Lätt upphaussat Smålandsderby på agendan.

Då svek lagen kapitalt.

Mötet J-Södra-IFK Värnamo slutade 0-0.

Här lite intryck från matchen på Stadsparksvallen:

Matchbetyg  2

En första halvlek med massor av snedsparkar, ännu fler hopplösa lycka till-bollar och inte en målchans så långt ögat nådde.

Uselt, helt enkelt och utan konkurrens den sämsta halvlek jag sett sen jag startade den här bloggen.

Viss uppryckning efter paus och då framför allt från hemmalagets sida. Med ett bättre och mer precist passningsspel och fler löpningar inom bakom motståndarnas linjer tog J-Södra fram tillräckligt många bra målchanser för att vinna matchen och ta sin första seger för säsongen.

IFK en klar besvikelse sett till vad man presterat tidigare under säsongen. Temposvagt och massor av tekniska misstag.

J-Södra – utan avstängde mittbacken Joakim Karlsson och skadade playmakern Daryl Smylie – möjligen lite på gång, och kan man bara hålla i spelet från andra halvlek ska de nödvändiga trepoängarna snart kunna trilla in.

Matchens lirare

Viktor Rönneklev. J-Södras vänsterbacksveteran är inte det minsta spektakulär, men utnyttjar alltid sina egenskaper på bästa sätt. Ganska snabb, god speluppfattning, defensivt stabil och passningssäker.

Den ende av planens utespelare som inte behövde skämskudde efter första halvlek.

Matchens grej

Björn Åkessons räddning i slutminuterna. Värnamo-keepern är både snabb och reflexsnabb och kom ned blixtsnabbt vid stolproten på inhoppande Jonathan Drotts välplacerade avslut.

Där räddade Åkesson – IFK:s för dagen klart bäste spelare – både förlustnollan och en poäng.

Domaren

Team Robert Daradic får med beröm godkänt i ett ganska hetsigt derby. Möjligen kunde man ha tagit upp det röda när Värnamos mittback Juan Robledo för andra gången i matchen sänkte J-Södra-kaptenen Tommy Thelin med en ful armbåge.

Frågan

Varför bytte J-Södras nya tränarteam Jimmy Thelin–Christer Persson ut Ronny Sabo med 20 minuter kvar att spela? Kantmittfältaren, inför säsongen hämtad från IS Halmia, låg bakom det mesta och bästa i anfallsväg i andra halvlek.

Märkligt.

Prognos

Intressanta uppgifter framöver för J-Södra. Först ett obesegrat Ljungskile på bortaplan, sen ett likaledes obesegrat Husqvarna i ett minst sagt prestigeladdat derby.

Rimligt utfall: tre poäng. Det grundar jag främst på att J-Södra vill visa vem som är storebror i regionen.

Minst lika intressant för Värnamo de närmaste veckorna, eller vad sägs om ett nytt derby, den här gången mot Öster hemma på Finnvedsvallen. Därefter seriefavoriten Hammarby i Tele2 Arena.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

I morgon: Omgångens fyra.

I allsvenskan vräker storebror Moestafa in mål för Häcken.

Nu vet Hammarby vem lillebror El Kabir är.

Othman, 22, såg med sitt sena 2-1-mål till att Ängelholm fick med sig alla tre poängen från Tele2 Arena.

Här lite intryck från matchen:

Matchbetyg   3

Lätt krampaktigt, inte särskilt välspelat, men spänning och dramatik in i det sista.

Matchbilden den väntade. Hammarby spelstyrande, men med stora problem att få Ängelholms spelarbuss, mestadels parkerad strax utanför eget straffområde, på vingel.

Första halvleken direkt bedrövlig från hemmalaget. Passningar på stillastående, felvända spelare och osynkat mellan passningsleverantör och passningsmottagare innebar noll flyt i spelet.

Ängelholm låg rätt i sina positioner, ställde också om framgångsrikt vid ett par tillfällen och kunde däremellan i lugn och ro vila med boll.

Lite bättre fart i andra halvlek, då Hammarby framför allt tog sig fram via kanterna och kom till inspel och inlägg. Men riktigt farligt blev det ändå aldrig.

I stället kunde Ängelholm ta ledningen (se nedan).

I Hammarbys jakt på kvittering valde tränaren Nanne Bergstrand att byta in såväl Erik Israelsson som Marko Mihajlovic, men i stället för att pumpa in långbollar mot de nickstarka spelarna fortsatte hemmalaget att rulla runt bollen till synes utan mål och mening.

Till slut lyckades man ändå kvittera på en av sina många hörnor. Men glädjen blev kortvarig, eller för att vara hyfsat exakt: 30 sekunder lång.

