne Fredheims lag.

Ska vara ärlig och säga att jag inte har sett Gefle särskilt mycket denna säsong, men en sak kan jag ändå slå fast:

Sett till de kvalitéer LSK har, vilka manifesterades ytterligare en gång i dag i 3-0-segern mot Varberg, måste Gefle nå sitt max i de två matcherna som kommer upp för att kunna förlänga sin allsvenska sejour.

Jag är inte ens säker på att det räcker.

***

Tippade ur Husqvarna och Landskrona inför säsongen – och fick för en gångs skull rätt.

Däremot hade jag mycket högre tankar om Öster och Assyriska som nu får kvala i hopp om att kunna stanna kvar i serien.

Jag känner varken till Örgryte – tvåa i Söderettan – eller Frej – tvåa i norrettan – men misstänker på rätt goda grunder att båda lagen kommer maxtaggade till kvalet.

Två fifty-fifty-matcher, känns det som.

***

I morgon: galadags.

Missa för guds skull inte.

Sju matcher av åtta är på liv och död.

Nio lag söker fortfarande serietillhörighet nästa säsong.

Här är lite förutsättningar inför morgondagens epilog som lovar att bli ett drama.

Ett tips om hur det slutar får du på köpet.

SUNDSVALL

Möter: Landskrona hemma.

Läget: Kan inte bli så mycket bättre. Behöver bara en poäng för att säkra direktuppflyttning.

Talar för: Det mesta. Form, motivation, hemmaplan med publikstöd, glödheta anfallare.

Talar emot: Möjligen pressat av det faktum att det här kan vara sista chansen på bra länge att ta sig upp. Klubbens ekonomi är inte den bästa om vi uttrycker det milt.

Hotet: Andrew Stadler. Bois snabbe spetsanfallare kan göra mål mot vilket lag som helst i serien, inklusive serieledaren.

Så går det: Vinner ganska enkelt med ett par, tre mål och går upp direkt.

HAMMARBY

Möter: J-Södra hemma.

Läget: Gott. Men behöver nog ta en trea för att gå upp utan kval.

Talar för: Mycket. Form, motivation, hemmaplan med ett mäktigt publikstöd, många rutinerade pjäser i laget. Möter dessutom ett lag som hade allt att spela för så sent som för en vecka sen, men som nu inte längre har chans på en topp tre-placering. Luften kan ha gått ur J-Södra.

Talar emot: Det finns en enorm längtan bland supportrarna att äntligen ta klivet upp, vilket möjligen kan påverka spelarna negativt.

Hotet: J-Södras offensiva trio Tommy Thelin-Daryl Smylie-Fredrik Olsson har i höst varit snudd på ostoppbar. Räkna med att de frekvent kommer att söka ytan bakom Hammarbys lite tröga backlinje.

Så går det: Startar i sedvanlig ordning i ett högt tempo och knäcker på så sätt motståndaren efter paus. 2-0, kanske. Går upp direkt.

LJUNGSKILE

Möter: Varberg hemma.

Läget: Ganska skönt ändå. Har säkrat en topp tre-placering och har samtidigt hugg på båda topplagen.

Talar för: Det beror på vad vi snackar om, så klart. Direktuppflyttning? Inte så mycket. Seger? Det mesta. Har 23 raka utan förlust och möter en motståndare som inte har ett smack att spela för.

Talar emot: Samma här, det beror på vad vi snackar om, så klart. Direktuppflyttning? Det mesta. Seger? Egentligen ingenting.

Hotet: Jörgen Wålemark. Har varit mycket snack i veckan om att Varberg-tränaren kanske inte är så sugen på att sätta käppar i hjulet för Ljungskile, där han är en ikon. Då har man glömt att Wålemark är en Wålemarkare med allt vad det innebär av pardonlös vinnarskalle.

Så går det: Vinner ganska bekvämt. Till kval.

GAIS

Möter: Assyriska borta.

Läget: Det ser lite bättre ut än vad det är. Kan behöva vinna för att undvika negativt kval.

