De flänger och far, våra reportrar. Kramfors, Göteborg, Uppsala, Örnsköldsvik, Landskrona, Helsingborg, Linköping, Malmö, Falun, Bygdsiljan, Trosa, Varberg, Visby… vi har fullt upp med att minnas var vi varit.

Ibland tar vi bussen. Oftast tåg – eller fotografens bil. Men det blir en hel del flygande också.

När jag ringde Reporter-Martin när de landat i Halmstad var han lite bekymrad.

– Det känns inte så bra det här, sa han.

Då tänker man genast redaktionellt. Att hjälten vi ska intervjua ställt in, att Martin blivit sjuk eller att historien inte stämmer. Allt kan hända i hjältevärlden – ska berätta mer om detta en annan gång.

Men nu handlade det om själva flygplanet; ett propellerplan av typen… eh… SAAB.

– Vi kom inte iväg i tid eftersom planet behövde ladda batterierna, berättar Martin från ett regnigt Halmstad.

– Det känns… sådär. Går planet verkligen på batterier? undrar Martin.

Som chef ska man vara positiv och peppande.

– Ingen fara. De hinner säkert ladda mer tills ni åker hem igen, tröstar jag.

Fotograf-Björn förklarar att man kan göra flygplan på träslöjden som flyger med hjälp av gummisnoddar. Det känns tryggt att åtminsone han är problemorienterad och försöker hitta lösningar.

På hemvägen skickar Martin en bild från bagagehyllan. En tjock manual över hur planet ska hanteras och flygas.

– Det känns skönt. Ifall batterierna tar slut igen…

Svenska Hjältar-teamet kan man lita på!

Plötsligt händer det bara.

Man märker att det blir ovanligt tyst och lugnt på redaktionen. Reporter-Martin som sitter mitt emot mig brukar annars antingen prata i telefon eller hamra på tangentbordet. Det här med män och tangentbord är för övrigt en intressant studie. Kanske vill de alla vara Jan Guillou och banka in orden ordentligt (Jan vägrar ju dator) eller så är det ett utlopp för dolda aggressioner. Vad vet jag….

I alla fall. Nu var det tyst. Och Fotograf-Björn, som sitter bakom mig, var också försvunnen.

Jag letade. Och letade. Och hittade.

I en liten vrå i en soffhörna bakom vår tekniska redaktion satt de två medarbetarna tätt ihop.

– Mummel-mummel, sa Björn och pekade på datorskärmen framför dem.

– Mmm-hhmm, sa Martin och nickade.

Jag tog en kopp kaffe och satte mig i andra ändan av soffan.

– Vad gör ni? undrade jag.

– Mummel-mummel, sa Björn.

– Mmmm, sa Martin.

Jag gav mig inte.

– Vad GÖR ni?

Två skäggiga ansikten vänder sig förvånat mot mig. Två svarta tröjärmar kliar sig i kalufsen.

– Vi lär oss, säger Björn.

– Att klippa nunnor, säger Martin.

Det är som om ett ljusskimmer sprider sig på redaktionen. Det blir så när två håriga män handskas varligt med två härliga heliga nunnor.

Nöjd lommar jag tillbaka till min plats.

Vad det handlade om? Det får ni se alldeles, alldeles strax…