Sammantaget gjorde Hammarby en blek insats. Att man saknade båda sina ”nior”, Andreas Haddad och Pablo Piñones-Arce, kan möjligen ursäkta det torftiga spelet, men nog ska man kunna begära mer än såhär.

Ängelholm gjorde en taktiskt helt perfekt match. Avvek aldrig från matchplanen, jobbade oförtrutet vidare trots att man långa stunder fick jaga boll och hade dessutom ork och kraft att förvalta de få möjligheter man fick.

Imponerande.

Matchens lirare

Junes Barny. Hade den otacksamma uppgiften att ligga som ensam spets i ett ÄFF som nästan konstant sattes under tryck. Löste sin uppgift briljant. Jobbade stenhårt, klarade rollen som target, löpte också föredömligt i djupled när tillfälle gavs och bjöd på ett par, tre tekniska glansnummer som stank klass.

Tveklöst planens skickligaste spelare.

Märkligt att han är kvar i serien, men vi som tittar kan bara tacka och ta emot.

Matchens huvudfigur

Hammarbys mittback Daniel Theorin. Först håller han sig framme på en hörna och trycker in den efterlängtade kvitteringsbollen för 1-1. I momentet senare är han sirapsseg och får inte undan bollen. I stället slår han den rakt på Othman El Kabir, som bjuds raka spåret mot Hammarbys mål. Ensam med Johannes Hopf gör lillebror El Kabir inget misstag utan spikar slutresultatet.

Matchens grej

Ängelholms ledningsmål. En frisparkspärla från sisådär 28 meter signerad innermittfältaren Sebastian Carlsén. Hur snyggt som helst.

Domare

Team Ahlsén tog något eller ett par kort för mycket, men stod ändå hyfsat pall för trycket. Godkänt, absolut.

Prognos

Hammarby är nere på jorden igen efter två raka segrar och 6-0 i målskillnad. Närmast väntar ett tufft bortamöte med en annan seriefavorit, Sundsvall. Därefter hemmamatch mot IFK Värnamo, som har överraskat positivt i serieupptakten.

Rimligt utfall: fyra poäng.

Ängelholm har rest sig strålande efter premiärsmällen mot Öster (1-4) och har nu två raka segrar. För Joakim Perssons gula armé väntar närmast två hemmamatcher på Olympia. Först Assyriska, sen Degerfors.

Rimligt utfall: full pott.

***

Sirius ett nytt Örgryte?

Man kan ju förledas tro det efter Uppsala-lagets andra raka torsk på hemmaplan, 2-3 mot Varberg.

Men, nej, jag tror ändå inte det.

Sirius känns stabilare än Öis och min känsla är att Kim Bergstrands manskap rätt snart bryter den negativa trenden.

Möjligen extra bittert för alla Hammarby-anhängare en kväll som denna att både Sinan Ayranci och Robin Tranberg gjorde mål för Bois…

… som efter tre omgångar parkerar på allsvensk plats – placeringen bakom…Husqvarna.

Jisses, vad är det som händer i den här serien?

Inte ett mål på tre matcher.

Östers anfallstrio är iskall i serieupptakten.

I dag kom en ny hemmaförlust för ex-allsvenskarna. 0-2 i tippade toppmötet med Gif Sundsvall.

Här lite synpunkter från mötet på Myresjöhus Arena:

Matchbetyg   3

En fyra för första halvlek, en tvåa för den andra.

Livfull, fartfylld inledning med böljande spel och målchanser för båda lagen. Öster hade många fina anfallsintentioner, men antingen var kvalitén i den sista avgörande passningen för dålig eller så var avsluten för tama.

Sundsvall försvarade sig skickligt och ställde om så fort tillfälle gavs. På en av dessa omställningar slank kantmittfältaren Daniel Sliper igenom och gjorde 1-0.

Klart sämre kvalité i andra halvlek. Öster vid bollen mest hela tiden, men rullade runt in absurdum. Sundsvall låg rätt i sina försvarspositioner och hade inga som helst problem med att freda sitt mål.

När Giffarna så gjorde 2-0 (Adam Chennoufi efter långt Simon Helg-inkast) pös luften ur hemmalaget.

Öster har nu förlorat två raka hemmamatcher. Serien är förvisso ung, men frågan är om smålänningarna verkligen har råd med det i strävan att göra sejouren i superettan ettårig. Försvarsspelet är inte hundraprocentigt och i anfallsspelet saknar man både tyngd, kraft och beslutsamhet.

Gif Sundsvall får inte passningsspelet att stämma och anfallen blir därför för korta. Försvarsspelet däremot klockrent med härlig disciplin och offervilja och imponerande många bortblockade skott.

