Om det inte vore för den jobbiga tidsomställningen (klev ju EGENTLIGEN upp kl 5), om jag laddat med glass igår kväll, om jag hunnit dricka kaffe, om vinden inte stått som en vägg över Gärdet på vägen hem, om jag inte stannat och fotat den vackra soluppgången vid bortre Djurgårdsbron, om jag valt mina nya Salomon XR Crossmax?

Eller om jag TRÄNAT mer på att springa milen fort. Tror det sista kan vara lösningen 😉

Inspirerad av Anna Duberg försökte jag i alla fall springa lite snabbare med tanken ”jag sprang ju Tjejmilen på 43 minuter” (för 4 år sen) och ”Anna sprang ju 11 kilometer på 51 minuter”. Men jag landade på 48,47 minuter efter milen och gled in på 54 minuter efter 11-kilometer-rundan.

Havregrynsgröt under ett täcke kanel & på en proteinkräm, en skål bär. Nötter, omega-3 & ARGI+, te & vatten till.

MEN jag är toknöjd med dagens prestation. Jag måste inte slå mitt rekord – jag springer ju för att jag älskar känslan. För att få njuta av den där soluppgången. För att känna min starka kropp jobba och hjärtat slå hårt. För att svettas floder och sen duscha bort det under varma strålar. För att frukosten smakar ÄNNU bättre och energin står sig hela dagen. 

P.S. Men det är kul att tävla mot sig själv. Nästa gång ja satsar på fart springer jag milen en minut snabbare. Jädrans tävlingsnerv, haha 😉 D.S.