Talar för: Har hållit nollan och knappt släppt till en målchans i de två senaste matcherna. Grym moral, många erfarna spelare och ett stort publikstöd. Slipper Fuad Hyseni. AFF:s tvåmålsskytt mot Östersund i senaste omgången är avstängd.

Talar emot: Samtliga konkurrenter kring kvalstrecket möter lag som inte har något att spela för. Saknar sin viktigaste pjäs, Joel Johansson, som åkte på en korsbandsskada senast mot Hammarby.

Hotet: Möter ett desperat lag, som har kraftsamlat med allt vad det innebär av fighting spirit och publikstöd.

Så går det: Får nöja sig med ett kryss och tvingas till kvalspel för nytt kontrakt.

SYRIANSKA

Möter: Husqvarna borta.

Läget: Lätt knivigt. Kan behöva en trepoängare för att undvika negativt kval.

Talar för: Motivation, så klart. Ett flertal spelare som brinner för klubben. En motståndare som sågades av i förra omgången och kan ha problem med att tagga till. En stark prestation mot Ljungskile i senaste omgången, vilket bör ha gett självförtroende.

Talar emot: Mycket sämre på bortaplan. Mycket sämre på naturgräs, som är underlaget på Vapenvallen.

Hotet: Det vanliga i det här sammanhanget. Att ett avslappnat HFF dels vill avsluta säsongen snyggt, men kanske framför allt vill jävlas med en motståndare som har allt att spela för.

Så går det: Vinner knappt, 2-1. Klarar sig utan kval.

ÄNGELHOLM

Möter: Östersund hemma.

Läget: Lurigt. Kan behöva ta full pott för att säkra kontraktet utan kval.

Talar för: Hyfsad form, hemmastarkt, tar sig an en motståndare som tycks ha lagt ned säsongen. Östersund har bara tagit en poäng i de fyra senaste matcherna.

Talar emot: Fortsatt extremoroligt i klubben med spelare som inte vet var de ska spela nästa säsong.

Hotet: Att Östersund tar sig i kragen i säsongens sista match och presterar i nivå med det laget är kapabelt till.

Så går det: Knapp seger. Motivation slår, trots allt, nästan alltid klass. Klarar sig utan kval.

ÖSTER

Möter: Degerfors hemma.

Läget: Kniven mot strupen. Piskat att vinna för att eventuellt kunna undvika ett negativt kval.

Talar för: Med risk för att du har tröttnat vid det här laget: motivation och hemmaplan. Dessutom lär Växjö-borna för en gångs skulle sluta upp bakom sitt lag. Sen är anfallaren Alhaji Gero stekhet.

Talar emot: Har vikit ned sig i skarpt läge tidigare under säsongen. Dras med två tunga avbräck: både mittbacken Mario Vasilj och lagets bäste spelare, Denis Velic, är avstängda.

Hotet: Peter Samuelsson. Degerfors-anfallaren är brutalt sugen på att vinna skytteligan. För att passera Johan Eklund måste Samuelsson göra ett hat trick.

Så går det: Vinner, men det kommer att sitta hårt åt. Klarar sig utan kval.

ASSYRISKA

Möter: Gais hemma.

Läget: Nervigt. Kan behöva ta poäng, ja rent av vinna beroende på hur det går för Landskrona.

Talar för: Nu snackar vi slippa direktnedflyttning och då är det mycket. Framför allt att Landskrona har en rejält hård nöt att knäcka. Sen fick naturligtvis AFF en boost av 2-1-segern mot Östersund senast. Räkna också med maffigt bifall från läktarplats.

Talar emot: Ett uselt hemmafacit. AFF har inte vunnit någon av sina 14 hemmamatcher. Motståndaren lär vara minst lika desperat. Segerskytten senast mot Östersund, Fuad Hyseni, är avstängd.

Hotet: AFF är inte enbart ett fysiskt ganska vekt lag. AFF är dessutom ett mentalt ganska vekt lag.

Så går det: 1-1 – efter ett drama. Till negativt kval.

LANDSKRONA

Möter: Sundsvall borta.