Matchens lirare

Dennis Olsson. Giffarnas unge vänsterback växer i spelstyrka hela tiden. Tog bort Zlojutro fullständigt och bidrog även framåt med löpningar och fina inspel och inlägg. Dessutom ett vapen i samband med offensiva fasta med sin känsliga vänsterfot.

Matchens grej

Kommunikationsmissen vid 0-1-målet. Keepern Oscar Berglund hamnade på halvdistans, vänsterbacken Pa Konate stötte bollen förbi honom och mellan slank Sliper som enkelt kunde rulla in det så viktiga ledningsmålet i det tillspillogivna målet.

Olyckligt för Öster, absolut, men det är tavlor man inte får måla ens på den här nivån.

Duellen

Oscar Berglund och Tommy Naurin fightades om målvaktströjan i Sundsvall i fjol. Nu vaktade de varsitt mål och om Berglund var delaktig i första målet och fladdrig vid inläggssituationer var Naurin säkerheten själv, även om han inte ställdes på alltför avancerade prov.

Klar seger för Naurin, alltså.

Domaren

Team Melin missade nån offside och missbedömde nån frisparkssituation men var på det stora hela helt okej.

Prognos

Tufft även fortsättningsvis för ett Öster som nu är under rejäl press. Först Peter ”Kuno” Johansson-tränade IFK Värnamo borta i ett prestigeladdat derby, sen Ljungskile hemma på Myresjöhus Arena, där laget hittills kammat noll.

Rimligt utfall: fyra poäng – trots allt.

Sannerligen inte mycket enklare för Giffarna. Först Hammarby hemma, sen Assyriska borta.

Rimligt utfall: två poäng.

***

Fotbollen är inte alltid logisk.

Fråga Assyriska, som vet.

I 65 minuter spelade de ut Degerfors fullständigt och ledde också med 2-0 efter mål av Hezha Agai och Fredrik Holster.

Men på fem minuter lyckades värmlänningarna både reducera (Peter Samuelsson) och spika slutresultatet till 2-2 (Tobias Solberg).

Blytungt för AFF, som hade andra raka trepoängaren inom räckhåll. Desto skönare för Degerfors, som åtminstone fick halv revansch för stjärnsmällen mot Hammarby.

***

Gais och Ljungskile är alltjämt obesegrat efter tre omgångar.

Då förstår alla att det blev oavgjort i lagens möte på Ullevi.

Bakom siffrorna 2-2 döljer sig en hel del dramatik.

LSK chockstartade med ett tidigt ledningsmål (Ken Sema), men Gais vände på kuttingen – innan LSK snöt med sig en poäng via ett sent kvitteringsmål genom inhoppande Korab Makraqi.

Notabelt i övrigt från matchen: skyttekungen Joel Johansson gick ut skadad. Då fick en annan skyttekung, Gabriel Altemark-Vanneryr, göra debut för Gais.

Men inte ens det hjälpte grönsvart till tre poäng denna eftermiddag.

Miljonskuld, spelarflykt, sent tränaravhopp – och två tunga förluster i upptakten.

Hur mår ex-allsvenska Syrianska, egentligen?

Inte så pjåkigt ändå. I kväll togs första segern via 3-2 borta mot Landskrona Bois.

Här lite synpunkter från mötet på Landskrona IP:

Matchbetyg   2

Hyfsat passningsspel och understundom individuell teknisk briljans – men det berodde nog mest på att tempot inte var särskilt högt uppskruvat.

En hel del målchanser och fem mål – men det berodde nog lika mycket på individuella misstag och dålig försvarsorganisation.

Syrianska – som kom till match med endast tre avbytare – ska hyllas för att man visade prov på karaktär och stort hjärta.

Landskrona ska å sin sida hedras för att man aldrig gav upp. Mittbacken (i andra halvlek) Martin Rudolfsson var nära att göra 3-3 på stopptid, men Syrianskas keeper Magnus Berglöf fanns på plats vid ena stolpen och räddade.

Men det måste ändå fastslås: trots att serien är i sin linda luktade det faktiskt division 1 om båda lagen.

Måhända sorgligt men icke desto mindre sant.

Matchens lirare

Gabriel Somi. Inte jätteinvolverad i spelet, men Syrianskas vingspelare till vänster var hela tiden ett hot mot Bois-försvaret med sin speed och sina fina inspel och inlägg. Låg bakom utvisningen på Sarr – och segermålet som ombesörjdes av nye Grubjesic.

