Middagspaus och lek i Tönnebro. Kan inte direkt hylla vägkrogsmaten men nöden har ingen lag. Inte bara halvtjaskig mat utan  jag fick även hjärtat i halsgropen då Junior plötsligt var borta från lekrummet. Hittade den snabbe rackaren i matkön efter världens längsta minut. En kille – ”Han verkar hungrig”. Jag kände mig som världens klantigaste mamma och det gick upp för mig att 1: jag har FYRA barn, 2: mina bebisar kan krypa. Fort! Han och jag i löpspåret om ett par år…

Pjuhh! Nu vidare mot hotellet i Sundsvall.