Läget: Snudd på hopplöst. Det är inte ens säkert att en skrälltrea på Norrporten räcker för att slippa direktnedflyttning.

Talar för: Att allt talar emot.

Talar emot: Det mesta, för att inte säga allt.

Hotet: Giffarnas anfallsduo Eklund-Dibba lämnar väldigt sällan planen mållös.

Så går det: Stryk med ett par, tre mål. Söderettan nästa.

Christopher Grönlund har med jämna mellanrum medarbetat i bloggen under säsongen.

Här är hans drömelva i en 4-3-3-formation:

Målvakt: Anton Cajtoft, Jönköpings Södra

Inledde året som tredjeval, men är nu given som sista utpost. Reaktionssnabb och stabil, trots sin ringa ålder. Dessutom uttagen i U21-landslaget under säsongen.

Högerback: Michael Timisela, Hammarby

Hade ett tufft första år i Hammarby och Superettan och motsvarade inte alls de högt ställda förväntningarna som finns på en spelare som gjort närmare 100 matcher i holländska Eredivisie. Den här säsongen har ytterbacken varit säkerheten själv bakåt, samtidigt som han ständigt finns som ett alternativ framåt.

Mittback 1: Jon Fjóluson, GIF Sundsvall

Kanske seriens allra främsta mittback och en ytterst modern sådan. En jätte i luften, följsam längs marken och med en magisk vänster till uppspelsfot. Bara 25 år gammal och onekligen ämnad för större uppgifter redan nu.

Mittback 2: Steven Old, Ljungskile

Anlände sent till Bohuslän och hade inledningsvis stora problem med både flås och form. Men i samma veva som han tog en startplats slutade LSK att förlora och har i skrivande stund 23(!) raka matcher utan förlust. Har också varit tungan på vågen i många av de sena avgörandena.

Vänsterback: Dennis Widgren, Östersund

Fick den tuffa uppgiften att ersätta flyktade Rasmus Lindkvist och när konkurrensen hårdnade i och med Tobias Malms entré i klubben såg det mörkt ut för den unge ytterbacken. Hanterade dock situationen med bravur och blev det givna förstavalet i ett väldigt offensivt och spelskickligt Östersund. Fem målgivande passningar imponerar.

Mittfältare 1: Markus Gustafsson, Ljungskile

Ett av många nyförvärv inför säsongen och kanske det allra mest lyckade. Blev lagkapten omgående, vilket vittnar om fina ledaregenskaper och bildade ett ramstarkt innermittfält tillsammans med rutinerade Aleksandar Kitic. Oerhört passningssäker och svår att ta bollen ifrån. Lagets motor.

Mittfältare 2: Johan Persson, Hammarby

Hade en misslyckad sejour i allsvenskan med Öster bakom sig, men i Superettan trivs ”Sheriffen” som fisken i vattnet. Kanske seriens allra främsta bollvinnare och oerhört tuff och jobbig att möta. Har dessutom en rejäl högerslägga som han har hunnit visa upp åtminstone en gång i år. Grovjobbare med stort G.

Mittfältare 3: Kennedy Bakircioglü, Hammarby

Många trodde nog att Kennedy var den som skulle få tuffast att anpassa sig till Nanne Bergstrands tyskinfluerade spelsätt, men faktum är att klubblegendaren är nog den som fått ut mest av sitt spel. Kreatör och målskytt i ett, med ett dödligt tillslag både på liggande boll och i öppet spel. Hela seriens vassaste poängspelare med 15 mål och 7 assists.

Anfallare 1: Jonas Lindberg, Ljungskile

Har fått en skräddarsydd och fri roll under Tor-Arne Fredheims regim och då är ”Myggan” som vassast. Droppar ofta ner och hämtar boll, för att sedan transportera den vidare och hitta finurliga instick bakom backlinjen eller hitta eget avslut. Kanske seriens mest sevärda spelare den här säsongen och så nära en svensk trequartista (släpande anfallare/Totti-roll) man komma.