Matchens grej

Syrianskas segermål. Stenhårt inlägg från Somi som Grubjesic mycket snyggt tajmade och nickade in från straffpunkten. Serbens andra mål för kvällen. Han är en av tre, fyra spelare som panikvärvades för att SFC över huvud taget skulle få ihop fullt lag.

Domaren

Team Nermin Cisic skötte sig alldeles förträffligt. Mot det röda kortet på Sarr finns inget att invända. Vårdslöst spel av grövsta sort.

Prognos

Syrianska har sju spelare på skadelistan – och det är inte vilka som helst. Eller vad sägs om Lolo Chanko, Dinko Felic och Sharbel Touma (väntar på operationstid för sitt knä)? Ingen av dem förväntas kunna spela inom den närmsta månaden.

För SFC väntar närmast två hemmamatcher. Först Östersund, sen J-Södra.

Rimligt utfall: tre, kanske fyra poäng. Segern mot Bois bör ha gett en rejäl boost.

Landskrona saknade också skadade och sjuka spelare, och nu börjar goda råd bli dyra. Två bortamatcher närmast på programmet. Först Varberg, sen Degerfors.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

Vilka spelare glänste, vilket lag imponerade, vilket lag vek ned sig och vad har vi att se fram emot?

Frågor, frågor, frågor.

Svaren ges här.

Det är dags för ”Omgångens fyra” – och lite annat.

MÅLVAKT

Zoran Akovic, Husqvarna

Gjorde tre, fyra blixtrande närstridsparader och såg nästan på egen hand till att HFF landade tre poäng i nykomlingsmötet med Sirius. Man kan lugnt säga att den 27-årige montenegrinen gjort avtryck i serieupptakten.

FÖRSVARSSPELARE

Juan Robledo, Värnamo

”Vi har blivit bättre i de båda straffområdena”, sa IFK-tränaren Peter ”Kuno” Johansson efter 3-1-segern i Östersund. Det kan han främst tacka Robledo för. Mittbacksbjässen var kung i luften och gjorde två mål mot ÖFK

MITTFÄLTARE

Alex Nilsson, Assyriska

Bröt benet på tre ställen under försäsongslägret i Turkiet 2013 och fick hela fjolårssäsongen spolierad. Nu tillbaka snabbare, löpvilligare och löpstarkare än nånsin tidigare. AFF:s egen ”Fox in the box”. Blir superspännande att följa.

ANFALLARE

Pablo Piñones-Arce, Hammarby

Stressigt och nervigt inför nästan 30 000 på läktarplats? Inte det minsta. PPA levererade direkt och gav sitt lag den nödvändiga skjutsen mot en till slut solklar 5-0-seger. Allra vassast var ändå ribbskottet med vänstern. Värt ett bättre öde, som man sa förr.

TOPP

Assyriska

Tungt nederlagstippat i bortamötet med Öster, men visade vad karaktär, disciplin och offervilja betyder i skarpt läge på främmande mark. Får Azrudin Valentic bara ha sina spelare hela och friska blir AFF att räkna med på allvar.

FLOPP

Sundsvall

Får ingen fart i passningsspelet, fixar inte att utnyttja sina kanter och förmår inte få centermonstret Johan Eklund involverad i spelet. Nu måste tränarduon Franzén-Cedergren styra upp det här, annars kan det bli oroligt värre framöver.

Tre godbitar i omgång 3:

Söndag

Gais-Ljungskile

Lite av en vägvisarmatch. Är säsongens upplaga av Gais på riktigt? Är LSK ett lag för den absoluta toppstriden? Svar ges på Ullevi. Tung match-i-matchen mellan de potentiella skyttekungarna Hannes Stiller och Joel Johansson.

Luktar uddamålsseger för hemmalaget.

Söndag

Öster-Sundsvall

Två tippade topplag som underpresterade rejält i senaste omgången. Frågan nu är vilket lag som har repat sig bäst. Öster måste få i gång målproduktionen hos sina forwards och Giffarna måste ha i gång sin targetforward Johan Eklund.

Går på krysset här.

Måndag

Hammarby-Ängelholm

Lapp på luckan igen är väl för mycket att begära, men räkna med ny publikfest i Tele2. Hammarby imponerade stundtals stort i premiären. ÄFF är lurigt oberäkneligt och fick naturligtvis rejäl boost efter att ha vänt underläge till seger borta mot J-Södra.

3-1, kanske.

Sirius mer än årslånga svit av förlustfria tävlingsmatcher är bruten.

Detta efter att Husqvarna vunnit nykomlingsmötet med 2-1.

Här lite synpunkter från drabbningen på Studenternas:

Matchbetyg  3

Stressigt, oroligt, premiärnervigt i första halvlek. Många bortslagna passningar och inte mycket till struktur.

