Mardrömswalk på Djurgården
avVi skiter i din RunKeeper mamma. Vi är ARGA!! |
Solen skiner och jag bestämmer mig för att ta en härlig promenad på vackra Djurgården. Låter ju underbart, men efter en sömnlös natt borde jag satt ribban lite lägre. Gick 9,17 km och nästan 2 timmar var jag borta:
- Redan när jag började gå var småttingarna missnöjda trots att de nyss ätit.
- Efter en halvtimme stannade jag och ammade båda barnen. Tog en halvtimme eftersom jag inte kan dubbelamma ute. (Börjar verkligen tröttna på den här kladdiga amningen som gör mig så låst).
- De hade nyss grusat gångvägen så att bebisarna ligger och hoppar i vagnen. Vem kan sova då? Jag fick gå värsta omvägen där det är asfalterat.
- Junior somnar aldrig. Jag gick 10 meter, pluppade i nappen, han spottade ut efter 5 meter och blev arg. Jag gick 10 meter, pluppade i nappen, han spottade ut efter 5 meter och blev arg. O.s.v.
- Ca 100 meter innan jag var hemma somnade Junior. Typiskt!
Inte alltid en fördel att vara envis som en åsna (hade ju BESTÄMT mig för att gå en HÄRLIG promenad på Djurgården) och jag har full förståelse för de mammor som låser in sig de första månaderna efter de fått barn. Men nä. I kväll lägger jag mig kl 20 så är jag pigg och fit for fight (och mindre negativ) i morgon igen.. 🙂
Hyffsad distans för en promenad men katastrofal tid. |