Anfallare 2: Stefan Silva, Sirius

Lätt att glömma bort att Silva inledde 2013 som division 2-spelare. Sedan dess har det gått fort för den mångsidige stockholmaren. Var egentligen inte förstavalet inför säsongen, men skador gjorde att Silva fick chansen omgående och grep den med bägge händer. Ser inte ut att vara speciellt snabb, men är väldigt smart i tanken och kan göra mål på de flesta sätt. Drömmålens spelare.

Anfallare 3: Ferhad Ayaz, Degerfors

Fart, fart och ännu mer fart. Det går väldigt fort när den unge värmlänningen sätter fart från sin ytterposition. I år har Ayaz också lyckats omvandla sin frejdiga spelstil till konkreta chanser och då har också målen kommit. Tio mål som yttermittfältare är ruskigt bra och lär inte stanna i ”Degen”.

Tränare: Tor-Arne Fredheim, Ljungskile

Att  förfoga över en klubb med seriens kanske minsta budget samt seriens tunnaste trupp och ändå lyckas placera sig bland tre bästa ska nästan inte gå. Att sedan göra det på ett så övertygande sätt som LSK har gjort, där man inte har förlorat sedan den 8 maj (mot Hammarby) och dessutom släppt in minst mål är inget annat än en makalös bedrift. Fredheim har verkligen fått ut maximalt av sina resurser och inte bara trollat med knäna, utan även med händerna, huvudet och sina spelares fötter.

Christopher Grönlund

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan. 

I morgon: så slutar dramat

Det är i det här skedet av säsongen som de stora hjältarna kliver fram.

Ni har några på listan nedan.

Det är dags för näst sista ”Omgångens fyra”.

MÅLVAKT

Tommy Naurin, Sundsvall (3)

Fortsatt lugn och trygg, trots att läget är knivskarpt. Den superstabila insatsen i 1-0-segern borta mot Sirius kryddades med en makalös reflexräddning i upptakten av andra halvlek. ”Tommy Knogjärn” – alltid att lita på.

FÖRSVARSSPELARE

Richard Ekunde, Gais (2)

En härlig karaktärsspelare som alltid ger allt i alla lägen. Stred som ett lejon i mittförsvaret och var stort bidragande till att laget fick en blytung poäng via 0-0 hemma mot då serieledande Hammarby. Inte undra på att han är uppskattad av fansen.

MITTFÄLTARE

Hosam Aiesh, Varberg

Ytterkollegan Karl Söderström gjorde ett hat trick i 6-2-segern mot Värnamo och var strålande, men det 19-åriga sommarlånet från Häcken var faktiskt snäppet bättre. Rapp i fötterna, tekniskt skicklig och stark i kroppen. Ett mål och två assister facit mot IFK.

ANFALLARE

Alhaji Gero, Öster (2)

Het i överkant ibland, tar inte alltid de rätta besluten och kör med en egen hemsnickrad teknik, men oj så viktig det här centermonstret har varit för laget i höst. Två sanslöst viktiga mål i 3-3-matchen borta mot Jönköping innebär att nigerianen nu gjort åtta mål på 14 starter. Inte illa.

TOPP

Sista omgången. Sällan har väl den gamla klyschan ”rysare” lämpat sig bättre. Allt ska avgöras, både i toppen och botten, och i sju av åtta matcher står hur mycket som helst på spel. Snacka om Supersöndag.

FLOPP

Sista omgången. Usch vad fort det har gått och oj vad tomt det kommer att kännas vid 17-rycket på söndag, då allt är över. Har dessutom fått besked att bloggen ska släckas ned efter säsongen, att det inte blir någon fortsättning 2015. Trist är bara förnamnet.

SUPERSÖNDAGEN

Hammarby-J-Södra

Säkert lapp på luckan och galen stämning på Tele 2. Hammarby behöver av allt att döma en seger för att gå upp direkt, och för tränare Bergstrand handlar det i första hand om att få spelarna i rätt mental balans.

J-Södra ruskigt formstarkt, men har numera inget att spela för.

Hammarby har mittbacken Thomas Guldborg-Christensen avstängd. Stefan Batan lär ersätta och så kliver säkert hjälpgumman Jan-Gunnar Solli in som vänsterback.