Sirius styrde spelet, men var omständligt och obeslutsamt i sista tredjedelen. Tog ändå fram en bra målchans (Thor) i samband med en av sina sex hörnor.

Husqvarna backade hem, försvarade sig väl och satsade på snabba omställningar, men misslyckades oftast med den sista, avgörande passningen.

Klart bättre fart i andra halvlek, säkert mycket beroende på att Husqvarna tog ledningen i upptakten (Philip Bernholtz efter Dragan Kapcevics utsökta förarbete).

Sirius kvitterade ganska omgående (Kerim Mrabti) och iscensatte sedan ett våldsamt tryck mot motståndarmålet.

Mitt i tokpressen – och efter att ha överlevt fyra, fem hundraprocentiga målchanser – stack HFF upp i ett sporadiskt anfall och, skulle det visa sig, avgjorde matchen.

Som du förstår inte särskilt logiskt, fast å andra sidan: vad är logiskt i den här sporten?

Matchens lirare

Zoran Akovic. Husqvarnas keeper gjorde en handfull superduperparader, var stabil i övrigt och blev helt klart tungan på vågen.

Matchens grej

HFF:s 2-1-mål. Rutinerade Tobias Nilsson måttade ett inlägg från högerkanten som Philip Bernholtz mötte på volley. Bollen satt klockrent invid ena stolpen. Kantmittfältare Bernholz andra för kvällen och därmed får han slåss med Akovic om epitetet matchens lirare.

Premiärpuls

Riktigt bra drag på gamla klassiska ”Studan” – och fattas bara annat. Det har inte spelats elitfotboll i Uppsala sen 2009, så det är klart att publiken var taggad. Drygt 3 500 är en aktningsvärd siffra.

Domaren

Team Robert Daradic hade inga större problem i en hyfsat lättdömd match. Bra.

Prognos

Ska bli intressant att se hur Sirius reagerar på denna förlust, som alltså var den första i tävlingsmatcher sedan 4 april i fjol.

Sirius två kommande motståndare: Varberg hemma och Degerfors borta.

Rimligt utfall: tre poäng – minst.

För Husqvarna väntar närmast Östersund borta och Gais hemma.

Rimligt utfall här: tre poäng. ÖFK är skadedrabbat och formsvagt. Gais, däremot, blir en betydligt svårare uppgift.

I morgon: Omgångens fyra. Missa inte.

Lätt vilse i upptakten.

Sen hittade Hammarby in på rätt väg, växlade upp och tryckte plattan i botten.

5-0 i hemmapremiären mot fjolårets tabellfyra Degerfors var ett styrkebesked som heter duga.

Här lite synpunkter från mötet på ett knökfullt Tele2 Arena:

Matchbetyg   5

Äh, finns ingen anledning att vara grinig en kväll som denna. Därför maxbetyg.

Grym inramning med läcker läktarsång och stundtals riktigt njutbart spel.

Degerfors bäst i upptakten men ju längre första halvlek led desto mer tog Hammarby över.

Och de två målen som föll innan pausvilan var båda sällsynt läckra. Två blixtrande anfallskombinationer från högerkanten utmynnade i två kliniska avslut från potentielle skyttekungen Pablo Piñones-Arce.

I slutskedet av halvleken erbjöds Degerfors en möjlighet att ta sig in i matchen, men Marcus Astvald brände det upplagda läget.

Värmlänningarna, med vindsnabba och företagsamma kantmittfältarna Ferhad Ayaz och Astvald, inledde starkt även i andra halvlek, men när Lars Fuhre prickade in 3-0 dog matchen.

Resten blev en formalitet. När Degerfors helt vek ned korten spelade Hammarby ut för fullt och faktum är att segersiffrorna kunde ha blivit ännu större.

Matchens lirare

Jan Gunnar Solli. Förvisso många om budet, som Torsteinbö med sin smartness och sina djupledslöpningar, som Piñones-Arce med sina två mål och sin ruskiga vänsterslägga som rammade ribban, som Johan Persson med sitt lugn och sitt uppoffrande slit, men jag fastnar alltså för Solli, som i superskarpt läge visade varför han har spelat 40 landskamper för Norge och gjort ett flertal Champions League-matcher för Rosenborg. Positionssäker, lugn och trygg med bollen och med ett flertal läckra passningar som gång efter annan försatte motståndarförsvaret på det hala.

Matchens grej

Finns att välja på här också, men jag fastnar ändå för inhoppande Amadayia Rennies överhoppning i samband med 3-0-målet. Sinnesnärvaro i öm förening med smartness.

