Ulf Tebelius, 75, led med de syriska flyktingbarnen som lever under fruktansvärda förhållanden i läger i Syriens grannläner.
Därför samlade han tillsammans med sonen Johan ihop varma kläder och leksaker och köpte en flygbiljett till Jordanien.
– Det var jobbigt att se barnen som leksakerna inte räckte till, säger han till Aftonbladet.

Ulf Tebelius är i dag pensionär i Göteborg. I början av sin karriär var han anställd av Unesco och var stationerad i Alexandria, Egypten.
Därefter jobbade han på byggföretaget ABB i 25 år, och reste mycket i arabvärlden.

Fortfarande har han tät kontakt med en god vän i Syrien som bor i Damaskus.
– Han är kvar där, och kan inte ta sig ut, säger Ulf till Aftonbladet.
Ulfs många kopplingar till regionen har gjort honom extra berörd av kriget och dess offer.
– Jag har tänkt att jag ville göra något för att hjälpa, men inte bara sätta in pengar på något postgiro.

Tog med sig 60 kilo
I stället beslöt han sig tillsammans med sonen Johan Tebelius, 43, att åka ned till ett flyktingläger utanför Amman i Jordanien, med varma barnkläder och leksaker.
– Ovetandes om det lade min dotter ut den planerade resan på twitter, vilket gav stor respons.
Ulf fick ihop den maximalt tillåtna vikten på bagaget, 30 kilo, med barnkläder, skor och leksaker. Även Johan samlade ihop 30 kilo från arbetskollegor i Visby.
– Det är kallt där, 3-4 grader där på nätterna och inte mer än 10-14 på dagarna.

Höll krampaktigt i leksakerna
De köpte varsin flygbiljett och lyfte från Sverige den 23 januari. Efter mellanlandning i Istanbul landade de i Jordaniens huvudstad Amman.
Där fick de kontakt med Röda Korset som skulle göra en distribution till ett läger söder om staden.
– De avrådde från att resa till flyktingläger vid gränsen där det var för oroligt. Så vi följde med konvojen ned och fick dela ut kläder och leksaker till flyktingarna.
I samma konvoj fanns Kuwaits Röda Korset som delade ut filtar, och en matsändning från Spanien.
– Det var en stark upplevelse att få dela ut det här bland barnen. Barnen höll krampaktigt i sina leksaker.

”En del grät”
– Det var inte frågan om att dela med sig eller låta någon annan få hålla i den lilla bilen eller dockan eller björnen. Men det var väldigt tråkigt att se barnen som inte fick något. Leksakerna räckte ju inte till alla. En del grät.
Sedan Ulf kommit tillbaka hem efter den känslosamma femdagarsresan, har han upplevt sin insats som otillräcklig.
– Det är en droppe i havet, även om min dotter påpekat att de där dropparna är viktiga för dem som får dem.
Nu har han beslutat sig för att återvända med mer.
– Det känns väldigt angeläget att vara där. De lever under fruktansvärda förhållanden och har varit med om fruktansvärda saker innan de kom dit.

Åker igen i vår
– Jag vill göra om det här i vår, och då främst inrikta mig på leksaker, som det känns som det finns stort behov av.
Nästa resa vill Ulf Tebelius dock försöka få med sig mer.
Vi tog ju det vi kunde få med oss. Jag önskar jag kunde göra det här i större skala.
– Som gräsrot är det svårt att organisera något i stor skala. Jag skulle gärna söka sponsorbidrag från någon.

Vill du hjälpa Ulf med donationer och ekonomiska bidrag inför nästa hjälpresa, kan du höra av dig till honom på mejladress: ulf.tebelius@tele2.se