RÖSTÅNGA. 16 personer samsas om en toalett.
Bettina, 48, anser att Attendo i Röstånga behandlar asylsökande som ”djur i bur”.
– De som driver stället ser dem inte som människor. Det är bara en pengamaskin.
– Attendo jobbar väldigt mycket för att hålla hög kvalitet, säger chefen Karolina Rydbrant.

Aftonbladet besöker Blinkarpsgården, ett asylboende i Röstånga några mil utanför Landskrona. Boendet drivs av bolaget Attendo Individ och familj AB, och är ett av de boenden som får mest betalt per person och dygn av Migrationsverket: 399 kronor, inklusive 100 kronor för mat.
Här bor 120 asylsökande, de flesta från Syrien.

”Ses inte som människor”
På varje toalett går sexton personer. Toaletterna är smutsiga och har skyltar på dörrarna med figurer som visar att man inte får lyfta benet och kissa som en hund, fiska med fiskespö, stå med fötterna på huk på toaringen eller dricka vattnet i toaletten.
– Jag kan förstå det där med att man inte bör sitta på huk, för vissa har bara använt sådana toaletter tidigare. Men det övriga – det är ett så nedvärderande sätt att behandla människor på, säger Bettina, 48, från Landskrona.
– En kvinna som nyss kommit hit skrattade och frågade mig om svenskar behöver sådana skyltar. Vad tror de om de asylsökande? De ser dem inte som människor.

Hjälpte pojke med värk
Bettina, hennes man och hans barn är engagerade i att hjälpa flyktingar. De har bland annat varit faddrar åt ett antal kvinnor som flyttats från ett boende i Landskrona till Blinkarpsgården och sedan en tid tillbaka har familjen regelbundet besökt gården.
– Sedan vi började komma hit såg vi att det behövdes.
Bettina berättar om mammor med spädbarn som inte fått hjälp att ta sig till barnavårdscentralen i kylan, och att hennes man var tvungen att hjälpa en 11-årig pojke som gick runt med svår tandvärk.
– Pojkens 19-årige bror vädjade till min man om hjälp. När vi kontaktade pojkens gode man, blev gode mannen förvånad att de på boendet inte hjälpt honom till den tandläkartid han var bokad för. Min man åkte och köpte alvedon till honom, det hade de inte heller gett honom.

Sex personer på fyra sängar
Hon anser att verksamhet som är till för att hjälpa människor i nöd inte borde få drivas av bolag som främst har vinstintressen.
– De behandlas som djur i bur här, utan medkänsla och engagemang. Det är bara en pengamaskin för dem som äger stället. Men själva vågar de inte klaga.
Boendet består av tre tegelbyggnader. I varje litet rum står två våningssängar, därfyra personer bor.
I ett av rummen finns tre våningssängar. Där bor sedan drygt två veckor en 29-årig mamma från Syrien med sina fem barn på 12, 10, 8, 4 och 2 år. Ingen av dem har vinterkläder, så barnen kan inte gå ut i kylan.
Trots att barnen inte gått i skolan på två år, har de sedan de kom till Sverige för två månader sedan inte fått börja skola.
– För mig är det okej. Men det är svårt för barnen här. Toaletterna. Och att de inte har något att göra. Det finns ingenting för dem här.

Bryter ihop under samtal
Mamman vill inte uppge deras namn, eftersom pappan som tillhör den politiska oppositionen i Syrien, fortfarande är kvar.
– Militären kom hela tiden och hotade ta barnen ifrån mig om jag inte berättade var min man var. Det gick inte för oss att stanna.
Hon berättar om den fruktansvärda situationen i landet och flykten. En historia vi känner igen. Nu hoppas hon att framtiden ska bli bättre för hennes barn.
En syrisk man hjälper Aftonbladet översätta mamman från arabiska till engelska. När han översätter det sista, om barnen och framtiden, bryter han själv ihop.
Aftonbladet frågar om han har barn och han nickar mitt i gråten. ”Sorry”, säger han, innan han lämnar rummet.

Fem till läkare
Flera Aftonbladet pratar med är rädda för att kritisera stället de bor på, tacksamma för att trots allt erbjudas tak över huvudet och föda, och vana med förtryckande regimer där kontakter med journalister riskerar mötas med repressalier.
Men flera anonyma säger att de inte behandlas bra.
– De är inga bra människor, säger en man, som inte vågar säga mer.
Flera uppger också att maten är ett problem. Att samma sak serveras dag efter dag, och vissa säger att det är ”oätligt”.
– Fem personer från boendet har senaste veckan uppsökt läkare på grund av magproblem, berättar Khaldoun Shunnar, 24.

Matavtalet en affärshemlighet
Verksamhetens kontor ligger i ett hus skilt från boendebyggnaderna. Där är rent, röda dukar på borden, adventsljusstakar i fönstren och på väggarna sitter svartvita foton av glada asylsökande som tidigare bott här.
Verksamhetschef Karolina Rydbrant uppger att Attendo får matbidrag på 100 kronor per person och dygn från Migrationsverket och att företaget lägger ut mer än så: drygt 120 kronor.
Men hon vill inte visa upp avtalet med cateringfirman som serverar måltiderna.
– Vi kan tyvärr inte lämna ut det, bland annat på grund av konkurrensskäl.

Får trådlöst nätverk
Rydbrant kände inte till att boendet är ett av de dyraste för Migrationsverket, och kan inte förklara varför det förhåller sig så. Men hon tar upp att Attendo är väldigt noga med att de asylsökande ska få en bra första tid i landet och att hålla en god kvalitet.
– Vi har ett öppet kvalitetsindex med olika parametrar som går att följa på vår hemsida.
Rybrant tar också upp att man haft en fotbollsturnering, firat ett ettårsjubileum i somras med ett fotoprojekt, därav fotona på väggarna. I jul hålls ett projekt med Röda Korset och personalen har fått lära sig bland annat om olika konflikter i världen och varför människor flyr.
– Det är ett sätt att få en större förståelse för de asylsökandes situation. och att de boende får tillgång till trådlöst nätverk, trots att det inte krävs av Attendo.
Om att vissa känner sig dåligt behandlade säger hon:
– Det var tråkigt att höra. Jag har inte hört det förut.

Förklarar toaskyltarna: ”Humor”
– Men jag ska förtydliga att vi fungerar som ett hotell. Vi ska bara se till att det finns en sängplats och mat enligt vårt avtal. Sedan har vi som extra service att de kan prata med oss varje dag två timmar i receptionen, om hur man tar sig med buss, besöker läkare och annat. Övrig tid jobbar vi mycket med att servera mat.
Om toaskyltarna säger Karolina Rybrant:
– Det är skyltar som suttit uppe för att på ett lite humoristiskt sätt visa på hur man använder toaletter i Sverige. De används ju inte på samma sätt i alla länder. Vi har haft bekymmer med att vissa stått på toaringarna så att de gått sönder.

Lisa Röstlund, reporter