Premiärpuls

Som väntat skyhög. Det är faktiskt inte mycket som slår en knökfull Tele 2 Arena när Hammarby spelar premiär. Vilket makalöst gung!

Ändå måste man bara fråga sig:

Varför detta kopiösa supande?

Varför denna enorma drängfylla?

För mig är det helt obegripligt att folk konsumerar alkohol i samband med idrottsevenemang; det förtar ju hela upplevelsen.

Domaren

Ett par skönhetsfläckar, nåt kort för mycket, men på det hela taget höll Team Lars Olsson huvudet kallt i hettan. Starkt jobbat.

Prognos

Närmast väntar ny hemmamatch för Hammarby, mot Ängelholm. Lagen möttes i Svenska cupen under försäsongen. Det mötet slutade 0-0 trots ett massivt spelövertag för Hammarby. Sen toppkonkurrenten Sundsvall på bortaplan 30 april.

Rimligt utfall i dessa båda matcher: fyra poäng.

Degerfors möter närmast ett form- och hemmastarkt Assyriska på bortaplan och därefter topptippade nykomlingen Sirius hemma på Stora Valla.

Två vidöppna matcher.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Riktigt starkt av Ängelholm att vända på kuttingen under slutminuterna och via 3-2 ta tre poäng på Stadsparksvallen.

Monday Samuel kvitterade i 88:e och Muamet Asanovski gjorde 3-2 på stopptid.

Blytungt för J-Södra, som brände straff för 1-1 i premiären mot Sundsvall. De här ödesdigra poängtappen kan stå smålänningarna dyrt i slutskedet av serien.

***

Ljungskile tappade sex försvarsspelare under vintern och våren.

Ändå har man lyckats hålla nollan i de två inledande matcherna.

Först 1-0 i premiären mot Östersund och i dag 0-0 borta mot Landskrona.

Det finns anledning att misstänka att tränaren Tor-Arne Fredheim vaknar med ett leende på läpparna i morgon.

Att Hammarby har spelarmaterial för att vinna serien, eller åtminstone komma topp-två råder det inget tvivel om.

Men hur är det med skallarna? Med kropparna? Med en plan B?

Svar ges med start i kväll.

Det är måhända lite sexigare att skriva om spelare, spelfilosofi och spelsystem, men i Hammarbys fall är det där underordnat något helt annat om drömmen om allsvenskan äntligen ska kunna bli verklighet.

Så, vad är det?

Well, vi tar det i tur och ordning, och först ut är:

Den mentala kapaciteten. Skallen hos respektive spelare.

Hammarby spelar 30 seriefinaler varje säsong, varken mer eller mindre. Hammarby är utan tillstymmelse till konkurrens poplaget i serien, publikmagneten och mjölkkossan som alla andra lag helst av allt vi slå. Så har det varit sen Hammarby dråsade ned ett steg i seriepyramiden och så kommer det att vara till den dag Hammarby klättrar upp igen.

Hammarby är också laget med i särklass flest supportrar, ofta högljudda, ofta inflytelserika, ibland med en kravbild som inte alltid överensstämmer med klubbens, nästan alltid stöttande men emellanåt, när tålamodet prövas till en viss gräns, skoningslösa mot sina hjältar.

För spelarna i Hammarby handlar det om att förstå det och lära sig handskas med det. Tidigare upplagor har inte klarat av det. Återstår att se om årets gör det.

Hammarby har inför denna säsong engagerat en mental coach, Anders Friberg, som tidigare har jobbat tillsammans med Nanne Bergstrand i Kalmar FF. Hammarby har också scoutat och värvat ett flertal karaktärsspelare som man hoppas och tror ska kunna hålla huvudet kallt och leda gruppen i rätt riktning när det börjar blåsa. För det gör det. Förr eller senare.

Johan Persson är en sådan karaktärsspelare. Persson kallas för ”Sheriffen” och visade direkt i premiären mot Assyriska att han verkligen är något att hålla i hand när det blixtrar och dundrar. Persson är majestätisk på planen, han syns och hörs och skjuter likt en Effenberg, en Roy Keane eller en Vieira ut bröstkorgen för att göra motståndarna uppmärksamma på vem de har att göra med.

Kan Persson, givetvis supportad av andra rävigt rutinerade pjäser som Piñones-Arce, Kennedy och Solli, fortsätta att bana väg för övriga med ett moget och klokt ledarskap, och kan Anders Friberg ställa in spelarnas hjärnor på rätt frekvens…

…ja, då är mycket vunnet, men ändå inte allt, vilket för oss in på punkt två:

Spelarnas skadehistorik.

