De flänger och far, våra reportrar. Kramfors, Göteborg, Uppsala, Örnsköldsvik, Landskrona, Helsingborg, Linköping, Malmö, Falun, Bygdsiljan, Trosa, Varberg, Visby… vi har fullt upp med att minnas var vi varit.

Ibland tar vi bussen. Oftast tåg – eller fotografens bil. Men det blir en hel del flygande också.

När jag ringde Reporter-Martin när de landat i Halmstad var han lite bekymrad.

– Det känns inte så bra det här, sa han.

Då tänker man genast redaktionellt. Att hjälten vi ska intervjua ställt in, att Martin blivit sjuk eller att historien inte stämmer. Allt kan hända i hjältevärlden – ska berätta mer om detta en annan gång.

Men nu handlade det om själva flygplanet; ett propellerplan av typen… eh… SAAB.

– Vi kom inte iväg i tid eftersom planet behövde ladda batterierna, berättar Martin från ett regnigt Halmstad.

– Det känns… sådär. Går planet verkligen på batterier? undrar Martin.

Som chef ska man vara positiv och peppande.

– Ingen fara. De hinner säkert ladda mer tills ni åker hem igen, tröstar jag.

Fotograf-Björn förklarar att man kan göra flygplan på träslöjden som flyger med hjälp av gummisnoddar. Det känns tryggt att åtminsone han är problemorienterad och försöker hitta lösningar.

På hemvägen skickar Martin en bild från bagagehyllan. En tjock manual över hur planet ska hanteras och flygas.

– Det känns skönt. Ifall batterierna tar slut igen…

Svenska Hjältar-teamet kan man lita på!

Plötsligt händer det bara.

Man märker att det blir ovanligt tyst och lugnt på redaktionen. Reporter-Martin som sitter mitt emot mig brukar annars antingen prata i telefon eller hamra på tangentbordet. Det här med män och tangentbord är för övrigt en intressant studie. Kanske vill de alla vara Jan Guillou och banka in orden ordentligt (Jan vägrar ju dator) eller så är det ett utlopp för dolda aggressioner. Vad vet jag….

I alla fall. Nu var det tyst. Och Fotograf-Björn, som sitter bakom mig, var också försvunnen.

Jag letade. Och letade. Och hittade.

I en liten vrå i en soffhörna bakom vår tekniska redaktion satt de två medarbetarna tätt ihop.

– Mummel-mummel, sa Björn och pekade på datorskärmen framför dem.

– Mmm-hhmm, sa Martin och nickade.

Jag tog en kopp kaffe och satte mig i andra ändan av soffan.

– Vad gör ni? undrade jag.

– Mummel-mummel, sa Björn.

– Mmmm, sa Martin.

Jag gav mig inte.

– Vad GÖR ni?

Två skäggiga ansikten vänder sig förvånat mot mig. Två svarta tröjärmar kliar sig i kalufsen.

– Vi lär oss, säger Björn.

– Att klippa nunnor, säger Martin.

Det är som om ett ljusskimmer sprider sig på redaktionen. Det blir så när två håriga män handskas varligt med två härliga heliga nunnor.

Nöjd lommar jag tillbaka till min plats.

Vad det handlade om? Det får ni se alldeles, alldeles strax…

God måndag, läsare!

Alldeles nyss frågade webbredaktör Anders Burström, som sitter bredvid mig, om vi inte borde skriva ett blogginlägg när Svenska Hjältars Facebook-sida nått över 20 000 ”gillare”.

Det lät ju som en bra idé, tänkte jag, och gick in på Facebook. När jag lämnade redaktionen i fredags var ni drygt 19 800 som gillade oss, när jag gick in på sidan nyss hade siffran rusat i höjden. 20 019 personer gillar oss på Facebook i skrivande stund, vilket så klart känns helt fantastiskt!

Det är (ungefär) lika många som bor i Enköping, 2000 personer fler än alla invånare i Boden och nästan lika många människor som är anställda på Volvo.

Vi är jätteglada för engagemanget, för att ni hör av er, delar artiklarna och ger oss tips på nya hjältar. Svenska Hjältar finns tack vare er – och från oss på redaktionen till er hemma i stugorna, ett stort, stort tack!

Att vara Svenska hjältar-reporter innebär en massa variation. Vissa dagar träffar vi människor som sprungit in i brinnande hus, andra dagar är lite lugnare. Som igår.

Jag och fotograf Björn Lindahl tog bilen ut till Alsike kloster för att träffa syster Marianne och Syster Karin. Sedan slutet av 70-talet har klostret varit ”fristad för flyktingar i nöd”. Mängder av familjer har fått hjälp av systrarna under åren som gått – och systrarna får dagligen ta del av nya – ofta hemska – livshistorier. Det är en fascinerande berättelse systrarna har att bjuda på och det är imponerande hur de, trots hög ålder, fortfarande kämpar – varje dag, året om.

Som ni säkert har märkt jobbar vi på Aftonbladet väldigt (väldigt, väldigt, väldigt) mycket med TV numera. Så även igår. Jag har just tittat igenom Björns rörliga material och vi kan lova er ett vackert filmat inslag framöver. Med både skratt, allvar och förhoppningsvis även en och annan katt.

Tills dess rekommenderar jag, om ni är intresserade, det här programmet från UR som handlar om Alsike kloster. Det är gjort av två goda vänner till undertecknad och fick i alla fall mig att fälla några tårar.

På återhörande!

//Martin Nilsson

Det är inte så ofta man får ”riktiga” brev nu för tiden – men det händer.

Detta damp ned på redaktionen häromdagen:

Aftonbladets projekt Svenska Hjältar handlar om att lyfta fram människors stordåd i vardagen och Prins Daniel kommer i år alltså att närvara vid den stora tv-sända galan i TV 4 i december.

– Det är fantastiskt. Han om någon är väl urexemplet på hur vanliga människor kan bli en superhjälte. Att prins Daniel kommer på själva galan är ett fint bevis på hur viktigt projektet Svenska Hjältar är, säger Liisa Aus, projektchef.

– Sen skulle jag vilja se om han har några hjältemuskler! Han är prins, han har ett gym och han är superhjälte – jag är mycket nyfiken på om han har några schyssta överarmar!