I går morse checkade familjen Alkurdi ut från Hotel Formule 1 i Malmö, akutboendet sedan tre dagar, för att återigen bussas i väg mot det okända.
– Vi vet inte var vi ska. Vi ska skickas till en ny stad som jag inte vet namnet på, säger Abdul Elah Alkurdi. 

Efter fyra månaders flykt från Syrien, via Libanon, Turkiet och Grekland, landade familjen Alkurdi på Sturups flygplats i måndags kväll.
Aftonbladet var med under deras första dag i Sverige, på Migrationsverket i Malmö.

I den här bloggen ska vi försöka skildra verkligheten för tusentals människor som flytt kriget och hamnat i Sverige. Vi vill berätta om mottagandet och livet efter det, mötena med myndigheter och oss som bor här.
Och granska dem som tjänar pengar på nyanlända som behöver någonstans att bo.
Vi behöver hjälp av er läsare med berättelser och erfarenheter från olika delar av landet.

Vi tar avstamp i familjen Alkurdi, som vi kontinuerligt kommer att återkomma till.

Kördes tvärs över landet
På torsdagsmorgonen får Abdul Elah, 31, frun Dima, 30, sonen Yazeh, 3, och dottern Hala, 2, beskedet att de ska lämnade hotellet. Vid 8.30 forslas de till en uppsamlingsplats där de möts av fler asylsökande, lika ovetandes om vad som ska ske.
Osäker väntan har blivit vardag. Den här gången väntar de tre timmar på en buss. De kliver på, och fordonet styr österut. De åker genom skogar och små samhällen. När det börjar mörkna, efter fyra timmar, har de korsat landet och hamnat på östkusten i Kolboda, en liten by en dryg mil utanför Kalmar.

Bor på semesteranläggning
Drygt hundra flyktingar, familjer och enskilda, huseras sedan en månad tillbaka i Kolbodabaden.
Det är en klassisk semesteranläggning från 1960-talet, nu med vinterstängda simbassänger, tennisbana vid havet, minigolfbanor, fotbollsgolf, klättervägg och ”teambuildingbana” för företagskonferenser.
Fredrik Skott driver stället tillsammans med sin fru.
– Vintertid har vi bara strögäster och tomma lägenheter som står.
När paret Skott hörde att det behövdes platser för nyanlända från Syrien hörde de av sig till Migrationsverket om att lägenheter fanns att hyra.

Protester och donationer
Flera på orten protesterade i höstas. Någon polisanmälde och menade att uthyrningen till Migrationsverket krävde särskilt tillstånd. Oron var stor.
– Det var det gamla vanliga, säger Fredrik, som lade ned en hel del jobb på att informera i bygden, och hade enskilda samtal med de mest kritiska.
Och sedan de asylsökande väl varit på plats har klagomålen tystnat.
– Många från området har samlat ihop och donerat kläder, leksaker, barnvagnar, cyklar. Det är jätteroligt, känns väldigt bra. Vi har bra respons och stöttning även från kommunen.

Glada komma därifrån
Enligt Fredrik Skott har allt hittills fungerat bra.
– Det har inte varit några problem. De som kommer är lättade och glada över att ha kommit därifrån, till lugnet och tryggheten.
Det är självhushåll med egna kök som gäller. Närmaste matbutik är en liten Ica fem kilometer därifrån.
– De kan ta sig med buss en mil till en större butik i samhället Ljungbyholm, eller till Kalmar. Det finns även en butik som har hemkörning. Han som har den är arabisktalande också, så att de kan prata direkt med honom.

Fått kläder från Malmöfamiljer
Familjen Alkurdi får nyckeln till en dörr i en av lägenhetslängorna nära receptionen. De låser upp och kommer in i en liten lägenhet med två sovrum, ett gemensamt vardagsrum och kök med bord och stolar, en grön soffgrupp framför en tv.
De packar upp kläder, som de bland annat fått från ett par familjer som sökt upp dem på hotellet i Malmö efter Aftonbladets reportage. De kom med avlagda vinterplagg och leksaker till barnen.
– Vi är så tacksamma. Vi är varma, har mer kläder än vad vi behöver nu, säger Abdul Elah.

Svårt att räcka till blöjor
Pengar till mat får de från Migrationsverket. 61 kronor per dag för en vuxen, 37 kronor för barn under tre år. 1 372 kronor i veckan för en familj som Alkurdis.
– Pengar är egentligen vårt enda problem nu: hur vi ska få dem att räcka till blöjor och sådant vi behöver, säger Abdul Elah Alkurdi.
– Det är inte mycket, konstaterar Fredrik Skott.
Den ekonomiska ersättningen för asylsökande har legat kvar på samma nivå sedan 1994.
– Det är riksdagen som satt ersättningsnivåerna. Det är inte något vi kan säga något om utan en politisk fråga, säger Louise Utter på Migrationsverket.

Vill lära sig allt
Lilla Yazeh lyfter och landar ett plastflygplan på vardagsrumsbordet. Bredvid honom sitter mamma Dima med trött blick mot  TV4:s reklam.
Tvååringen Hala har överskottsenergi och klättrar upp och ned på möblerna. Hon kryper upp på bordet och slår oberört huvudet i kökslampan.
Pappa Abdul ler. Han återkommer om och om igen till uppskattningen de känner.
– Det här känns så bra. På hotellet delade vi rum med andra. Vi får bo tillsammans, bara vi, nu. Vi är så tacksamma mot den här regeringen som verkligen respekterar alla. Det är så stort.
Vad de ska göra de närmaste tre månaderna, i väntan på nästa intervju med Migrationsverket, vet han inte.
– Om jag inte kan jobba, så ska jag försöka lära mig svenska. Jag vill träffa svenskar och lära mig allt, om kulturen, maten, allt.

Lisa Röstlund, reporter