Hammarby har en förhållandevis bred spelartrupp innevarande säsong. Internt hävdar man kanske motsatsen, men i jämförelse med en majoritet av konkurrenterna är det de facto så. Här finns gångbara alternativ på i stort sett samtliga positioner och här finns ett flertal multifunktionella spelare som är bekväma med olika sorters arbetsuppgifter.

Men här finns också spelare med en oroväckande skadehistorik.

Framför allt gäller det offensiva spelare som ska bättra på målskörden väsentligt jämfört med i fjol.

Kennedy Bakircioglu, ikonen som förmodligen är Nanne Bergstrands förstaval som tia, missade delar av försäsongen, har fått denna försäsong delvis spolierad och tvingades se premiären mot Assyriska från läktaren.

Pablo Piñones-Arce, helt säkert Bergstrands förstaval som nia, missade också delar av fjolårssäsongen och tvingades även han att se premiären från läktaren.

Andreas Haddad, Bergstrands andraval som nia och en spelare med kvalitéer som annars saknas i truppen, Stefan Batan, frisk och fräsch seriens bästa vänsterback, och Erik Israelsson, en klassmittfältare som är ett sylvasst vapen i samband med offensiva fasta situationer, är andra spelare som Bergstrand dessvärre inte kan räkna med kommer till jobbet varje dag.

Frågan är hur mycket Bergstrand kan använda de här spelarna. Förmår de hålla sig någorlunda hela? Kan de medverka i, låt oss säga 18-20 matcher. I så fall är är väldigt mycket vunnet…

…men ändå inte riktigt allt, och då kommer vi till den tredje och sista punkten:

Finns det något alternativ när spelet går i baklås? En plan B?

Jag har sett Hammarby live i ett flertal träningsmatcher under försäsongen, och måste säga att jag är en smula förvånad över valet av motståndare. Hammarby har frekvent mött lag som har utmanat på lika villkor, som har bjudit upp, som spelat på spelets alla strängar.

Så kommer det definitivt inte att bli i seriespelet. Där får Hammarby i stället räkna med att ett flertal motståndare parkerar spelarbussen och satsar på att göra mål via omställningar eller fasta situationer.

Hammarby fick känna på det där frekvent under fjolårssäsongen, och lyckades då bara i enstaka matcher rulla ut motståndaren, skapa målchanser och göra mål.

Är Nanne Bergstrands elva mer bekväm, bättre lämpad för att bedriva ett effektivt och vägvinnande possesion-spel?

Besvaras den frågan med ett ”ja”, samtidigt som spelarna pallar för pressen och håller sig skadefria…

… ja, då, men först då, är tillräckligt vunnet.

En gammal skyttekung är tillbaka.

Joel Johansson blev matchvinnare när Gais hemmabesegrade Gif Sundsvall med 1-0.

Här lite synpunkter från det tippade toppmötet på Ullevi:

Matchbetyg   3

4-4 och 3-3 i två tokmöten lagen emellan förra säsongen.

Mer normalt nu.

Hyfsad intensitet, skapligt tempo, en del fina individuella prestationer, men också en mängd ganska enkla tekniska misstag.

Gais aggressivt i sitt försvarsspel över hela planen, gick rakare mot mål, skapade lite fler målchanser och vann fullt välförtjänt. Blir intressant att följa ”Makrillarna” denna säsong. Laget känns mer homogent jämfört med i fjol och blir naturligtvis ännu mycket spetsigare när Gabriel Altemark-Vanneryr (16 mål för Varberg förra säsongen) är tillbaka efter skada.

Giffarna stod inte alls att känna igen. Det vanligtvis så fina passningsspelet var som bortblåst, och kantspelet, som också är ett av lagets signum, såg vi knappt röken av. Dessutom var centerbjässen Johan Eklund, lagets bäste målskytt i fjol med 16 fullträffar, alldeles för lite involverad i spelet.

Här har Sundsvalls tränarteam Franzén-Cedergren ett dilemma. Man vill utveckla passningsspelet, men det är när man spelar rakare och lyfter lite längre som Eklund bättre kommer till sin rätt.

Matchens lirare

Andreas Drugge. Gais egen Steven Gerrard är inte det rappaste som skådats och blandar och ger rätt rejält mellan varven, men har ju en överlägsen speluppfattning och stöt på bollen. Kul att se att samarbetet med Joel Johansson är intakt sedan förra säsongen.

Matchens grej

Målet, naturligtvis. Linus Tornblad och Åtvidaberg-förvärvet Petrit Zhubi kombinerade sig fint fram på högerkanten och fick till ett inspel som Joel Johansson förvaltade på bästa sätt. Johansson bröt in framför sin bevakning och brunkade in bollen i en härlig viljeinsats.

