Älskar att stiga upp tidigt, före de andra då allt är stilla. Stockholm är också lugnt på morgonen, men här märks det ännu tydligare – sjön ligger blank och det är helt tyst. Att ge sig ut och springa, fylla lungorna med renaste fjälluften och få en riktigt lång dag är bästa starten.

Jag hade bara kört klassiskt vidriga 1000-ingar (d.v.s. 1000-meters intervaller) på löpband tidigare, men fick infallet att testa springa dem vid min vanliga 10-kilometersrunda i morse. Planen var 1000 meter lugn uppvärmning, sen varannan kilometer tempo x 4 för att sist ut avrunda med 2000 meter nedvarvning (totalt 10 kilometer).

Det är svårt att komma upp i samma hastighet utomhus som på löpband då det kräver mer focus på fotnedsättning p.g.a. varierande underlag, stenar och backar. Men passet gick ändå riktigt bra trots att jag fotfarande var småsliten efter mitt snabbdistanspass två dagar tidigare och tiden slutade på nästan samma som då vid avslutad mil.

Att dela upp den vanliga rundan i intervaller är en grym metod för att inte bli uttråkad om du ofta springer samma väg. Men nästa löptur får jag coola ner lite – att ta ut sig helt och pressa upp i maxpuls sliter för mycket om man som lycklig motionär springer oftare än 2 ggr/vecka.