Jag bor på en liten ort där det finns cirka 50 asylsökande. De flesta kommer från Syrien, men äver Eritrea och andra länder.

Det finns så många olika behov och man känner dig maktlös, men bara att vara medmänniska och lyssna är det viktigaste.

Här i vår lilla stad har ett par frikyrkor öppet hus ett par dagar i veckan. Vi fikar, stickar och virkar, hjälper till med läxläsning och leker med barnen. Dessutom tillbringar jag mycket tid med att hälsa på där de bor.
Det ger mig så oerhört mycket, dessutom har jag fått vänner för livet!