Tips: 2-0.

Öster-Degerfors

Öster är piskat att vinna för att eventuellt kunna undvika negativt kval. Laget visade prov på fin moral senast då man trots underlägen 0-2 och 2-3 tog med sig en poäng mot Jönköping.

Degerfors har inget att spela för. Laget har dessutom mittbacken Andreas Holmberg avstängd.

Öster utan två minst sagt viktiga pjäser. Både mittbacken Mario Vasilj och lagets bäste spelare Denis Velic är avstängda.

Tips: 2-1.

Assyriska-Gais

AFF i poängbehov för att undvika direktnedflyttning. Gais i poängbehov för att undvika negativt kval. Ett riktigt ångestmöte på Södertälje Arena, alltså. AFF utan hemmaseger, men rimligen rejält boostat efter 2-1-segern i Östersund. Gais superstabilt på sistone, har hållit nollan i två raka matcher.

AFF har Fuad Hyseni, tvåmålsskytt mot ÖFK, avstängd.

Gais tvingas klara sig utan viktige anfallaren Joel Johansson, som gick sönder senast mot Hammarby.

Tips: 1-1.

Ängelholm-Östersund

ÄFF slåss mot allt för tillfället, på söndag i första hand för att slippa negativt kval. Drabbades av ett bakslag i näst senaste omgången, mot Sirius, men har annars visat fin form på sistone.

Östersund tycks ha lagt ned säsongen, har bara tagit en poäng i de fyra senaste matcherna.

ÖFK utan avstängde lagkaptenen Brwa Nouri och duktige vänsterbacken Dennis Widgren.

ÄFF saknar avstängde anfallaren Andreas Karlsson.

Tips: 2-0.

Sundsvall-Landskrona

Giffarna i guldsits, behöver bara en poäng för att säkra promotion till allsvenskan. Har inte imponerat spelmässigt de senaste veckorna, men ändå tagit fyra raka uddamålssegrar. Bois mer eller mindre piskat att ta tre poäng för att eventuellt undvika nedflyttning.

Bois utan mittfältsankaret Andreas Dahl, som är avstängd.

Tips: 2-0.

Värnamo-Sirius

Här står bara äran på spel.

IFK utan avstängde Carlos Gaete Moggia.

Sirius utan defensive playmakern Niklas Thor, som är avstängd.

Tips: 2-2.

Ljungskile-Varberg

Trots att LSK har 23 raka matcher utan förlust och trots att laget här kan nå den magiska 60-poängsgränsen är laget i behov av hjälp från antingen Landskrona eller Jönköping för att det ska bli direktuppflyttning till allsvenskan.

Varberg har inget att spela för.

Bois har yttern Hosam Aiesh avstängd.

Tips: 3-1.

Husqvarna-Syrianska

Syrianska kan behöva poäng för att slippa ett nervkittlande negativt kval. Bröt senast förlustsviten om fem raka matcher när man nådde 1-1 mot topplaget Ljungskile.

Redan klart att Husqvarna går på retur till division 1 södra.

HFF utan avstängde lagkaptenen Johan Karlefjärd.

Tips: 1-2.

Hur viktigt det är att ha ett riktigt vasst anfallspar?

Sundsvall vet.

Pa Dibba-Johan Eklund samarbetade sig fram till en blytung 1-0-seger borta mot Sirius, vilket innebär att Giffarna nu bara är en poäng och drygt 90 minuter från allsvenskt spel 2015.

Här lite synpunkter från mötet på Studenternas:

Matchbetyg   2

Ganska hafsigt och slafsig.

Dessutom oväntat temposvagt och ingen intensitet att tala om.

Sett till lagens prestationer i de senaste omgångarna också en ganska väntat matchbild.

Sirius spelstyrande med ett stundtals ganska massivt bollinnehav. Stal framför allt i första halvlek bollar i fina ytor och kom rättvända i fart mot Giffarnas backlinje. Men gick det inte för långsamt, så saknades den tekniska kvalitén och genombrottskraften.