Skoj för ”JJ” som fick fjolårshösten och försäsongen spolierad på grund av en axelskada, och som gjorde come back så sent som förra helgen, i premiären mot Värnamo.

Premiärpuls

Gais-supportrarna vill gärna höra att de är många och hängivna, men då är ju drygt 4 000 i en premiär en rätt futtig publiksiffra. De som trots allt var där bjöd på ett häftigt tifo och skön stämning.

Domare

Team Jim Pettersson gjorde en prickfri insats. Mycket bra.

Prognos

Lugnare framöver för Giffarna? Glöm det. Först väntar Öster borta och sen Hammarby hemma i vad som måste betecknas som sexpoängsmatcher med stor betydelse för utgången av den toppstrid som per automatik kommer att uppstå i höst.

Ska vi gissa att tränarduon Franzén-Cedergren sätter upp fyra poäng som mål i dessa båda drabbningar?

Inte riktigt lika knöligt för Gais, men heller ingen autostrada fram till full pott. Först ett svårspelat och svårslaget Ljungskile på Ullevi, sen en topptaggad nykomling, Husqvarna, på Vapenvallen.

Fyra poäng låter som en rimlig utdelning för ”Makrillarna” i dessa båda matcher.

Stryk mot Assyriska i hemmapremiären, 1-2.

Vad säger man?

Välkomna tillbaka till superettan, Öster.

Matchbetyg   3

Tam, ganska intetsägande första halvlek, där lagen inledningsvis mest kände på varandra likt två tungviktsboxare. Successivt tog Öster kommandot, men egentligen utan att skapa något av vikt och värde.

Assyriska försvarade sig disciplinerat, stal boll i känsliga ytor – och tog också ledningen. Christopher Brandeborn spelade ut bollen på kanten till Admir Aganovic, som lämpligt nog avvaktade med inspelet tills Brandeborn hade hunnit löpa in i målområdet. Resten var rena barnleken.

Bättre intensitet i andra halvlek, men fortfarande samma matchbild. Öster vid bollen mest hela tiden, men konstrade till det i passningsspelet och kom aldrig till några riktigt farliga målchanser.

I stället kunde Assyriska punktera tillställningen med ett sagolikt vackert 2-0-mål, som jag redogör för lite längre ned i texten.

Viss dramatik på slutet då Öster-kaptenen Denis Velic reducerade, men AFF:s seger var ändå aldrig i farozonen.

Öster obeslutsamt, ofokuserat, omständligt och fjärran från prestationen i premiären mot Ängelholm.

AFF disciplinerat, kampglatt och ytterst offervilligt. Följde matchplanen till punkt och pricka – och vann fullt välförtjänt.

Matchens lirare

Alexander Nilsson. Oerhört snabb, löpstark och löpvillig mittfältare som bidrog stort i båda riktningarna. Fantastiskt kul att han är tillbaka. Nilsson bröt benet på tre ställen när AFF var på försäsongsläger i Turkiet i fjol.

Matchens grej

Assyriskas 2-0-mål. Christopher Brandeborn – fortsatt glödhet här i serieupptakten – slog en fantastisk millimeterpassning i djupled till Levon Pachajyan som i sin tur glidtacklade fram bollen till Admir Aganovic som inte gärna kunde missa det upplagda läget.

Premiärpuls

Hemmaklacken höll i gång konstant och skapade en skön atmosfär, men publiksiffran på Myresjöhus Arena är ändå inte mycket att skryta med: 2 774. Det är möjligt att stans hockeylag, som spelade en halvviktig match, fick några att stanna hemma, vad vet jag.

Domaren

Team Dragan Branjac visade prov på fin spelförståelse när de avvaktade vid frisparkssituationer och i stället lät det förfördelade laget fortsätta spela. Nio gula kort är möjligen något för mycket, men sammantaget en stabil insats.

Prognos

Smålurigt framöver för Öster. Först tippade toppkonkurrenten Gif Sundsvall hemma. Giffarna var seriens bästa bortalag förra säsongen och trivdes alldeles ypperligt även på naturgräs. Sen Peter ”Kuno” Johansson-tränade IFK Värnamo borta i ett prestigefyllt Smålandsderby. Skulle tippa att tränaren Roberth Björknesjö är hyfsat nöjd med fyra poäng i dessa båda matcher.

Tufft även för Assyriska, som först möter ett oberäkneligt Degerfors hemma. Sen väntar ett Olympia-möte med Ängelholm, ett annat lag som pendlar ganska friskt i prestation. Tre poäng i de båda mötena måste betraktas som ett godkänt facit för AFF.