Hemmalaget i skenbart övertag även efter paus, men då hade Giffarna korrigerat sitt positions- och försvarsspel och släppte egentligen inte till en enda målchans värd namnet.

Sirius ganska spelskickligt, men också lättviktigt. Ska ändå ha en eloge för att man bjöd till under matchens samtliga 93 minuter.

Sundsvall har kastat allt vad finlir heter överbord, och förlitar sig numera helt på försvarsspel, kampmoral och långa bollar upp mot store, starke Johan Eklund och blixtrande snabbe Pa Dibba.

Inget fel med det. Laget har nu fyra raka uddamålssegrar, nått den magiska 60-poängsgränsen och skaffat sig ett utmärkt utgångsläge inför serieepilogen på söndag.

Matchens lirare

Johan Eklund. Det hade känts löjligt att ta nån annan. Eklund slet kopiöst, stångades framgångsrikt med Sirius båda mittbackar, tog sig fram till ett par, tre heta lägen – och avgjorde också matchen med sitt 1-0-mål, givetvis assisterad av vapendragaren Pa Dibba.

Eklund har nu gjort 16 mål och toppar skytteligan.

Tillsammans ligger firma Eklund–Dibba bakom 28 mål.

Seriens bästa anfallsduo?

Tveklöst.

Matchens grej

Superräddningen. Sirius bästa kvitteringschans kom i upptakten av andra halvlek, då Kerim Mrabti (hemmalagets bäste denna kväll) tryckte av ett skott strax utanför straffområdet som touchade en Sundsvallsförsvarare och ändrade riktning.

Men Giffarnas keeper Tommy Naurin lyckades mirakulöst vända i luften och rädda.

Naurin – tryggheten personifierad – och seriens bäste målvakt.

Domare

Team Robert Daradic hade allt under kontroll från avspark till slutsignal.

Stark insats.

Prognos

Sirius har inget att spela för i sista omgången. Möter Värnamo, som också har klarat kontraktet med marginal.

Rimligt utfall: en poäng.

Giffarna gick upp i serieledning och behöver bara en poäng i epilogen hemma mot Landskrona för att säkra en topp-två-placering som innebär allsvenskt spel 2015.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Kvalhoppet är ute för J-Södra.

Kvalspöket har slagit klorna på allvar i Öster.

Så kan man möjligen sammanfatta konsekvensen av kvällens Smålandsderby, som blev en smått vansinnig historia och slutade oavgjort, 3-3.

J-Södra ledde med både 2-0 och 3-2, men Öster fightade sig tillbaka in i matchen och tog till slut en, kan det åtminstone visa sig, grymt viktig poäng.

Fredrik Olsson, Tommy Thelin på straff (mål i nio raka matcher nu!) och inhoppande Ronny Sabo målskyttar för hemmalaget, som vann avslutsstatistiken med 16-10.

Centerbjässen Alhaji Gero tvåmålsskytt och poängräddare för Öster. Mittbacken Mario Vasilj reducerade J-Södras 2-0-ledning.

Öster piskat att vinna sista matchen för att eventuellt undvika kval.

***

Ett superviktigt Skånederby också på agendan.

Misstänker att varken hemmalaget Landskrona eller Ängelholm är helt tillfreds med slutresultatet, 1-1.

Andreas Dahl gav Bois ledningen på straff i 79:e minuten, men inhoppande Michael Baggner kvitterade fem minuter senare.

Bois under nedflyttningsstrecket, har en poäng upp till Assyriska som befinner sig på kvalplats.

ÄFF strax ovanför kvalstrecket, har två poäng tillgodo på Öster, som just nu är på kvalplats.

***

Sista omgången spelas alltså på söndag, enligt följande: Hammarby-J-Södra, Öster-Degerfors, Assyriska-Gais, Ängelholm-Östersund, Sundsvall-Landskrona, Värnamo-Sirius, Ljungskile-Varberg, Husqvarna-Syrianska.

Lite hårdraget är sju av åtta matcher på liv och död.

Bättre blir det inte.